16 november 2013

Dåligt ölsinne?



I Järvsö sommaren 1632 utspelade sig en förfärlig händelse. Jag är ganska säker på att de inblandade var ordentligt berusade, för man kan inte hitta någon särskilt logisk förklaring till bråket mer än att den stackars Olof verkar ha varit lite mobbad av de andra, och Mickel Påvelsson tycks ha haft ett otroligt dåligt ölsinne! Följande berättelse hittade jag i Järvsö dombok:

Anno 1632 den 21 Juni, blev tillkännagivet att en soldat, Mickel Påvelsson, född i Kopparberg och utlejd som soldat för  Peder Andersson i Säljesta, anklagats för att ha skadat (dödat) en annan knekt, Olof Jonsson i Hamre. Deras träta började först i ett bröllop[1] hos Hans Mattsson i Nybo. Följande gode män vittnade, efter att ha svurit eden på lagboken; Gudmund Olofsson i Kåssjö, Jöns Jonsson i Ulvsta, och en soldat Hans Jonsson i Tå, att dessa två soldaterna tillsammans med Markus Larsson i Alsätra kom gåendes till Nybo. Gudmund Olofsson, som var bonde i huset, var ute på gården när de kom. Mickel Påvelsson, Olof Jonsson och Markus Larsson begärde av Gudmund att få en kanna öl eller två, men Gudmund nekade därtill och sade: ”det är inte lovligt att bära något öl ut på gården, men vill I komma in i Stugan, så kan I fuller få något till bästa.”
Nu fick en annan nyutlejd soldat, Nils Pärsson, (lejd av prästerna) höra att de var ute på gården så han gick ut och bad dem gå in. När de kommit in och hade druckit en stund, så sade Markus Larsson till Olof Jonsson: ”Skänk mig din Myssa!” Olof svarade nej och då sade Markus: ”Jag tager henne likväl!” och så tog han mössan, satte den över ljuset och brände fodret. När Olof Jonsson fick se det, slog han Markus över örat. Nu blev Olof Jonsson utkörd på gården och då passade Mickel Påvelsson på att ta mössan och stoppade ner den i sina byxor (originatexten: ”giömde henne bortt uti sijne Byxor”) Olof Jonsson såg det och blev mycket arg och när värden Hans Mattsson märkte det tog han mössan av Mickel och gav den tillbaka till Olof varpå Olof gick sin kos.
Åtta dagar därefter träffades Olof och Mickel vid ett annat gästabud, denna gång hos Peder Olofsson i Nybo. Nu vittnade Olof Jonsson i Våga, hans hustru Kristin, prästens dräng Olof Hansson från Föränge samt pigan Brita Andersdotter från Kalv, under ed om  följande händelser:  Den första aftonen soldaterna träffades  blev de ”förlijkte”, det vill säga de begravde stridsyxan och blev goda vänner igen. Historien med Myssan var glömd. Men nästa dag sade Mickel att även om de blivit vänner igår, så kunde han inte komma till frid med det idag (fast varför han var arg förstår jag inte, det var ju Olof som blev av med mössan) Nu drog Mickel med sig Olof Jonsson ut på gården och så började de ”ryckas”[2]  tills Mickel ryckte kragen av Olof Jonsson. Nu blev de ”förlijkte” igen, men det var en falsk förlikning skulle det visa sig, för Olof Jonsson gick in i stugan och när han kom ut igen hade han sitt svärd under armen. Vittnet Olof Jonsson från Våga följde efter honom och försökte lugna ner bråket genom att säga ”Låt det vara nu och gå in, eller gå din kos!” och soldaten vände om och gick efter honom in i portlidret. Men när Mickel Påvelsson (som tydligen hade gått in han också) fick se detta kom han springande ifrån farstudörren ut ur brudhuset. En piga från Föränge, Barbro Larsdotter, satte upp sina händer och försökte hindra honom, men Mickel hade en yxa i handen och nu sprang han på Olof Jonsson och högg honom rakt över huvudet så att hjärnan rann ut!
Olof Jonsson levde i fyra dagar efter detta och Mickel Påvelsson rymde ur landet och ingen visste vart. Nämndemännen ansåg att Mickel borde dömas till döden eftersom dråpet skedde medan de båda soldaterna var förlikade, men de lämnade avgörandet till Krigsrätten.


