8 april 2019

Tyrannen i Toftered. 1600-talsläsningsövning.


Följande hemska historia utspelade sig i Toftered i Halland under de sista åren på 1600-talet. I 15 år hade Mats Persson i Toftered (i utkanten av Kungsbacka) terroriserat både grannar och familj.  Han var vildsint och våldsam och hade inte varit i kyrkan under de 15 åren, än mindre tagit del av sina salighetsmedel, det vill säga nattvarden. Nu var han ungefär 40 år, ogift och bodde i ladugården med boskapen. Mats skötte jordbruket helt själv – mjölkade, plöjde, sådde och skördade. När han var ledig från arbetet hade han inga vänner att umgås med utan gick för sig själv i markerna eller på berget. Alla grannarna i byn var livrädda för honom, och det var också hans egen familj som bestod av en åldrig fader, Per Andersson och en syster, Karin Persdotter som bodde i en stuga på gården. En systerdotter var också inhyst där. Där inne satt de varje dag och väntade i skräck på att Mats skulle komma in och koka sin mat eller baka sitt bröd. Gården tillhörde fortfarande fadern, men Mats hade tvingat till sig den och satt fadern och systern på undantag i stugan. 

(Mål 107) 1699 den 2 maj i Fjäre Härad
Cronans Befallz. Wälbetr: Håkan Månsson inställer för Rätten en ogift man eller dräng om sina 40 åhr benämd Mattz Persson i Töffteredh (Toftered, Hede by, Tölö socken, Kungsbacka kommun)  och Töhle sochn, berättandes huruledes densamma nu uthj många åhr mycket ochristeligt lefwat, hafr hwarken sökt Gudz huus eller kyrkja eller brukat sina salighetz medell, illa tracterat och handterat sin gambla fader medh hugg och slag, :/ der öfr: fadren offta klagat hafr:/ drifwit honom uthur sitt egit boo och giort huuswill, som han och tillförenne lijtet eller intet till föda af sitt egit williat lembna; för samma orsaker skull hafr han fuller offta blifwit efftersatt och fleera gånger utj hächtellse tagen och bortförd till fästningarna att förwaras, men der ifrån antingen hembligen rymbt eller och med utlofwande om bättring blifwit löösgifwen, som doch alldrig hafr någon förändring till goda hoos honom kunnat wärka; uthan då det war tänkt att wijd sidsta winterTing låta honom ställas för lag och rätt, hafr han medh en yx så illa huggit och farit med Häradz Prophossen att man intet om dess lijf kunde förhoppas, och ehuru han ännu är blefwen wijd lifwet är doch dess hällsa der igenom alldeles honom ifråntagen; Och som en sådan ochristelig menniskia sådan fruchtan hoos alla grannar gift att ingen i säkerheet wettat sig för honom wara och han nu för 14 dagar sedan hafr alldeles uthestängt sin gambla fader utur sina egna huus och honom utan ringesta orsak bortdrifwit och samma gambla man på främmande ställe nu dessa dagar är död blefwen, är denna dräng förleden natt grijpen och nu här för rätten stäld –andes och herjämpte, inkallade Prästerne des siählasörjare i försambl. Wyrdige Hr Peder Liung och H. Otto Nortman, tillijka med des egen syster som i huset med fadren warit hafr sampt fleera af slächten och andra som om des olofl. och straff:wärdiga lefwerne den närmaste wettskap hafr förm.bend. Präster både muntel. Som skriffteli. Tillstå och berätta att benm dräng ett sådant ochristel lefwerne så wähl uthom som innom huuset uthj fast längan tijdh fördt hafr och fadrens klagomåhl om des illa handterande medh hugg och slag sampt sin näringz och underhållz förtagande som offtast för sig och många fleera --- giordh,
Uthj Gudz huus och kyrkia hafr han på 15 åhr kanske icke een elller 2 gånger sig wist, aldrig williat bruka och betiena sig öfr bend tijdh medh Herrans högwärd: Nattward och förmaningar och hotellser alldrig williat hoos sig giälla låta uthan således framgeent utj ett syndafult förhärdat och obotfärdigt lefwerne framfarit.
Systren Karin Pedersdotter som ogift doch nu till några och tiugu åhr gammal är, säger att hon hafr med sin fader uthj en half gårdh som han i lijzstijden stadt hade utj huus och boo warit men nu på många åhr af bem sin broder så wähl som fadren blifwit utestängd ifrån alt det som dem tillkom, och denna brodren om alt bestält efter sitt egit behag och icke låtit dem till math eller drick, booskap eller spannmåhl komma, uthan som han heela åhret hade hafft sitt tillhåll hoos Boskapen i fäähuset natt och dag hafr han icke ingått i stufwan uthan så offta och som sällan war han något skulle koka, baka etc. som han alt sielf och allena bestälte, mölkade sielf koorna, kiörde, plögde, sådde, skar och inbärgade grödan allena, men sig slog han och dreef som offtast uthur gården;  när han bakade kunde han stundom kasta en kaka bröd till fadren, stundom beströk han och den samma med tiärn och war sällan det han gaf fadren något som han kunde släckja sin hunger medh; handterade honom och illa med hugg och slag att bloden rann af den gambla och nu sidst för 14 dagar sedan hafwer drifwit honom aldeles uth, stängt dörren igen att han ey öfr natten måtte komma inn och då fadren klagade uthan för dörren att han måtte frysa ihiähl, kastade till honom een gammal Tröyelslants der med han måtte i kiöld och ondt wäder foola sig till en annan by der en hans dotter utj fattigdom lefwer, och blef der nu för 2 dagar sedan död.



