17 november 2012

Hur Enångers prästgård klarade sig från att plundras

I Enångers gamla kyrkbok från 1710-1755 kan man läsa en liten skildring om hur tre hjältemodiga män från socknen vågade skrämma fem ryska kosacker på flykten och därmed också rädda Enångers prästgård från att plundras och brännas. Det är kyrkoherden i Enånger, Anders Bäckner, som själv skrivit ner den här berättelsen. Jag ska återge den med hans egna ord, men i modernare tappning så att det blir lättare att följa med. Vill man läsa historien i sitt original så finns boken på nätet hos SVAR.(www.svar.se) Den har beteckningen C:2 1710-1755. En av de tre männen var min förfader, Mickel Persson i Östby.

Bakgrund
Vid slutet av det stora nordiska kriget, 1700-1721, härjades och brändes Österjökustens städer av den ryska flottan. Alliansen Danmark-Norge, Sachsen-Polen och Ryssland hade år 1700 förklarat krig mot Karl XII:s Sverige. Till att börja med gick det bra för Sverige. Redan i augusti var Danmark ute ur kriget genom freden mellan Danmark och Sveriges allierade Holstein-Gottorp, och därefter besegrades Sachsen-Polen. I november besegrade Sverige Ryssland vid Slaget vid Narva.
Men Tsar Peter I gav inte upp utan fortsatte att erövra mark i Sveriges Östersjöprovinser och 1703 grundade han staden Sankt Petersburg för att ännu mer stärka Rysslands tillgång till Östersjön – sjöpassagen ut mot väst. 1707 tågade Karl XII in i Ryssland för att återta sina provinser, men nu gick det mindre bra. Ryssarna använde sig av den brända jordens taktik, de drog sig tillbaka och brände allt efter sig så att den svenska armén ingenstans kunde finna mat och värme. Vintrarna 1707 och 1708 var dessutom ovanligt kalla och bistra och den svenska armén försvagades. Den 28 juni 1709 led Sverige stort nederlag vid Poltava. Med resterna av armén flydde Karl XII till staden Bender i Turkiet där han blev kvar och levde i exil (sedan även i fångenskap) medan han försökte förmå den turkiska sultanen att starta krig mot Ryssland. Under tiden passade Danmark-Norge och Sachsen-Polen på att gå med i kriget igen och fick med sig Hannover och Preussen. Tillsammans kunde de nu erövra Sveriges besittningar i Baltikum och Tyskland. Danmark-Norge attackerade sen från väster och Ryssland från öster och hela Finland ockuperades 1714. Karl XII återvände från Turkiet och gick in i Norge för att avvärja Danmarks attack, men där dog han som bekant 1718. Nu inleddes långdragna fredsförhandlingar men då Sverige förhalade dem tyckte ryssarna att de behövde utöva lite påtryckningar för att få svenskarna att återuppta förhandlingarna. Alltså började ryska flottan 1719 åka upp och ner längs svenska Östersjökusten och plundra och bränna kuststäder och bruk, Umeå drabbades till och med två gånger.
Detta pågick - med uppehåll under 1720 – fram till den 25 maj 1721 då det Stora Nordiska krigets sista slag stod vid Selånger. (Sverige förlorade.)

