16 november 2013

Dåligt ölsinne?



I Järvsö sommaren 1632 utspelade sig en förfärlig händelse. Jag är ganska säker på att de inblandade var ordentligt berusade, för man kan inte hitta någon särskilt logisk förklaring till bråket mer än att den stackars Olof verkar ha varit lite mobbad av de andra, och Mickel Påvelsson tycks ha haft ett otroligt dåligt ölsinne! Följande berättelse hittade jag i Järvsö dombok:

Anno 1632 den 21 Juni, blev tillkännagivet att en soldat, Mickel Påvelsson, född i Kopparberg och utlejd som soldat för  Peder Andersson i Säljesta, anklagats för att ha skadat (dödat) en annan knekt, Olof Jonsson i Hamre. Deras träta började först i ett bröllop[1] hos Hans Mattsson i Nybo. Följande gode män vittnade, efter att ha svurit eden på lagboken; Gudmund Olofsson i Kåssjö, Jöns Jonsson i Ulvsta, och en soldat Hans Jonsson i Tå, att dessa två soldaterna tillsammans med Markus Larsson i Alsätra kom gåendes till Nybo. Gudmund Olofsson, som var bonde i huset, var ute på gården när de kom. Mickel Påvelsson, Olof Jonsson och Markus Larsson begärde av Gudmund att få en kanna öl eller två, men Gudmund nekade därtill och sade: ”det är inte lovligt att bära något öl ut på gården, men vill I komma in i Stugan, så kan I fuller få något till bästa.”
Nu fick en annan nyutlejd soldat, Nils Pärsson, (lejd av prästerna) höra att de var ute på gården så han gick ut och bad dem gå in. När de kommit in och hade druckit en stund, så sade Markus Larsson till Olof Jonsson: ”Skänk mig din Myssa!” Olof svarade nej och då sade Markus: ”Jag tager henne likväl!” och så tog han mössan, satte den över ljuset och brände fodret. När Olof Jonsson fick se det, slog han Markus över örat. Nu blev Olof Jonsson utkörd på gården och då passade Mickel Påvelsson på att ta mössan och stoppade ner den i sina byxor (originatexten: ”giömde henne bortt uti sijne Byxor”) Olof Jonsson såg det och blev mycket arg och när värden Hans Mattsson märkte det tog han mössan av Mickel och gav den tillbaka till Olof varpå Olof gick sin kos.
Åtta dagar därefter träffades Olof och Mickel vid ett annat gästabud, denna gång hos Peder Olofsson i Nybo. Nu vittnade Olof Jonsson i Våga, hans hustru Kristin, prästens dräng Olof Hansson från Föränge samt pigan Brita Andersdotter från Kalv, under ed om  följande händelser:  Den första aftonen soldaterna träffades  blev de ”förlijkte”, det vill säga de begravde stridsyxan och blev goda vänner igen. Historien med Myssan var glömd. Men nästa dag sade Mickel att även om de blivit vänner igår, så kunde han inte komma till frid med det idag (fast varför han var arg förstår jag inte, det var ju Olof som blev av med mössan) Nu drog Mickel med sig Olof Jonsson ut på gården och så började de ”ryckas”[2]  tills Mickel ryckte kragen av Olof Jonsson. Nu blev de ”förlijkte” igen, men det var en falsk förlikning skulle det visa sig, för Olof Jonsson gick in i stugan och när han kom ut igen hade han sitt svärd under armen. Vittnet Olof Jonsson från Våga följde efter honom och försökte lugna ner bråket genom att säga ”Låt det vara nu och gå in, eller gå din kos!” och soldaten vände om och gick efter honom in i portlidret. Men när Mickel Påvelsson (som tydligen hade gått in han också) fick se detta kom han springande ifrån farstudörren ut ur brudhuset. En piga från Föränge, Barbro Larsdotter, satte upp sina händer och försökte hindra honom, men Mickel hade en yxa i handen och nu sprang han på Olof Jonsson och högg honom rakt över huvudet så att hjärnan rann ut!
Olof Jonsson levde i fyra dagar efter detta och Mickel Påvelsson rymde ur landet och ingen visste vart. Nämndemännen ansåg att Mickel borde dömas till döden eftersom dråpet skedde medan de båda soldaterna var förlikade, men de lämnade avgörandet till Krigsrätten.


[1] I originaltexten står det ”BrudLåp”. Ordet bröllop kommer av fornsvenskans bruþlöp, alltså ’brudlopp’
[2] Slåss