AMN Historia
Leta i den här bloggen
8 mars 2024
9 februari 2024
1600-talsspråkövning. Oskyldigt kuckleri i Rångedala 1664
Ur domboken för Ås härad oktober 1664
Dito kom för Rätten hustru Ingridh Andersdotter i Hallunn
Rångedallss socken å frellsse och bekende sig huru såssomm nestförledne
missommers natt trij åhr sedan, hennes gårdqwinna hustru Christin Suensdotter
ibid. badh henne gåå medh sigh uppå Gierddet och upgiorde een elldh på Joen
Swenssons åker i Wäffwellhullt, sagt sig taget hår aff all hans boskapp at
lägga der påå såssom och badh henne hempta ogräss aff sin mans åker det hon
giorde och lade der på elldeen men hustru Cirstin der till aldelles nekadhe, sagt
sigh (eij) hafft håår aff hans boskaph eij heller lade det på ellden, utan sade
at en löösdrifwere kom och sade sigh wara klook, fick ått henne något lijtet
inlagt utij eth papper, och badh henne giöra elldh på bend: åker så skulle den
framkomma som war orsaken till den olycka dhe hade på sin boskapp såsom och
denn som hade borttaget eth stoo ifrån be:te h. Ingredh och den som hadhe
bortstullet een stutt för henne när bortkommen skulle fram komma men ingen
framkom som sigh bekände sådant tagit. Ben:de Spåman sagdt sigh warit hemma i
Kindz H: men icke wiste hanss nampn eller huadt gårdh han war hemma utij eij
heller wiste hwadt utij papperet war, huilket papper medh dhet där utij war
inswept som ladhe på ellden, och ben:de Jöns bekende sigh deer aff ingen skada niutit
på sin åker der bemd:de Elldh wpgiordes,
tillfrågades Heradzboerne och Tingzallmogen om någon fans som hade förnumet
denne quinnor tillförende pläga fara medh sådant kocklerij, suarade helher
tingzallmogen sigh aff dem det aldrig förnumet, wtan fast mera hålldnne för Ereliga
och hedersamma quinnor utan huadt dhe nu sinie Män aldeles owittterliget hade
således aff eenfaldighet aff ben:tt löösdrifwarens löngachtige ordh låtet sigh
bedrägeligh inbilla, ty sakfälltes bägge tillhopa för samma koklerij och
förgörningh at böta 40 marker silfuermynt till s 3skifftes arg: 15 Cap: i Högm:
B: och löösdriffuaren wpspanna och Tingföra låta.
13 oktober 2023
Hungrig perukmakare i Sala 1729
"Peruquemakaren Rudolph Wagner har uti sitt fängelsse på Wattn och bröd, för oqwädisord på hustru Brita Anders dotter, förtärdt 16 öre silfwermt. hwilka komma af wederbörande medell att betalas." Sala rådhusrätt och magistrat (U) A1A:2 (1729-1730)
Först tänkte jag faktiskt att han hade ätit upp pengarna. Men sen kom jag på att förtära kan ju också betyda förbruka, göra slut på.
12 oktober 2023
Läsövning på 1600-talsspråk. Om framfusiga tonårstjejer och öknamn i Hammerdal 1686.
Här är en avskrift av ett tingsprotokoll som handlar om några fräcka tonårstjejer som hittar på öknamn till en massa folk i bygden och retas med en yngre pojke.
Anno 1686, den 29 och 30 Martij utj Hammardahl,
8.Pastor loci wyrdige Herr Jonas Sahlijn, regementtz pastor Herr Peder Gestrinius och leuttnant Anders Curi, inlade skriffteligh klagemåhl emot åthskillige unga drängiar och pijghor som förledne höst skola gifwit folk ökenambn, och enär een ibland dem Anna Persdotter ifrå Lit sochn och Hökbäck by aff pastor loci blifwit der om tiltalt, skall hon kommande om een söndagz affton heem sagt för sina leeksystrar, att så wida hon kallas brudh will prästen gifwa eller lähna henne cronan: gåendes samma affton i leekstufwan med full dantz och språngh: brytandes upp een ährlig mans huus i hans och des hustrus frånwaru som sträfwar emooth Kongl. förordningh och all redeligheet. Sedan göra dee och sigh manfolkz naturs redskap och öfwerflögd een pojke der med som een mann och quinna som Kerstin Edfastsdotter ifrå Aspås sochn och Ren weet betyga, med huad mehra som dee under ransakninghenn willia producera och bewijsa, huarföre togz saken före.