Anders Bäckners berättelse
”Hvad sällsynt i Sochnen sig tilldragit Om Ryska rupturet och oväsendet 1721.
Den 21 Maj, som var en söndags afton, kom ryska galärflottan till Långvinds Bruk och satte bruket i brand. Långvinds by brändes icke, utan boskap, kläder och annat som behagade, tog fienden bort. En hammarsmed vid namn Johan Thunman fångades, men ingen mera eftersom alla i hela socknen var bortflyttade till skogs och upp till sina fäbodar. Natten emot måndagen for kosackerna, över 300 man, upp till Nora, Hede och Myra, skövlade och brände upp alltsammans utom en gård i Västermyra. Fem av dessa 300 man ryckte vid midnattstid över bergen hit till Prästegården; men hur underligt den, liksom kyrkan, räddades skall rätt nu berättas. Ingen befästning fanns det här, utan allenast länsman, Mickel Engman, klockaren Halfvar Hedin (som förut varit underofficerare vid E –Regementet) Mickel Persson i Östby, Per [ skada ] -sson i Grängsjö och Erik Persson i Rössånger. De gick efter midnatt hit till prästgården, för att se efter hur det stod till, ty de väntade främmande sedan de sett att bruket och byarna brändes. Bönderna gick ned till not-löten för att bära stornoten till skogs, medan länsman och klockaren gick in i prästgården och tog Pastors ur och bar det något söder om gården för att förvara det under en stor sten icke långt från vägen som går till Myra. Med det samma kom de förut nämnde 5 kosackerna ridande i sakta mak, med oskodda hästar, på väg mot prästgården. När länsman och klockaren såg det, väntade de en stund, och då de märkte att det inte kom någon mer, gick de en krok västerut, och så ned genom gatan till kyrkan, för att träffa på bönderna igen som nu kom från skogen.
När bönderna fick höra att det var ryssar i prästgården, så flydde de alla. En enda, Mickel i Östby, blev kvar med länsman och klockaren. Dessa 3 gick så upp till prästgården, och de hörde hur det bultade och slamrade. De tog mod till sig, och Gud var med dem. De öppnade lilla porten som vetter mot kyrkan, för att se hur det stod till. Så fort ryssarne märkte det, satte de sig på hästarna, lämnade alltsammans som de hade burit ut på gården och skyndade sig ut genom storporten. Där stannade de vid stora kornladan, s[krittande] med hästarna av och an, samt mycket ållade. De våra ställde sig i motvärn väst om gården, mindre än ett halvt stenkast ifrån fienden. Så ropade klockaren med mycken frimodighet till fienden: dobra, dobra Monsieur Panil! /Kom hit, Käre Bror! gå på ästu karl! (ung.kom an om du törs) Ryssarna pladdrade emot på sitt språk så mycket de kunde, men ingen av grupperna tog något steg framåt. 
När de sålunda hade manat varandra vid pass 3/4 timma, sade länsman till bonden Mickel i Östby: Skjut! Han sköt, men träffade inte ty det var mörkt. Sedan sköt länsman, och genast började en av ryssarna råma och skrika illa. Vidare sköt en av ryssarna, men Gudi lof! träffade ingen. Sist sköt också klockaren, men vet inte om han träffade; för i detsamma som klockaren sköt, så bar det av med ryssarna. Två av dem stöttade en tredje emellan sig. Men eftersom de tog fel väg väster ut, så måste de vända tillbaka hit till prästgården. De våra stod ännu stilla, och när de såg ryssarna komma tillbaka trodde de att fienden ville hämnas. Då ropade åter klockaren: Russiker, i [ - ] öfver alt! (anm.:det är tyvärr en skada i originaltexten här) Men ryssarna, som nu hittat igen vägen de kom, for av i mycken räddhåga, lämnande en yxa och en säck efter sig, och fick ingenting med sig bort härifrån. På den tiden stridde Herren för Enångers kyrka och prästgård! Utan all tvekan hade fienden planerat att röva och bränna. Måndagen litet före middag kom hela Galärflottan hit in i Kyrkofjärden och lade sig vid Våtnäs där de låg stilla på grund av stiltjen. Men underligt var det, att de icke for hit upp utan istället nattetid for norrut till Njutånger där de brände Iggesunds Bruk samt många byar, och klockstapeln lades i aska, men Gud bevarade templet. Fienden var inne i kyrkan, men kom ej ut i sakristian hur än de med järnstörar och spett stötte på dörren. Hålen efter spetten kan ännu ses på dörren til vedermäle för efterkommanderna.”


Ni undrar kanske hur det gick för den stackars skjutne ryssen. Och vad hände med Enångers ende fånge, hammarsmeden Thunman? Jo det kan Anders Bäckner faktiskt berätta. Thunman fick åka med ryska flottan upp till Medelpad och där släppte de av honom. Jag antar att han gick till fots hem, förmodligen ganska lättad. Och han berättade när han kommit hem, att den skjutne ryssen, ”den af the 5 Cossacker som råmade efter skottet af Länsman”, han dog och blev begravd på Leskär i Enångers skärgård. Platsen kallas än i dag för Ryssgraven.

26 september 2012

Nya överraskningar - konstnärliga dalarötter

Fastän jag har släktforskat i snart tjugo år så hittar jag fortfarande nya roliga släktgrenar! För ett tag sedan tog jag upp en forskning som jag låtit ligga. Det var på min morfars sida - hans släktgren är nog den mest spännande tror jag - där jag nån gång för längesen inte tyckte att jag kom någon vart med min morfars mormors morfars anor. Eller så kom något annat i vägen, jag minns inte varför jag slutade leta där.

