20 december 2017

1600-talsläsövning för den jullediga



Avskrift ur tingsprotokollet från den 8 – 15 november 1655 med Brunflo tingslag. Med reservation för eventuella läs- eller skrivfel samt med vissa ändringar för läsbarheten, t ex stor bokstav på namn mm.

SD
Befallningsman Welb.tr. Jacob Christophersson ahngaff dedh han aff en sagu i bygden förnummit hadhe att Pedher Bråddesson i [Gärde] skulle hafua öfuerkommit ett breeff widh sin stufuedöör, och sedhan låtit sin granne Carl Hansson i Lundh, uthi Suen Perssons dersammastedes nährwaro wijse och läsit, efter han dedh sielff icke förstodh, och såsom dee förme[---] dedh icke wara något redeligit skrifuit, skulle der sigh så hafua samsatt, att be:te Pedher Bråddesson dedh antingen till Prowesten heller Befallningsman böra och wijsa skulle; och ehuru wäll befallningsman tillhölt Pedher sedhan dedh sigh wijsa efter han icke efter [---] dedh holt giöra welat, uthan Bengdt Larsson i Gusta dagen för tinget bleeff kommadh samma breeff till sigh; Altså framsteltes [---]be:te Pedher Bråddesson och tillspordes, huarföre han sigh icke breeffwet straxt wijste, på dedh han kunde i tjdh medhan dichtamestaren tillstedes war antasta låta? Pedher swaradhe som arbeethade i Prostgården att wijsa Prosten huilket nähr be:de Måns omhender fick, hafuer han dedh undanstucket, efter han dedh aff Bengdt i Gusta fått hadhe, att hielpa sitt barn medh som siukeligit lågh.

När nu Per [---] så wara, wille han icke sin mågh uthi olempa bringa. Breefet belangande som medfölier - – 1. lydher först aff Johannis Ewangelistens 1 Cap. något på latin skrifuet, och sedhan dess diefulska uthtydningh 1:a [ev. Luckas]

Emädhan Pedher Broddesson en tolfman war och sin edh giordt hade, kunde denne eniga Rätten nogh skiäll hafua honom saakfälla, men efter han dedh af fåwättenheet giorde och elliest icke att komma sin mågh uthi olycka, afsattes her ifrån sitt tolfmanna Embete, och dess förutan oppå höga Öfrheetens Nådiga behag pålahdes att plichta i fängelse otta dagars tijdh widh watn och bröödh.

Emädh. Be:de Måns Skreddare icke tillstädes war då framhadhes Bengdt Larsson som brefwet till honom Måns fått hafua skulle att läkia sitt siukeliga barn medh, och tillspordes huadh han dedh brukat hadhe. Samma Bengdt bekienner sigh dedh för någre åhr sedhan hafua bekommit aff en huusman som tillförende såldat warit hafuer, Troon Börjesson uti Valne och Lochne sochn, huilket han till sitt siukelige barn brukat hafuer och såsom hans barn bleff heelbragdt igen och Månses barn siuknade, hafuer han kommit till honom och frågat, huadh han bruukadhe, att hans barn gått och sundt bleeff, då han swarat intte annat ähn detta breeffwet, och så honom Måns Skreddare lofwat dedh i barnklederna lagdt, och så bortfullit som [--] står aff Per Bråddesson igenfunnit och i dagsliuset kommet.

Troon Börjesson som ursprunget till breefwett wara skulle, ähr nu icke tillstädes uthan föregifues såsom han förnummet hadhe boossnät oppebarat wara, ähr han aff wägen kommen.

Den 14 Dito oppå Extraordinarie tinget uthi Brunflooh

Denne förbenembde Troon Börjesson bleeff aff Profossen igenhemptad ifrån Lijth Sochn, och iblandh andra hans saaker i en sääk förwarade igenfans hans konst- heller trullbook som meedföllier / ded af många konster ähro att see/  sampt trenne stycken papper in octavo af figurer ded på han twifwelsuthan med alun skrifuit hafuer, och som han sielff bekienner, uthwijsad uthi bloon och wattnet nähr någon hafuer misstanka på en tiuff hafua stulit, [–] war och Säx Exemplaria som han aff samma sin trullbook uthi skrifuit hafuer och ähn då stycke ihoplagde opskrifne som och uthskrifuas skulle, och andra medh –sp med sin egen handh ses, dedh –rt ähr att see. Sedhan och en ljten –k ded iblandh annat igenfans den kopparsöön heller nagel som brukas skulle i diefwuls Nampn och konstboken förmäler, att uthslå ögon på tiufwar.