Hemming Ersson nekar sigh huarken kallat herr Pehrs hustru Steengräfwa och Bugåtz, heller hört henne fått dhet nambnet. Oloff säger sigh intett wetta af någras öknambn, utan af sin broder, Daniell hört, att herr Pehr kallas Strandstryckell, dhet Daniel tilstår sig sagt effter Kerstin Botvidsdotters tahl. Deras fader Erik Olofsson bekänner sigh juultijden höra i prästegården säijas, att Maria kallas Sällakroka som skedde förr än barnen förhördes i prästegården, och under examen höra sin son Daniel säija, att herr Peder kallas Strand-stryckell, och sedan att han missade och skulle wara Sijssellskijthen: förmenandes dhet Lars Eriksson i Håxås [Hökzåβen] dhet för sig sagt, men han nekar.
Anna Persdotter examinerades och berättar sigh allenast sagt widh prästegårdz porthen till Joon Ersson, att hon är icke allena beskylt. Så må dee andra gå in medh, att hon icke allena om öknambnen är, och kommande heem sagt för Britta Jonsdotter i Björnsgård [Biänsgården] att Pastor sagt, att hon kallas Brudhen, och frågat om hon förluppit kronan: tillståendes sigh samma affton warit i leekstufwa hoos Israel Hansson, huars dörr war igenstängt, och wid denne och Britta wille gå bort, blef dörren öpnat af dragon Olof Flink, Olof Bothwedson och dragon Clas Bengtsson. Jon Månss Anna på Åsen spelte på långharpan, der dee woro in på natten. 1684 om sommaren war Anna och Kerstin Edfastsdotter tillijka med Elin Hansdotter och Daniell Anderson wid fäbodarne, då Elin wridit ihoop af kläde een tingst och lagdt sigh på Daniell och lågh stilla, och samma tijdh enär de wallade boskapen på een myra, då lyfftade Elin och Anna kläderne öfwer knäna och luppo effter Daniell ett stycke. Anna sade sigh wähl på narri som ungdomen göra plägar löpa effter Daniell, huartill Elin nekar, och förgifwer sigh huarken wridit ihoop kläderne eller legat på gåssenn. Daniel Andersson om sina sexton åhr berättar, att Elin och Anna luppo effter sigh på myren: hållandes kläderne upp under midian skrattandes som högst. Item att Elin på buwallen wridit ihoop een tingest af strijgan och lade sig öf:r honom, och hon låg intet stilla. Brita Jonsdotter berättar sigh fierde dagh juhl föllia till Israels då dörren war stängd och pijgan wille intett opplåtha, då Clas Bengtson och Oluff Flinck brachte opp dörren och der med gingo dee inn och töfwade een stund på natten, och förr än hon gick dijth war Anna hoos henne och sagdt, att prästen dehlat på sigh för öknambnen, och der iempte att herr Pehrs hustru kallas Steengräfwa, och att Oloff Bothwedson kallat Erik Samssons son Oloff, Böldann. Henrich Rumor berättade Britta Jonsdotter fråga Anna huad prästen sade och fått till swaar, att han wille gifwa henne krohnan, och der hoos att H. Pehrs hustru kallas Steengräfwa, då Britta sade dhet är gått att bruka för winöghat.
Kerstin Ersdotter på Åsen på 14:de åhret berättar sigh om nyåhrs-dagzmorgon wara hoos Erik Samuelsson i Hökzåssen, och höra af hans folk, att pastoris hustru kallas Långsijda och Kinfagh. Dragon Olof Kåck, att leuttnant Curis hustru kallas Rosengårdh: beropandes sigh på Oluf Nilssons hustru Kerstin Jonsdotter och bondsystren Lisbetta. Hust. Kerstin tillstår sitt tahl och sägher g:la pijgan Gunilla Olsdotter sin sagusmann wara. Medelst Oluff Bothwedsons och fleeras bortowarande som ransakningen förmår, kan saken denna gånghen icke komma till sluth.