Nu tog jag alltså upp forskningen igen och då visade det sig att denne mf mm mf, Jonas Florin i Söderala, härstammade från Rättvik och var kusin med de berömda dalmålarna Målar Erik Eliasson och Tägt Elias Eliasson. Det var inte svårt att hitta mer information om den släkten sen, bland annat har Tägt Elias ättling Claes-Göran Bergstrand skrivit en jättefin artikel i Diskulogen här om dem.

5 september 2012

Kyrkoherden i Ljusnarsberg - Ericus Gussarvius

På sextonhundratalet var en av min anfäder kyrkoherde i Ljusnarsbergs socken i Västmanland. Han föddes 1622 som Erik Matsson i byn Gussarvet i Hedemora socken och fick hjälpa till med familjens försörjning som vallpojke. Eftersom han hade en begåvning för studier gav han sig inte förrän han skrapat ihop tillräckligt med pengar för att kunna studera till präst och sedan jobbade han sig upp till tjänsten som kyrkoherde i Ljusnarsberg. Han gifte sig med kyrkoherdedottern Rebecka Larsdotter som var född i Skerike socken (i Västerås) och som därför även fick heta Scherkia i efternamn. När familjen vuxit till sig lät Ericus Gussarvius måla ett familjeporträtt som fortfarande hänger i kyrkans sakristia.




Ericus Gussarvius var min farmors morfars farmors mormors morfar.
Här är en avskrift av herdaminne från Ljusnarsberg: (Källa:http://www.zenker.se/Historia/Herdaminne/ljusnarsberg.shtml#kh4)

"4. Ericus Matthiæ Gussarvius. Född i Hedemora socken och Gussarfwet af fattigt bondfolk 1622. Måste såsom gosse walla boskap för att tjena sig födan, men en owanlig lust att studera dref honom oemotståndligt att komma i skola. Han slog sig igenom, ofta med yttersta trångmål, och blef Student 1650. Orerade memoriter å Westerås gymnasium 1655 och blef 4 Nov. s. år pwgd samt utnämnd till Collega Scholæ i Nora. Tog snart heldre Adjunctur i Säther och 1657 hos Prosten i Leksand. Predikant och Syssloman wid Westerås Hospital 1661. Kyrkoh. här 1669. Är i handlingarna antecknad med mycket beröm för sina goda egenskaper och gagneliga tjenst. Hade stor möda och ledsamhet af de elaka Finnarne. Flera gånger måste han med dem till tinget och 1674 hade en syndare så förgått sig emot honom, att en främmande prest måste hit att intaga honom i kyrkan, förmodligen med någon synnerlig disciplin. Död 2 Dec. 1686. Begrofs följ. år 10 Jan., då Biskopen war bjuden att predika."

Det verkar som om det skulle kunna finnas en hel del i domböckerna där Gussarvius var inblandad. Det ska bli roligt att kolla upp!

27 juli 2012

Nästan poesi

Nu har jag börjat gå igenom mina Bjuråkersanor. De flesta har jag tagit ur Bjuråkers släktbok och nu är det dags att kolla upp var och en. Min farmors morfars morfarsfar hette Lars Larsson Orre och var soldat, enligt släktboken bosatt i Rönnebo, men då han dog bodde han i Änga fick jag veta nu. Och så hade han fått en sån fin dödsruna av en präst som formulerade sig så vackert: Afsked. soldat Lars Orre i Änga (Åld.bräckl. 10/1 - 13/1 - 88 år) Född uti denna församling antog han 1750 på sitt 23 år krigstjenst. År 1751 kallades han, jemte sina öfriga kamrater i sjuårakriget, der han delade, i likhet med de öfrige, om just icke Segrarens ära, likväl Soldatens alla mödor. Sedan Svenska armén lemnat sina lagrar på Tyska fälten åt Lehvald, Vedel, Werner eller Belling, återwände den till fäderneslandet, hwarföre ock denne stridsman 1762 återsåg sin födelsebygd. Efter några arbetscommenderingar till Carlskrona erhöll han, nära 30 år gammal i tjenst, afsked med underhåll. Trohet, stillhet, hjelpsamhet och en fast förtröstan på Gud voro dragen i hans caractaire. Han sörjes af en lefwande Son och en dotter.