Först frågades be:te Troon Böriesson huru lengie sedhan wara skulle, han i ransakningen ahnhörde Bengdt Larsson i Gusta breefwet / lefwerete, såsom och huadh orsaken war att Bengdt därtill bewehte sådant begiera; han suaradhe och bekiände, första åhret han såldat bleff och pröffuadhe Nembden, dedh siu åhr sedahn warit sedhan orsaken att Bengdt skrifften begiertte - - att han den hoos sigh see fick, och sedhan idkeligen fodrade; spordes honom Troon om någon annan Menniskia hafuer honom om något trulldomdwesende ahnmodat ahntingen att förgiöra heller eftergiöra? Der till han enhelleligen neekadhe. Befallningzman öfuertygadhe honom medh ett breeff honom tillskrifuit dz 22 Junij 1652 och iblandh hans saaker igen funnitz / / Nembden så wäll som dee Män oppå Frösö lagha ting --- woro wittnadhe, att nehr Pedher Giörsson i Vagle och hans granne Erich Joensson för Retten sina emillan kifuadhe om en häst som för Erik huggen bleff, berettades, att samma Erik skulle hafua igenom en såldat Per Smålod sagdt denne Troon, att wijsa huilken hans hest skulle hafua huggit; då hafuer Tron honom Per igenom ett pappeer uthwijst i - - Eriks granne Per warit som hesten hugget hadhe, sedhan hafuer åter Per som skylt bleff till Troon åter warit och Troon nu sielff bekienner för Rätten, honom och en figur i wattnet på papper satt wijst, sädhan Per igenkiende sin skapnadh lijkformigdt wara, huaraff sedhan grannarne som elliest andra emillan farliga Tumult i gestabudh och andre sambqwemmer skiedde ähre, detta stödier sigh på Troons konstbook //

Befallningzman ahndrogh, dedh Oluff Nilssons hustru i Åkerängh och Sunne sochn, nähr hon för Retten medh sin Man kifuadhe, ibland annat föregaff att be:de Troon hafuer och henne igenom sådant papper uthwijst den kåhnan hennes man Oluff för någon tijdh, skull olåfligen medh omgåtz hafuer, huilket iblandh annat henne sedhan en orsaak gaff att de twänne ächta folck ochristeligen tillsammans lefde, och inntte bettre aflopp uthan den andeligha Retten dem åthskillia måtte. Troon neekar aldeles hertill. Befallningsman lät och honom då straxt efter slå, men intte war i landet att finnas. Ded nest tillspordes honom, Troon, huarest och aff huem han sådan trullbook och konststycke fått hadhe effter han sielff medh sin - -  först icke alla skrifuit hafuer? Han suarar att en student i Nårige för en - - tijdh sedhan bekommit.

Sedhan och förmantes honom till bekiennelse oppenbara om han någon medh sin kånst förgiordt hadhe, der till treeget nekade.  Troon uthi Bengdt Larssons frånwaru nu föregifuer, att han hafuer till sigh kommit medh en skrifft som han sielff lika wäll läsa kundhe, och sagdt sigh en aff en widh- eller wegfarande Man fått, begiärandes han der effter bättre och Pr—nts styll som han nu ähr öfrskrifuen. Bengdt kom honom till suars och grufweligen neekar, icke der aff någon annan ähn denne Troon fått;

Uthi detta befinnes Troon twetala, efter han tillförene bekiände att Bengdt skriffa hoos sigh sågh och så träget fodradt.

Tillspordes honom oftabe:de Troon till huadh ända han så många Exemplaria aff hufuudhbok[en] nyskrifuer och medh sigh kringhom landet bar, och om han den icke andra besp—sar och meddelar, såsom och der han seger sigh den icke förstå, hwij han då förbettra kunde, att der sielffw autor allena sina lässningar slutar medh sådana X X X förklarar han dedh medh Gudh fadhers kors, Gudhs sons kors, Gudh den helge andes kors. Der till han icke suera kundhe eller weta.