Källa: Jämtlands domsagas häradsrätts arkiv, vol. A I:11, sid. 152v–156v, ÖLA.
5 juni 2023
I lyxförbudens tid. Läsövning på1700-talsspråk.
AndersTrast vill ha sin svartvita silkeshalsduk!
Umeå sockens tingslag 1768 Then 7 April
S.D. Angaf kronolänsman wälaktad Åke Lindström att
sochneskräddaren Anders Trast skall den 31 sidstl. Martii här på Tingsplatsen å
halsen burit en swart och hwit silkeshalsduk, samt när Länsman welat honom
samma halsduk, såsom för socknehandtwärkare ej tillåten att bruka, fråntaga,
Trast bem:te Länsman skuffat och emot honom otidig warit, så att Länsman,
hwilken ej welat bruka wåld, icke fådt af Trast halsduken, utan måst låta bero
therwid, att öfwer hwad som skedde, åberopa witnen. Trast erkände att han berörde
dag haft en gammal swart och hwit sidenhalsduk ikring halsen, upwisande och
lefwererande nu then samma till Länsman, som sade att Trast haft en nyare
halsduk på sig, än then nu upwiste, hwilket åter Trast nekade samt af Länsman
ej eller wisas kunde, och ingaf härjemte Trast följande på 1/8 ark skrefne samt
erhållne tillstånd att bruka sidentyg, neml.: Uppå then grund som min
resolution af den 13 nästledne febr: innehåller, får skräddaren Trast samt hans
hustru nyttja och bruka the sidentygsplagg, som the innehafwa, och för gesäller
tillåteliga äro, hwarefter Länsman sig har att rätta. Gran den 4:de Maii 1767.
Olof Malmerfelt.
Och beträffande otidigheter emot Länsman, så sökte Trast i
början theremot neka, men sedan herr fenriken Wälborne Gustaf Enhskiöld och
Landsfiscalen Wälbetrodde Lars Hedström samt tvenne i Nämnden såsom åsyna
witnen blifwit hörde, och intygat thet Trast, tå Länsman welat taga halsduken
af Trast, dragit sig undan och med handen, hwari Trast hållit en käpp, stödt
Lindström ifrån sig, tå Lindström äfwen tagit i käppen och Trast therunder
warit nog ifrig samt Länsman raglat någre steg tillbaka, och Trast sagt att han
sielf betalt sin halsduk sampt att Lindström med then samma ej hade att giöra,
så kunde ej eller Trast neka, att så som nyssberördt är, tilgådt. För öfrigit
anförde Länsman Lindström, att honom skal okunnigt warit thet Högwälb:ne H.
Landshöfdingen sedan Trasts hustru wid förledit års Wårting för sidenplaggs
brukande, blifwit till böter fäld, gifwit Trast ytterligare tillstånd at bruka
sidentyg, och skall Länsman i anseende til thet answar som kongl: Mts:
allernådigste förordning, af år 1766 för kronobetjänte som ej åtala slika
förbrytelser, stadgar, ej wåga att nu med sin käran afstå, utan påstods af
Lindström att Trast måtte få för thet ena som andra med böter anses.
Trast nämde härpå att han skal öfwer HäradsRättens förledit
år gifne utslag, therigenom hans hustru blifwit til böter fäld, anfördt beswär
i höglofl: kongl: Swea Hofrätt, som än ej skolat afgiorde blifwit.
Och Afsades:
Som Anders Trast sedan lång tid warit samt är
sockneskräddare och gierningsman samt Kongl: förordningen af år 1766 7.8.
tydligt förbiuder ryttare, dragoner, soldater, laquayer, kuskar, drängar och
theras wederlikar at bruka siden halsband, wisande 6 § i högstbem:te kongl.
förordning att gierningsmän äro theras wederlikar; altså finner Häradsrätten
skäligt det bör sockneskräddaren Trast för sin förbrytelse med sidenhalsduks
nyttjande, böta Tiugu daler Silfwermt: Och emedan Trast therjemte tå Länsman Lindström
halsduken af Trast ta skulle, samt således i och för ämbetes skull honom med
käpp hött och otidighet öfwat; ty skal Trast therföre enligit 9 § i 18 Cap: Missg.B:
böta Tijo daler Silfrmt.