17 juni 2012

Bomärken i Gnarp

Jag hittade en fantastisk bild i Gnarps kyrkbok som jag gärna vill dela med mig av. Det är en vacker karta över kyrkogården från 1696. Men inte nog med det, på varje gravplats finns gårdarnas bomärken utritade! Här är sidan i kyrkboken: Gnarps kyrkoarkiv C:1 (1677-1735) SVAR sidan 105. På motsatta sidan står: "Förteckningh på Kyrkiogården och dess Lägerställen som hwar och en eger till sin gårdh och hemman efter Byy och Bomärken. Fullbordad Anno 1696 dz 9 Junii Die S. Petri et Pauli.Hwars och ens griftställe eger i Bredden 2 Alnar, 3 qvarter. I Längden 3 Alnar, 3 qvarter."



Tre av mina anor har sina bomärken på bilden: Anders Jonsson i Vallen, Jon Olofsson i Gingsta och Johan Johansson i Gryttje.

3 juni 2012

Utvandrare

Just nu går jag igenom min Hasselasläkt, kollar upp källor och datum och har hittat lite nya anor. I den släkten har jag en gren till Joris-Pelle, Per Andersson från Joris i Hassela som var den som drog igång den stora utvandringen från Hassela 1850. Joris-Pelles fru hette Karin Danielsdotter och var syster till min mormors mormors mormor Helena (som stannade i Sverige) Jag vet inte så mycket om hur de fick det i USA så jag har googlat lite. Då hittade jag bland annat en intressant artikel om hur det kunde vara att emigrera, från beslutet att utvandra fram till avresan från Sverige. Läs den här: Från stugknuten till skeppets avresa av Väinö Helgesson Den som vet mer om Joris-Pelle och utvandrarna från Hassela är välkommen att höra av sig.

19 april 2012

Hittat Anna Charlotta!

Anna Charlotta Hamstén (stavas också Hamnström, Hamster, Hamnsten genom åren i husförshörslängderna...), född 1786 i Stockholm. Fadern avliden skomakaregesäll. Kom till Hälsingland från Allmänna Barnhuset i Stockholm och blev min mormors farmors mormors mor. Jag trodde nog aldrig att jag skulle hitta hennes ursprung, men idag fick jag för mig att börja söka i alla Stockholms församlingar på måfå. Jag tänkte att jag kan väl leta då och då när jag inte har något särskilt att göra och så får det väl ta den tid det tar - om jag ens hittar henne alls. Jag började i Klara församling bara för att börja nånstans. Och så var hon plötsligt där, född den 24 september och med båda föräldrarnas namn och mammans ålder! Den som släktforskar förstår känslan! Vilken tur jag hade!

13 april 2012

Barnhusbarn

Just nu håller jag på att kolla upp mina "barnhusbarn". Jag har två förfäder som kom från Stockholms Allmänna Barnhus upp till nya familjer i Hälsingland i slutet av 1700-talet och verkar ha fått det rätt bra. Men alla hade inte sån tur. Jag stötte nyss på den här lille killen: Nr 49 Johan Eric, född 1789 den 13 april. Hans mamma dog på Barnsängshuset. Den 9 maj lämnades han ut till fosterföräldrar men de lämnade tillbaka honom den 29 juni. Sen blev han återigen utlämnad den 15 oktober samma år. Strax efter hans ettårsdag, den 17 april 1790, lämnades han tillbaka till barnhuset igen. Och sen dog han den 26 juli. Det står inget mer än så tyvärr, jag undrar ju varför ingen ville behålla honom. Läs själv här: Allmänna barnhuset, Barnrulla, SE/SSA/0809A/D 2 A/10 (1785-1789), bildid: A0035114_00197

24 mars 2012

Hälsingelänkar

På bildportalen Helsingebilder kan man söka gamla bilder från Hälsingland. Man kan söka på många olika sätt - på namn, platser, ämnesord, årtal, fotograf osv.