Denna drängz syskonabarn en pijga Anna Matzdotter som utj samma gård är boende berättar sammaledes om alt detta och att de icke torde taga sig något före af hans hootande och trugande och att han offta med dragna knifwar kom i deras stufwa och dem hootade, at om de icke giorde som han wille skulle han skiära dem ihiähl, och sättia eld på huus och gårdh; medh mycket annat, som om hans ochristeliga lefwerne är nu nogsam förklaring. Säger honom och aldrig hafwa umgänge med annat folk utan den tijdh som andra gingo till kyrkian hafr han gådt uthi marken eller åth Bergen och att han medh hugg och slag sin fader illa handterade säger hon uti all sanning wara. Och som detta alt föregående war icke allenast förbem personers utsago uthan och af alla grannar och bekanta bekräftades, framfordrades twå gambla och beskedeliga män, nl Anders Torstensson i Töhle och Jon Asmunsson i Tofftare som näst dertill boende ärr och blefwe alfwarl tillhållne at som redeliga män uthan alt anseende till wänskap eller fruchtan giöra utj en så wichtig saak sin berättelse och gif sin wetskap här om tillkänna efter sitt bästa samwete, det de och lofwade göra sampt efter aflagd eedh hwar för sig berättade och bekiände att hans lefwerne utj alt är jämlijkt med det som tilförene både af Cronans Befallningsman, deras egna Prästmän och förbe. Qwinnspersoner berättat är, och att hans fader stundom med hugg och slag illa af sonen blif handterat och serdeles nu strax efter Juhl så medfaren att blodet rann ned för hans kinder och han klagade det hans hufwud war alt sönderslagit; hafd i sitt huus hwarken hemfrijd eller föda af sonen fådt uthan han hwad fadrens war undanhafft och stundom så lijtet till fadren gift att han klagade sig af hunger döö.


Detta alt förhöltz drängen Mattz Persson med alt alfwar hwilken och intet synnerligen der till kunde neka doch sade om systern att hon intet hade warit och giort alt som sig borde,wjdare och att han fadren intet rätt handterat icke eller kan beneka det sådant och är skedt medh hugg och slag beklagandes sig att han är råkadt i sådant sinne och weth intet annat föregifwa än då en begynner at hålla sig ifrån kyrkian och gudz huus så will han sedan intet gärna komma tijt igen; sägandes fuller nu willia bättra sig igen, men fruchta de som hafwa sagt sin sanning om honom at der han ännu skulle komma på frij foth wore det och ute med dem; efter det ingen förhoppning kan wara om hans bättring och är han nu en så frisk, föör och der till öfwergifwen skalk som aldrig det ringesta skiöther om hwad han gör eller tager sig före.
Rätten tog alt förbemd utj noga betänkiande och som denna dräng Mattz Persson utj mångahanda måtto sig förledt och uppenbarl syndat emot gudh och menniskor på allehanda sätt, men serdeles sin egen kötzliga fader som han icke allenast all wördnad och sedan uthan och i ålderdom skiötzell och föda efter gudz och werdzlig lagh skylldig war obarmerteligen ifrån sitt egit heem, föda och Egendom stängt hafr och der öfwer uppå med hugg och slag illa hanterat ty bör han och der efter för sådan giärning lijf sitt mista doch alt sådant högl kongl hofrättens wijdare ompröfwande i ödmiukheet hemställandes.

Göta Hovrätt - Advokatfiskalen Hallands län EVIIAAAG:19 (1699-1700) Bild 57 / sid 57 (AID: v49440.b57.s57, NAD: SE/VALA/0382503)