Bengdt i Gusta wittnadhe dedh offtabe:de roon honom wijste sigh kunna giöra effter dedh som wartt stulit eller elliest förlagdt war.

Prowsten wyrdige H.Oluff Drake förmante honom Troon medh nogha flijt oppenbara och bekienna sine handlingar efter han sielff icke neeka kundhe, dem ju till guds försmädelse wara. Men han låts som alt sådant sigh icke angick. k. Dock omsijdher badh om nådher och kraf-ens –dnigh.

Profåssen bekiende att nähr han honom uthi Lijt antastadhe, hafua fålcket medh ett ordh att säja, trätat huem honom först h--- medh sigh få skull--.

Den 15 Dito förehadhes och samma saak som föllier nembl.:
Oluff Gudhmunsson i Optandh, en tolfman sampt Jörns Persson i - -  wittnadhe för Retten, ded Mats i Wamsta och Halfuar i Wjken sine emillan /iblandh annat der uthi wamstadhe trättadhe/ förhänder hadhe, dedh Mats i af-ende misstänkte hadhe Jörnses hustru hafua stulit någre små matwahror ifrå honom, men sedhan offtabe:te Troon kom som - - - war till Lijth, leth han honom medh ett papper i wattnet på Elden lagdt see icke Jörnsses hustru warit,  - - Halfuar Gullesson i Wijken, effter hans dotter hoos be:te Mats tientte sådant till sin fadher dragit, dertill Halfuar effter han sådant f- - neekadhe, då hafuer Matz till honom sagdt: Om du icke migh troo will, att du hafuer migh stulit, kom till migh der står  -  såå effter Troon, ded du din egen skapnadh - - igenkiänna skall. Hoos denne Maatz igenfans och papperet som denne Tron brukat hafuer, och ingen aff oss kunna något mehra see, ähn mitt oppå som Halfuar bef- - .

Ehuru wääl man nu uthi tuenne dagar hafuer denne offtabe:te Troon medh nogha förmaning som elliest aff wyrdige Prowsten och andra förehullit retta sanningen bekienna, - - uäll hafuer man honom icke wijdare ähn äh—wärdt ähr beweeka kunnat, huarföre togh denna eniga Retten saaken uthi granna och nogha betenkiande, och resolverades att emädhan denne Troon Börjesson uthi så långan tijdh med sådana många - - liga läsningar aff sin trullbook till Gudhz Nampns försmedelesse omgåtz hafwer och dedh icke allena för sigh sielffue brukat uthan och andre muntteligh och skrifftelige underwijst och bespijsat, jemwäll medh sine diefuulska konster kommet åthskillige till träto och Gudz förtörnelsse, och som mehr ähr, bef - - lat sina lääsningar mycket i landet och den tilltagande ungdom förfört, dömbdes han efter Gudz lagh Exod: 20:v:7. Exod-22.V:18: Deut:18:V:9:10:11:12:13:14:20:21:22: Deut:30:V:16:17:18:19:20: Sampt Rettegångzprotocollen om straff i Missgärningen och Höghmålen – 19 C: V: 3. och 4. dödhen werdh wara.

Källa: Arkiv Digital, Jämtlands domsagas häradsrätt AI:4 (1654-1660) Bild 700 / sid 62 ff

Ryttarebråk 1666



Åren efter att Jämtland blivit svenskt skickades svenska soldater dit nerifrån landet för att hålla området i schack. Soldaterna var ofta beridna och kallades ryttare. Det uppstod stora spänningar mellan invånarna och dessa ryttare vilket kanske är lätt att förstå. I tingsprotokollen från 1600-talets Jämtland är ryttarna mycket ofta inblandade i våldsamma bråk, med jämtar eller med andra ryttare.