Google books har massor med skannade böcker som kan läsas gratis. Här en ordbok över hälsingedialekten, utgiven 1841: Ordbok öfver Helsing-dialecten: Supplement till Ihres Dialect-lexicon

Fader okänd

Jag hittade en artikel om en ny databas som håller på att skapas av Lunds landsarkiv och Skånes genealogiska förbund. Läs den här Det blir en bra och snabb hjälp för den som stöter på "oäktingar" i sin forskning. Men jag tycker att en av de största anledningarna till att det är så roligt att släktforska är detektivarbetet man måste göra. Det kan nästan kännas att det börjar bli lite för enkelt att forska nu med alla indexeringar och databaser som kommer på nätet. Nåväl, det är ju frivilligt att använda dem. Apropå okända fäder har jag i alla år lämnat min farfarsfarfars okända härkomst därhän så länge. Inte förrän nyligen tog jag tag i det och skickade efter domboken för hans födelseår. Och där stod ju pappan klart och tydligt i ett faderskapsmål, så nu har jag fullt upp med en helt ny släktgren från Ljusdal. Jag ska uppdatera min antavla på nätet så småningom, men här är en liten förhandstitt så länge:
Min "nya" farfarsfarfarsfar
Proband
Jonas Svensson Spik Sörell. Utflyttad 1850 (Ljusdals kyrkoarkiv ). Sockenskräddare. Född 1802-10-19 i Nr 5, Borr, Ljusdal (X) (Ljusdals kyrkoarkiv dopbok). Död 1865-02-19 i Nore, Ljusdal (X) (Ljusdals kyrkoarkiv dödbok F:3 SVAR sid. 15). Jonas Svensson var dräng i Klösbo, sen Borr, när han gjorde Ingrid Andersdotter med barn. Deras mål var uppe i vårtinget 1826 (AIA:12 mikrokort sid. 1/19, Lägersmål) I tingsprotokollet kallas hanJonas Svensson Spik. Jonas var dräng hos korpral Hall i Klösbo och sen Jon Andersson i Borr nr 1. Han blev sockenskräddare, bytte efternamn till Sörell och bosatte sig i Kläppa där han gifte sig med Anna Maria Staf f. 1805. Sen flyttade de till Tälle där Anna Maria dog av tvinsot i 1838. De fick inga barn och i bouppteckningen efter Jonas finns inga andra barn med heller, bara två av hans bröder.

Ur dödboken: Jonas Sörell, skrädderiarbetare. 62 år 4 m. dödsorsak inrotad frossjukdom och håll och styng. Död i Nore. Hade bott i Uppsala och Adolf Fredriks fs.

Ur bouppteckningen: FII:13 s 648: skräddaregsesäll från Uppsala. Arvtagare bröderna Bengt Svensson i Sunnanås och Torparen Lars Swensson, utflyttad till Amerika. Utflyttad 1850 till obestämd ort; afföres utan attest, inte tagit nattvarden på flera år, oklanderlig frejd, ledig till äktenskap. BI:2 s 66
Hsf AI:7a s 91 pag 80: Borr (under nr 2, Jon Persson) Dreng Jon Swensson, warnad i Kyrkorådet 1821 3/4 (Far I:1, s 1, Mor I:2, s 1)
Utom äktenskap med Ingrid Andersdotter. Hustru i Tegeltjär. Född 1799-03-17 i Bjart, Delsbo (X) (Min släkt Delsbo). Död 1884-04-14 i Tegeltjär, Ljusdal (X) (Ljusdals kyrkoarkiv F:3 sid. 113).
Barn:
Anders Jonsson.