2 juni 2023
Luminous
2 maj 2023
Nya gamla ord
Pajta
....och funnit så hennes paita uthij badstugun... Så står det i ett tingsprotokoll från Folkare härad 1687, och paita är ett ord jag inte stött på tidigare. I SAOB stavas det pajta: "i vissa trakter, bygdemålsfärgat: skjorta eller linne (linntyg); särskilt i uttrycket i bara pajtan (eller pajten)". Det betyder alltså särk och är det finska ordet för skjorta - paita.
Bör-fast
... är en farkost som är kvarhållen i hamn av motvind eller i brist på medvind. Det ligger bör-fast. Bör är ett annat ord för vind.
Jätta
Betyder önska eller utlova men jag har stött på ordet i bemärkelsen hota - jätta ont - i en dom från 1600-talet mot en kvinna som anklagats för att kunna skada andra genom att önska att det ska hända. I domen står uttrycket: "Dy den är illa troendes som androm ondt jättar" och det uttrycket finns även i andra liknande rättsfall.
Täfwa
Hynda. Används ofta som skällsord.
17 mars 2023
Hungrig hund i Bjärme, Medelpad 1655
Påll Olufsson i Biärme gaf klageligen tillkenna, att Joen Perssons hund hafuer upättit 4 stycken skin, tu sköne fårskin och 2 kalfskin, och mer i detta åhr grof han hol under wäggen och ått up 2 ½ pund smör.
(källa: Medelpads domsaga (Y) AIa:2 (1640-1665) Bild 2620 / sid 248)
19 februari 2023
Förolämpningar och öknamn ur domböckerna
Storskäggott prackare (Östergötland 1670) (SAOB: Prackare är it wedernamn, som brukas om then ther är odugelig, och med lån och lögn hielper sig fram, och likwäl altid skryter)
Romperidare (Ångermanland 1630)
Spetelske-diefwull (Medelpad 1655)
Från Jönköping 1638 ger Ragnel Jonsdotter sina bidrag:
Gåswinge
Windöga
Armuskropp
Talgöga och
Krängzhätta
18 februari 2023
Kusleri i Jönköping. Lite 1600-talsspråk.
Jönköpings rådstuga 1680
Mr. Jöran Rut angaf een käringh Anna Larssdotter ben:d Barnfödd i Walsta by, warit der i huset på hans swärmoders kallelse, och neder
i fähuset och när hon kom derifrån möte Ruten henne widh Mr: Håkon Larssons
fönster som och bär under i samma gårdh, då hon togh honom i armen och frågade
hwarss Mågh han war, säijandes, Jagh har warit och kuslat Eder koo, derföre i
skolen gifua migh ½ Richzdaler. Denna kiäringh förhördes, som bekiände att Stibsa
sendt efter henne, att gifua sina koor in för fä-sjukan, hwilket hon efterkom
och blandade tillhopa Ollsten, hwijtlöök, uthi malt, och gaf kon in och leste
fader wår, hwilket hon sade på åthfrågan hon lärt af sine föräldrar; wijdare
wille hon intet bekiänna hon giort något mehra.
R: efter egen bekiennelsse plichtar hon för sitt kusslerij 6
timmar i stochen och sedan remitteres hon till kyrkioherdens förhör och
Correction. Förmantes och gemene Man att taga sigh wara för sådant Signeri
emoth Gudz lagh och sitt eget samwete.