[1] I originaltexten står det ”BrudLåp”. Ordet bröllop kommer av fornsvenskans bruþlöp, alltså ’brudlopp’
[2] Slåss

10 september 2013


Nu är det Höst-Månad. 1875 såg almanackan ut så här. Theodard hade namnsdag idag. Protus i morgon. Månen stod i Skytten tycker jag det ser ut som. Den 8 september var det "Mormessa" det vill säga Mormässa, en dag som fanns i almanackan mellan 1620 och 1901. Ordet betyder "Mors mässa". Den 8 september var nämligen Jungfru Marie födelsedag, och hade firats under den katolska tiden som en stor högtidsdag. Och hon var ju mor till Jesus. Från 1620 bytte dagen alltså namn från Marie födelsedag till det mer folkliga Mormässa. 1901 fick i stället Alma sin namnsdag här, och senare fick hon sällskap av Hulda. Men det är ändå fortfarande Marias dag. Alma betyder nämligen "den Hulda" och kommer från ett av Marias epitet, Alma Mater - Hulda Moder!

29 augusti 2013

En ny bok om norra Ramsjö i Hälsingland

Laila Berglund i Ramsjö har i dagarna kommit ut med en ny hembygdsbok. Hon har tidigare bland annat skrivit om ramsjöbyarna Tallnäs och Sund och här är nu hennes tredje bok som handlar om Ramsjös nordligaste byar; Mellansjö, Norrberg, Hedsjö, Stugutjärn, Stagelåsen, Betlehem, Valsjön och Sörnaggen. Hon har kartlagt byarna med hjälp av kyrkoarkiv och lantmäteriarkiv, foton och intervjuer med dem som bor och har bott här.
Jag har också varit en del involverad i jobbet, skrivit kapitlet om Stugutjärn och gjort illustrationerna.
Boken går att beställa direkt av henne på epostadressen laila.berglund@yahoo.se och den kostar 350 kronor plus frakt.

11 mars 2013

Att datera gamla foton med hjälp av lite modekunskap


Har du gamla foton, porträtt av människor som inte är namngivna? I något fall kanske du har dina aningar om vem det är, men vet inte om det stämmer med ålder och tid. Då kan det vara rätt bra att kunna datera fotot och det kan man ju göra på olika sätt. Man kan till exempel titta på inredningar, arkitektur eller andra ledtrådar. Men det bästa tror jag är att sätta sig in i modets växlingar och utgå från det, för modet har man följt i alla tider. Och tro inte på myten om att folk "på landsbygden" plockar upp modetrender sent, det stämmer inte. Trender plockades upp lika snabbt på landet som i städerna, och lika snabbt i Sverige som i New York eller Paris, speciellt i takt med att tidningar och tidskrifter började säljas med reklam och modereportage och klädmönster. Om man ska tala om någon slags konservatism i modet, så är det att äldre kvinnor ofta behöll den långa kjolen ända in på 1930-talet. I de fallen kan dateringen vara lite knepigare, men det kanske finns andra detaljer i fotot som avslöjar tiden. Men oftast räcker det bra med att se på kläder, hår och smycken! Titta på helheten; hur ser kroppens silhuett ut - rak, timglasformad? Se på detaljer - krage, blusliv, volanger, dubbla knapprader? Frisyr? 
  
En bra bok att ha hemma som uppslagsbok är Rudolf Broby-Johansens Kropp och Kläder (Klädedräktens konsthistoria) med massor av illustrationer av modedetaljer.

I tidningen Släkthistoria nr 1 2016 fanns min stora artikel om mode publicerad, där kan man läsa mer utförligt  om hur man kan datera foton med hjälp av mode.


Typiska outfits år 1922. 



28 februari 2013

Länktips och forskningstips

Ett tips för vidare forskning i släkten: se om du kan hitta något donerat föremål eller annat från din släkt eller by på Digitalt Museum. Så här skriver de själva om sidan: "På DigitaltMuseum kan du utforska 870 518 objekt och 2 utställningar från 20 olika museer och samlingar."

Jag hittade ett mangelbräde med inskriptionen 1682 som min förmoder sålt till Nordiska museet för 50 öre. Synd på ett sätt, det hade ju varit roligt att ha kvar det. Å andra sidan kanske det inte alls skulle funnits kvar om det inte blivit sålt. Vem vet.