Bonde. Född 1825-11-22 i Nore, Ljusdal (X) (Ljusdals kyrkbok). Död 1901-01-10 i Nr 1 Torslock, Östernäs, Ljusdal (X) (Ljusdals kyrkbok).
Generation I
I:1 f
Sven Krapp. soldat ff ff ff. Född 1770-08-27 i Nr 5, Borr, Ljusdal (X) (Ljusdals kyrkoarkiv ). Död 1851-12-22 i Borr, Ljusdal (X) (Ljusdals kyrkoarkiv ). (Barn Proband, s 1, Far II:1, s 1, Mor II:2, s 1)
Gift med efterföljande ana.
Barn:
Lars Svensson. Född 1795.
Olof Svensson. Född 1798.
Jonas Svensson Spik Sörell. Född 1802-10-19 i Nr 5, Borr, Ljusdal (X) (Ljusdals kyrkoarkiv dopbok). Död 1865-02-19 i Nore, Ljusdal (X) (Ljusdals kyrkoarkiv dödbok F:3 SVAR sid. 15). (Se Proband, s 1).
Bengt Svensson. Född 1807.
I:2 m
Anna Bengtsdotter. soldathustru i Storhaga. Född 1772-02-25 i Storhaga, Ljusdal (X) (Ljusdals kyrkoarkiv ). Död 1847-09-19 i Borr, Ljusdal (X) (Ljusdals kyrkoarkiv ). (Barn Proband, s 1, Far II:3, s 1, Mor II:4, s 1)
Gift med föregående ana.
Generation II
II:1 ff
Lars Svensson. Bonde i Borr nr 5. Född 1728-10-21 i Nr 5, Borr, Ljusdal (X) (Ljusdals kyrkoarkiv dopbok). Död 1797-02-05 i Nr 5, Borr, Ljusdal (X) (Ljusdals kyrkoarkiv ). Dödboken F:2 SVAR s 37
Gl. Bonden Lars Svensson i Bår f 1728 21 Oct. fad. B. Sven Jonsson och mod. Sara Gudmundsdtr i Bår. Hemma i ungdomen, Gift 1756 med sin eft. Enka H. Anna Mårtensdotter i Norrkämsta. Haft med henne 5 barn, 2 söner och 3 dött. af hwilka 1 dotter är död. Warit sängliggande i 6 år uti Rosen hwaraf han dog d 5 febr. 68 år 3 ½ m gl. (Barn I:1, s 1, Far III:1, s 1, Mor III:2, s 1)
Gift 1756 med efterföljande ana.
II:2 fm
Anna Mårtensdotter. Bondhustru i Borr nr 5. Född 1728-10-21 i Nr 2, Per-Mårs, Norrkämsta, Ljusdal (X) (Ljusdals kyrkoarkiv). Död 1823-03-13 i Nr 5, Borr, Ljusdal (X) (Ljusdals kyrkoarkiv ). Född på samma dag som sin man (Barn I:1, s 1, Far III:3, s 1, Mor III:4, s 1)
Gift 1756 med föregående ana.
II:3 mf
Bengt Olsson. Skräddare i Storhaga. Född 1726-02-15 i Gärde, Ljusdal (X) (Ljusdals kyrkoarkiv dopbok). Död 1779-12-07 i Storhaga, Ljusdal (X) (Ljusdals kyrkoarkiv ). (Barn I:2, s 1, Far III:5, s 1, Mor III:6, s 1)
Gift med efterföljande ana.
II:4 mm
Anna Ivarsdotter. Skräddarehustru i Storhaga. Född 1736-08-20 i Nr 7, Ivars, Hamre, Järvsö (X). Död 1821-03-13 i Storhaga, Ljusdal (X). (Barn I:2, s 1, Far III:7, s 1, Mor III:8, s 1)
Gift med föregående ana.
Generation III
III:1 ff f
Sven Jonsson. Bonde i Borr 5. Född 1685 i Nr 5, Lars-Johans, Ångsäter, Ljusdal (X) (Ljusdals kyrkoarkiv ). Död 1758-08-20 i Nr 5, Borr, Ljusdal (X). (Barn II:1, s 1, Far IV:1, s 1, Mor IV:2, s 1)
Gift 1717 med efterföljande ana.
III:2 ff m
Sara Gudmundsdotter. Bondhustru i Borr nr 5. Född 1695-01-.. i Borr, Ljusdal (X). Död 1773-06-30 i Nr 5, Borr, Ljusdal (X). (Barn II:1, s 1, Far IV:3, s 1, Mor IV:4, s 1)
Gift 1717 med föregående ana.
III:3 fm f
Mårten Jonsson. Bonde i Norrkämsta 2. Född 1684-02-04 i Storhaga, Ljusdal (X). Död 1732-02-21 i Nr 2, Per-Mårs, Norrkämsta, Ljusdal (X). (Barn II:2, s 1, Far IV:5, s 1, Mor IV:6, s 1)
Gift med efterföljande ana.
III:4 fm m