Den 28 oktober 1666 var det gästabud i Måns Olofssons gård i Lien i Aspås socken. De inbjudna gästerna hade det säkert trevligt till att börja med, men så kom ryttaren Gabriel Andersson dit, fast han inte var bjuden. Han satte genast igång med att dricka hårt och blev plötsligt som galen. Han fick ögonen på ryttaren Jöran från Krokom, som bara satt och ”hölt sig heelt stilla och wackert”. Han utmanade Jöran med sin värja och sa att han hade minsann både häst och pistoler utanför stugan och brydde sig inte mer om sitt eget liv än golvplankorna. Sedan drog han sin kniv och tänkte hugga Jöran som inte alls ville bråka och inte svarade emot på något vis. Som tur var för Jöran vände nu Gabriel uppmärksamheten till de övriga gästerna på kalaset som man får förmoda var ganska rädda vid det här laget. Gabriel skrek ”Juthedieflar och Jempteskiälmar” (ung.danskjävlar och jämtskojare) till dem. Han kallade länsman fula ord och sa att han skulle ”tråda honom under sine fötter”. Festen fick ett tvärt slut för nu ville ingen vara kvar i stugan med Gabriel utan försvann ut, hem till sig eller till grannar där man skulle sova över natten.

Men Gabriel gick efter. Han kom nu in i granngården hos Erik i Lien där Torkil Nilsson med fru från Nygården skulle sova över och de hade redan hunnit gå och lägga sig tillsammans i sängen. Gabriel såg Torkil och sa ”Ligger du her din Juthediefwul och Jempte skiälm!” men Torkil och frun låtsades sova och svarade inte. Så fick Gabriel öl av Eriks hustru Karin, frun i huset, hon vågade nog inte annat än att bjuda honom på det. Han drack men tyckte inte om det utan kallade Karin för ”Åsneböllia, som så elackt öhl hafwer brygdt”. Nu tyckte Torkil att det gick för långt så han sa: ”Hon haar brygdt öhl som ehn ährlig qwinna!”. Gabriel gick genast fram till sängen och måttade ett knytnävsslag mot Torkil men träffade i stället hans fru i bröstet eftersom hon låg framför sin man. När målet kom upp i tinget tre veckor senare var hon fortfarande sängliggande efter det här slaget. Kanske hon fick något revben avslaget eller inre blödningar.

På tinget som hölls den 17 november 1666 berättade man som en karaktärsbeskrivning att denne Gabriel avlat barn med Margareta Carlsdotter och att de tänkt gifta sig, men att båda ångrat sig på grund av Gabriels orolighet. Och Rätten dömde honom mycket hårt för hans karaktär och för skällsorden och knytnävsslaget – han fick faktiskt dödsstraff. Men man skickade målet vidare till Hovrätten som mildrade domen till 8 gånger gatlopp som i och för sig också kunde sluta med att den straffade avled av sina skador.

Berättelse ur Tingsprotokoll från Rödöns tingslag den 17 november 1666

Gatlopp
Gatlopp brukades som straff för allmänna brott i Sverige fram till 1734 och inom militären fram till 1812. Det innebar att ett antal män ställde sig på två led mitt emot varandra så att en gata bildades mellan dem. Varje man hade en käpp i handen och den dömde sprang med bar överkropp på ”gatan” och fick ett slag av varje käpp. Det kunde bli många slag på bara en vända, beroende på hur många män som stod uppställda. Man kunde bli dömd till flera gatlopp, eller vändor, och straffet ledde ofta till att den dömde dog av sina skador.

2 november 2017

11 september 2017

Klotter

Någon har klottrat i domboken från Halmstad 1659, någon som stavar halvt danskt och halvt svenskt:
"Adam ligger bag busken och lurer och ar ganske bang."



1 augusti 2017

Petri fäng, Catharina och Liten Karin

Ur Almanacka från 1867

Petri Fäng
Idag är det 1 augusti och Per har namnsdag. Men före 1901 hette den här dagen Petri Fängelse eller som den ofta förkortades i almanackorna - Petri Fäng. Herodes hade kastat aposteln Petrus i fängelse, men på natten (den 1 augusti får man förmoda) kom en ängel, löste upp bojorna och låste upp fängelsedörren så att Petrus kunde traska ut i friheten. Dagen har sedan firats av katolikerna. I Sverige kan man förutspå vädret denna dag, för om det regnar idag så kommer det att regna ännu värre framöver. På latin heter dagen Petrus in vinculis.

