AndersTrast vill ha sin svartvita silkeshalsduk!
Umeå sockens tingslag 1768 Then 7 April
S.D. Angaf kronolänsman wälaktad Åke Lindström att
sochneskräddaren Anders Trast skall den 31 sidstl. Martii här på Tingsplatsen å
halsen burit en swart och hwit silkeshalsduk, samt när Länsman welat honom
samma halsduk, såsom för socknehandtwärkare ej tillåten att bruka, fråntaga,
Trast bem:te Länsman skuffat och emot honom otidig warit, så att Länsman,
hwilken ej welat bruka wåld, icke fådt af Trast halsduken, utan måst låta bero
therwid, att öfwer hwad som skedde, åberopa witnen. Trast erkände att han berörde
dag haft en gammal swart och hwit sidenhalsduk ikring halsen, upwisande och
lefwererande nu then samma till Länsman, som sade att Trast haft en nyare
halsduk på sig, än then nu upwiste, hwilket åter Trast nekade samt af Länsman
ej eller wisas kunde, och ingaf härjemte Trast följande på 1/8 ark skrefne samt
erhållne tillstånd att bruka sidentyg, neml.: Uppå then grund som min
resolution af den 13 nästledne febr: innehåller, får skräddaren Trast samt hans
hustru nyttja och bruka the sidentygsplagg, som the innehafwa, och för gesäller
tillåteliga äro, hwarefter Länsman sig har att rätta. Gran den 4:de Maii 1767.
Olof Malmerfelt.
Och beträffande otidigheter emot Länsman, så sökte Trast i
början theremot neka, men sedan herr fenriken Wälborne Gustaf Enhskiöld och
Landsfiscalen Wälbetrodde Lars Hedström samt tvenne i Nämnden såsom åsyna
witnen blifwit hörde, och intygat thet Trast, tå Länsman welat taga halsduken
af Trast, dragit sig undan och med handen, hwari Trast hållit en käpp, stödt
Lindström ifrån sig, tå Lindström äfwen tagit i käppen och Trast therunder
warit nog ifrig samt Länsman raglat någre steg tillbaka, och Trast sagt att han
sielf betalt sin halsduk sampt att Lindström med then samma ej hade att giöra,
så kunde ej eller Trast neka, att så som nyssberördt är, tilgådt. För öfrigit
anförde Länsman Lindström, att honom skal okunnigt warit thet Högwälb:ne H.
Landshöfdingen sedan Trasts hustru wid förledit års Wårting för sidenplaggs
brukande, blifwit till böter fäld, gifwit Trast ytterligare tillstånd at bruka
sidentyg, och skall Länsman i anseende til thet answar som kongl: Mts:
allernådigste förordning, af år 1766 för kronobetjänte som ej åtala slika
förbrytelser, stadgar, ej wåga att nu med sin käran afstå, utan påstods af
Lindström att Trast måtte få för thet ena som andra med böter anses.
Trast nämde härpå att han skal öfwer HäradsRättens förledit
år gifne utslag, therigenom hans hustru blifwit til böter fäld, anfördt beswär
i höglofl: kongl: Swea Hofrätt, som än ej skolat afgiorde blifwit.
Och Afsades:
Som Anders Trast sedan lång tid warit samt är
sockneskräddare och gierningsman samt Kongl: förordningen af år 1766 7.8.
tydligt förbiuder ryttare, dragoner, soldater, laquayer, kuskar, drängar och
theras wederlikar at bruka siden halsband, wisande 6 § i högstbem:te kongl.
förordning att gierningsmän äro theras wederlikar; altså finner Häradsrätten
skäligt det bör sockneskräddaren Trast för sin förbrytelse med sidenhalsduks
nyttjande, böta Tiugu daler Silfwermt: Och emedan Trast therjemte tå Länsman Lindström
halsduken af Trast ta skulle, samt således i och för ämbetes skull honom med
käpp hött och otidighet öfwat; ty skal Trast therföre enligit 9 § i 18 Cap: Missg.B:
böta Tijo daler Silfrmt.