Gölin Persdotter. Bondhustru i Norrkämsta 2. Född 1691-11-28 i Storhaga, Ljusdal (X) (Ljusdals kyrkoarkiv dopbok). Död 1777-09-04 i Norrkämsta, Ljusdal (X) (Ljusdals kyrkoarkiv ). (Barn II:2, s 1, Far IV:7, s 1, Mor IV:8, s 1)
Gift med föregående ana.
III:5 mf f
Olof Bengtsson. Bonde i Storhaga. Född 1692-01-20 i Nr 2, Hofsberg, Ljusdal (X). Död 1754-03-17 i Storhaga, Ljusdal (X). (Barn II:3, s 1, Far IV:9, s 1, Mor IV:10, s 1)
Gift 1:o 1724 med efterföljande ana.
Gift 2:o 1733 med Märta Larsdotter.
III:6 mf m
Karin Larsdotter. Bondhustru i Storhaga. Död före 1733. (Barn II:3, s 1)
Gift 1724 med föregående ana.
III:7 mm f
Ivar Persson. Bonde i Hamre 7. Född 1705-10-15 i Nr 2, Grophamre, Ljusdal (X) (Ljusdals kyrkoarkiv dopbok). Död 1770-03-12 i Nr 7, Ivars, Hamre, Järvsö (X). (Barn II:4, s 1, Far IV:13, s 1, Mor IV:14, s 1)
Gift med efterföljande ana.
III:8 mm m
Karin Jonsdotter. Bondhustru i Hamre 7. Född 1712-10-10 i Nr 7, Ivars, Hamre, Järvsö (X). Död 1776-11-29 i Nr 7, Ivars, Hamre, Järvsö (X). (Barn II:4, s 1, Far IV:15, s 1, Mor IV:16, s 1)
Gift med föregående ana.
Generation IV
IV:1 ff ff
Jon Johansson. Bonde i Ångsäter 5. (Barn III:1, s 1)
Gift med efterföljande ana.
IV:2 ff fm
Kerstin Pålsdotter. Bondhustru i Ångsäter 5. Född 1662-01-.. i Ångsäter, Ljusdal (X). Död 1744-07-26 i Nr 5, Lars-Johans, Ångsäter, Ljusdal (X). (Barn III:1, s 1, Far V:3, s 1, Mor V:4, s 1)
Gift med föregående ana.
IV:3 ff mf
Gudmund Olofsson. Bonde i Borr . (Barn III:2, s 1)
Gift med efterföljande ana.
IV:4 ff mm
Kerstin Persdotter / Olsdotter?. (Barn III:2, s 1)
Gift med föregående ana.
IV:5 fm ff
Jon Pedersson. Bonde i Storhaga. (Barn III:3, s 1)
Gift med efterföljande ana.
IV:6 fm fm
Anna Jonsdotter. Bondhustru i Storhaga. (Barn III:3, s 1)
Gift med föregående ana.
IV:7 fm mf
Peder Jonsson. Bonde i Storhaga. (Barn III:4, s 1)
Gift med efterföljande ana.
IV:8 fm mm
Anna. Bondhustru i Storhaga. (Barn III:4, s 1)
Gift med föregående ana.
IV:9 mf ff
Bengt Zachrisson. Bonde i Hofsberg 2. (Barn III:5, s 1)
Gift med efterföljande ana.
IV:10 mf fm
Gölin Olsdotter. Bondhustru i Hofsberg 2. (Barn III:5, s 1)
Gift med föregående ana.
IV:13 mm ff
Per Andersson. Bonde i Grophamre 2. Död 1717. (Barn III:7, s 1)
Gift med efterföljande ana.
Barn:
Anders Persson. Bonde i Grophamre 2. Född i Nr 2, Grophamre, Ljusdal (X). Död 1769.
Olof Persson. Född 1701 i Nr 2, Grophamre, Ljusdal (X).
Ivar Persson. Född 1705-10-15 i Nr 2, Grophamre, Ljusdal (X) (Ljusdals kyrkoarkiv dopbok). Död 1770-03-12 i Nr 7, Ivars, Hamre, Järvsö (X). (Se III:7, s 1).
IV:14 mm fm
Anna Andersdotter. Död 1717. (Barn III:7, s 1)
Gift med föregående ana.
IV:15 mm mf
Jonas Nilsson. Bonde i Nybo 3 och Hamre 7. Född 1680-03-.. i Nr 2, Knåpa, Uvås, Järvsö (X). Död 1734-02-12 i Nr 7, Ivars, Hamre, Järvsö (X). (Barn III:8, s 1, Far V:29, s 1, Mor V:30, s 1)
Gift med efterföljande ana.
IV:16 mm mm
Anna Olofsdotter. Född 1677 i Nr 2, Mickels, Hamre, Järvsö (X). Död 1720-07-24 i Nr 7, Ivars, Hamre, Järvsö (X). (Barn III:8, s 1, Far V:31, s 1, Mor V:32, s 1)
Gift med föregående ana.