Catharinorna
På bilden av almanackan ser man att Catharina hade namnsdag den 2 augusti, nu för tiden är det ju Karin som är en namnform av Katarina. I den här almanackan från 1867 har Catharina faktiskt två namnsdagar, den 2 augusti och den 25 november. Det kommer sig av att i augusti firas Katarina av Vadstena (1331-1381), Heliga Birgittas dotter. Hon hade också uppenbarelser liksom sin mor, och blev Vadstena klosters första ledare. Vid Katarinas begravning hände flera övernaturliga saker och hon blev betraktad mer eller mindre som ett helgon i Sverige. Men någon helgonförklaring blev det aldrig. Ett av de viktigare katolska helgonen är däremot St Katarina av Alexandria, (ca 282 - 305) och hon firas den 25 november. Hon är en av de fyra huvudjungfrurna, Virgines capitales och tillhör dessutom de så kallade nödhjälparna, en grupp av helgon, 14 stycken, som man särskilt gärna bad om hjälp vid olyckor och sjukdom. Den medeltida balladen "Liten Karin" beskriver St Katarinas martyrdöd.

1. Och liten Karin tjänte
på unga kungens gård.
Hon lyste som en stjärna
bland alla tärnor små.

2. Hon lyste som en stjärna
allt bland de tärnor små.
Och unga kungen talte
till liten Karin så:

3. "Och hör du, liten Karin!
Säg, vill du bliva min?
Grå hästen och gullsadelen,
dem vill jag giva dig."

4. "Grå hästen och gullsadelen
jag passar inte på.
Giv dem din unga drottning,
låt mig med äran gå!"

5. "Och hör du, liten Karin!
Säg, vill du bliva min?
Min rödaste guldkrona,
den vill jag giva dig."

6. "Din rödaste guldkrona
jag passar inte på.
Giv den din unga drottning,
låt mig med äran gå!"

7. "Och hör du, liten Karin!
Säg, vill du bliva min?
Mitt halva kungarike,
det vill jag giva dig." 

8. "Ditt halva kungarike
jag passar inte på.
Giv det din unga drottning,
låt mig med äran gå!"

9. "Och hör du, liten Karin!
Vill du ej bliva min.
Så skall jag låta sätta dig
i spiketunnan in."

10. "Och vill du låta sätta mig
i spiketunnan in.
Guds änglar små de se att jag
oskyldig är därtill.