5 februari 2023
Västgötska öknamn
Några öknamn från Västergötland år 1717:
Trollkniv
Dråsatjuv
Dråsepåse och
Skorstensfejare
5 oktober 2022
Det hände i Vännäs 1844
På kvällen den 17 oktober 1844 kom ett bud till kronolänsman i Vännäs, Nordström: en kvinna, bondhustrun Greta Stina Olofsdotter var försvunnen från sitt hem i och man hade sökt efter henne i två dagar. Tidigt om morgonen den 18:e for länsman dit i sällskap med pastor Söderlindh och ett uppbåd karlar för att hjälpa till att söka, både i Umeälven och skogen. Pastorn gick in till hennes man Jon Pehrsson medan resten av folket satte igång sökandet vid älvstranden, i skogen och i byns hus och lador. Efter ett tag kom länsman Nordström upp till gården och bad att någon skulle tillverka stora krokar som man kunde dragga i älven med. Men snart blev det mörkt och man måste ge upp sökandet. Det fortsatte dagen därpå och i flera dagar därefter. Under den tiden började det pratas bland folket att Jon Pehrsson hade något att göra med försvinnandet. Han uppträdde något nervöst och verkade inte speciellt ledsen. Kroppen hittades till slut i älven. Nu var ryktesspridningen så stark att länsman och pastorn tog in Jon Pehrsson för förhör och efter några timmars pressande, och hans moders gråtande uppmaning att bekänna, berättade Jon Pehrsson:
Det var ett överlagt mord. Planen var att
dränka hustrun i Umeälven som rann strax förbi gården. På kvällen den 15:e
oktober hade han sagt att han skulle gå och hugga enris, men istället rodde han
efter en flotte som han hade på andra sidan älven. Flotten förtöjde han vid
stranden strax nedanför gården och tanken var att det skulle vara lättare att
knuffa i Greta Stina från den än från en båt. Sedan gick han upp till gården
för att vänta på att hustrun skulle komma ut då hon skulle till ladugården, så
att han kunde få med henne till älven utan att väcka någons uppmärksamhet. Så kom hon ut med ett ljus i handen. Jon
låtsades träffa på henne i förbigående och bad henne hjälpa till att ta upp
något ur älven. Det gjorde hon gärna, och gick först till ladugården och satte
in ljuset där. Ombord på flotten bad han henne dra upp staken som fäste yttre
änden av flotten och när hon lutade sig fram försökte han knuffa henne i älven.
Men hon ramlade inte i helt utan höll sig fast i flottens ledstång, tog sig upp
och sprang in mot land men halkade där på den leriga marken så Jon hann upp
henne. Han tog ett stryptag på henne, höll fast en stund och släpade henne
sedan ut på flotten igen och kastade henne i vattnet.
Men varför ville Jon Pehrsson dränka sin hustru?
Jon var en ung bonde som för några år sedan tagit över
föräldragården. I tingsprotokollet får man veta att han var ganska liten till
växten, hade ett runt, ljust ansikte, brunt hår och blå ögon. Han var vid
mordet 23 år gammal, född 1821 och gift med Greta Stina Olofsdotter sedan tre
år tillbaka. Hon var 31 år och de hade träffats då Greta Stina var piga hos
Jons föräldrar. Greta Stina hade länge försökt förföra Jon och när hon till
slut lyckades blev hon snart med barn och de gifte sig. De hade fått två söner,
nu tre och ett år gamla. I pastor Söderlindhs vittnesmål kan man läsa att ”deras
sammanlefnad har ej warit alldeles skuggfri”. Äktenskapet blev bråkigt och
dåligt ända från början. Greta Stina sägs ha haft en misslynt personlighet och
Jon kände sig lurad in i äktenskapet. Jon umgicks tidigt med planer på att döda
hustrun. För två år sedan hade de fått en ny piga i gården, Maja Greta
Jacobsdotter som var född i Jämteböle och nu var 19 år. Hon hade brunt hår och
ljusblå ögon kan man läsa i tingsprotokollet. Jon och Maja Greta blev snart
kära i varandra och han invigde henne i sina mordplaner. De talade ofta om hur
de skulle gå till väga men det blev inget av det. Inte förrän början av oktober
då Greta Stina hade börjat förstå hur det stod till mellan dem. Hon meddelade då
Maja Greta att hennes tjänst skulle upphöra den 24:e oktober, så mordet måste
ske innan dess.
Vid obduktionen av Greta Stina Olofsdotter fann man att hon
varit gravid och att hon hade stora blåmärken runt halsen. Jon Pehrsson dömdes
till döden och halshöggs på ”Sandkammen” i Vännäs i november 1845. Pigan Maja
Greta Jacobsdotter häktades för medhjälp till mordet och satt i fängelse en tid
på vatten och bröd, men hennes vidare öden är okända.
Källor:
Umeå tingslags häradsrätt (AC) AIb:5 (1840-1844)
Västerbottens Museum