11. De satte liten Karin
i spiketunnan in.
Och konungens småsvenner
de rulla´ henne kring.

12. Då kom det ifrån himmelen
två vita duvor ner.
De togo liten Karin,
och strax så blev de tre.

13. Så kom två svarta korpar
dit opp från helvete.
De togo unga konungen,
och strax så blev de tre.

4 juli 2017

De fyra lakejerna i Västerås





I Västerås rådhus april 1614 rannsakades dråpet på borgaren Per Larssons hustru.
På våren 1614 befann sig  den unge kungen, Gustav II Adolf, på Väsby kungsgård i Sala. Han hade kanske ett av sina hemliga kärleksmöten med Ebba Brahe – de brukade mötas här - eller så såg han bara till sin silvergruva. Hur som helst. Samtidigt, i Västerås, var fyra kungliga lakejer på väg att gå till fots till Sala för att betjäna kungen på Väsby gård. En var tysk, Jacob Smitho, och de andra tre svenskar; Per Persson, Michil Andersson och Anders Andersson. De hade druckit en hel del. När de kommit till backarna vid Västerås utkant började de ”träta och parlamentera” och så kom värjorna fram. De började fäktas mot varandra och just då klev en ung köpsven, Anders Isachsson, ut genom porten till borgaren Per Larssons gård. Köpsvennen tyckte att han hamnat i en riktigt spännande föreställning och ställde sig att betrakta fäktningen. I protkollet står det: ”...hvilken ock stannade och wille see på dem hvad de skulle hava för händer.” En av lakejerna tappade sin svärdsslida på gatan och ropade till Anders Isachsson att han skulle ta upp den, men Anders stod stilla och gjorde inget. Då blev lakejen arg och ropade: ”Du din motvillige bov, håller du dig för god för att ta upp henne?” och så slog han mot Anders och träffade mössan som flög av. Köpsvennen tog det lugnt och böjde sig ner för att plocka upp sin mössa men då anföll lakejen med värjan! Han högg två sår i huvudet och ett på axeln och nu fick köpsvennen bråttom. Blödande sprang han in tillbaka i Per Larssons port och stängde igen den efter sig. Nu hade de fyra lakejerna helt glömt att de var så osams nyss så att de slogs med värjorna. I stället vände de sig allihop mot den nya fienden, köpsvennen, och gav sig på porten. Slog och bröt tills den gick upp. Under tiden hade köpsvennen retirerat in i Per Larssons stuga och där möttes han av frun i huset, Per Larssons hustru, som kom springande för att se vad som stod på. Lakejerna rusade in på gården och hustrun och köpsvennen skyndade sig att dra igen farstudörren och höll emot allt vad de kunde. Nu kom också Per Larsson och tillsammans försökte de alla tre hålla igen dörren för lakejerna som gjorde allt de kunde för att komma in. I dörren fanns ett borrat hål. Det upptäckte snart en av lakejerna så där stack han in sin värja, och strax efter stack en av de andra in sin värja där också. En av värjorna träffade rakt i hustruns hjärta och hon föll ner på golvet. Per Larsson skrek till lakejerna att de hade stuckit hans hustru och det tycktes bara egga dem mera, för nu började de bryta ännu mer i dörren, med stänger och störar som de hittat på gården. Hustrun låg på golvet och plågades och Per Larsson förstod att han måste försöka hämta hjälp annars skulle de alla dö. Han tog sig ut genom ett takfönster och hoppade från taket ner på gatan. Han fick tag i några grannar som lyckades övermanna de fyra lakejerna. Hustruns liv gick inte att rädda.
Vid tinget fick man bekymmer för det gick inte att bevisa vem som stuckit in just den värjan som dödat Per Larssons hustru. Tysken Jacob Smitho ansågs vara den ledande, men ingen visste ju säkert hur det gått till. Tingsrätten enades till slut om att straffa alla fyra lakejerna lika. Vad de fick för straff framgår inte av protokollet, men brottet var ett edsöresbrott, det vill säga allvarligt, så straffet blev nog ganska hårt.
 (Artikel publicerad i Kvällsstunden september 2016)

Jag måste ta med originaltexten ur Västerås dombok också, för det här tidiga sextonhundratalsspråket är så vackert! Formuleringarna och ordföljder som:  som med bara werione rende på döronne ther... Eller:  Först haffuer thett händt sålunda.....Och smaka på en mening som: Och efter thett att han bockade sigh neder till jorden och wille gerna igen sin mössa uptaga, högh han honom tuu hugh i huffuudet....

1614 den 11 april i Västerås Rådstuga
Samma dagh kom Per Larsson, Borgare i Westeråhs för Retten och höghelighen nu som tilförende och storligen sigh beklagade öffuer dedh store öfuerwåld och modtwillighe hemgångedt som honom i hans egen gård och hus wederfaren war, aff några K. Mjts tienare och lackeijer, der igenom han fattige man hade mijst sine käre hustru den de ihiel stucken hade uthan all skuld och brått der till huarken han eller hans saligh hustru i minste motto icke hade waridt upphoffuett medan sådant wart skedt uthan någon theras tillgiffuin orsack och thenne saken haffuer aff begynnelsen begiffuit och till dragit sigh som här effter förmäles.
Först haffuer thett händt sålunda att desse här efterschrefne K:Mjt fyre lackeijer ued Nampn Jacob Smitho, En tysk, med tre sine stalbröder Per Persson, Michil och Anders Andersson som woro Suenske, desse woro i selskap och fölie med huar andre och woro på wägen att the skulle draga här ifrån staden effter höglf. Wår aldra nådigaste herre K. Mjt till Wäsby gård. Men när the woro kompne på backarne ytterst i staden, hafuer the sin emillan begyndt parlamentera och träta och kommidt till hopa med theras werrior, Nu mädan the så samman woro att träta kom en köpsuen benemdt Anders Isachsson gåendes uthur Per Larssons borgares gårdh oförwarandes, aff huilka han iche wijste uthaff deras buller och parlamente. Huilken och stanade och wille see på them huad the skulle haffua för händer, Och aldenstundh att thå en ibland lackeijerne hade fäldt sin suerdtaaska huilken logh på gatone, så hade för thenskuld den ene lackeen Anders sagdt till denne köpsuennen Anders Isachsson der han stogh på gatun uth för porthen: Kom och tagh up denne suerdtaskan! Men aldenstundh ahn icke drijstade sigh henne uptaga, uthan stoogh stijller, sprangh förbemälte Anders lackej till köpsuennen, Anders Isachsson, och sade till honom: Du din Mottwillighe boof, håller tu digh för godh henna att uptaga!? Slogh så medh thett samma ååth honom att hans mössa –öörk utaff huufudett hans, huilken föl neder på gatona, Och efter thett att han bockade sigh neder till jorden och wille gerna igen sin mössa uptaga, högh han honom tuu hugh i huffuudet och ett tridie på axlen så att då bemelte köpsuen Anders Isachsson wart trängder och nödgades att begiffua sigh undan dem in igenom porten der han tillförende war uthkommen och strax stengde så porthen igen efter sigh menandes willia söckia och haffua der –aan och hemfridh men thett motte icke bliffua der uedh wthan Anders Lackej med alle sine stallbröder kommo löpandes efter spronge på porthen och honom wåldsamblighen uprende och bröthe, och således kommo igenom porthen in uthu gården som köpsuennen Anders Isachsson i trångemål sin tillsökningh hade och flyder war der att säker wara och hemfrijdh för denn der nödgades han yterligare tåå giffua till flychten och rende in i stugunne, efter han såågh thett wille gelle honom, När nu hustrun i gården förnam sorlidt och fich höra, doch icke uiste fulkomlighen huad som på färde war, Kom hon uthur sina stuffuuo och mötte så denne köpsuennen Anders Isachsson uthi hennes farstuuffuu och fich see de andre efterkommo och honom fuldfölde, Sprangh hon strax till och stängde farstugudörren igen stanade och så uedh dörenne och henne igen höldt medh Anders Isachsson. När nu bemelte Lackejer thette fingo see att dören för dem igen stängdt bleff rende en deel aff dem med sine werrior /huilken thett war kan man icke wijste förnimma efter den ene skiuther på den andre/ på dörren, och aldenstund att på samma dör war ett naffuars hooll båratt ther samme werria kunde genom gåå haffua han werkatt rapparet eller werian igenom samme hool och mädan hustrun stogh der innan för dören bleff hon efter dören igen höldt drabbatt geendt emott hiertatt så att på samma stundene der aff upgaff sin anda och siälades och nu säger Per Larsson som ähr hustrunes man, som och med i stuffuone war, och dören igen halp att hålla, och föregiffuer och berättar att hans hustru ähr wordett drabbatt aff dett förste styngett genom dörenne ähr inwärkatt före giffuer att haffua seedt tuå werrior instuckne, och ehuru uel man på thett flyt the l—ste sigh hafuer uinlagdtoch beflijthatt att urlewatt huilken dere thett förstes stingett hade giortt och werkijtt igenom dörenne, eller den första wara skulle som med bara werione rende på döronne ther kunde de ingendera wetta som innom för dörr war haffua efter de dem icke see kunde.
------
Och när nu Per Larsson, hustrunes man som med sine hustru och köpsuennen Anders Isachsson war annan innom dören förnam och hörde att hans hustru ropade och illa gaff wijder samma styngh hon hade fådt och att hon war till döds stucken ropandes han till, säijandes till dem som der uthan för dörenne woro: du haffuer stuchett min hustru som en stycke (phelm) När som då desse lackeijer thetta höra finge haffuer the begyndt både med stånger och stöör stuffuo dörenne att upbryta och emädan the ähn nu woro i farstuguun togh köpsuennen Anders Isachsson ett kaffuelspiudt u handenne der med han wille och achtade mötha dem i sielffua stugu dörenne så att de icke skulle komma der in. När nu huswerden Per Larsson såågh uthi huad farligheet hans hustru och han wa stadder, nödgat han att han moste begiffua sigh uth op igenom fönsträdt på taaken både för deras ---samlige gerning och öfuerwåld såsom och för sine fattige hustros skuld som då lågh för hans ögon och pijnades och qualdes medh döden dy att sågh hon siälades och inthe mera lijff war att förwenta så woro the och sammaledes uthe emodt honom så adt han med stora mödho undslap aff takett och uillie sökia hielp hoss sine grannar och någrannar. Och i så mott kommo då grannarna honom till hielp och förlossade honom och antastade dem som tillstädes woro aff lackeijerne.