22 augusti 2018

Länktips: Gävleborgs fäbodförenings nya webbplats

Igår hade jag nöjet att vara med och skapa en ny webbplats till Gävleborgs fäbodförening tillsammans med ett par av dess medlemmar som lär sig att blogga. Än så länge finns inte så mycket inlägg och sidor, men det kommer att fyllas på vartefter så bokmärk den här adressen och följ föreningens inlägg: Gävleborgs Fäbodförening

Här är min egen farmors mormor på ett foto från Torkelsbovallen i Ljusdals kommun där hon var vallpiga för en gård i Kolsvedja. Hon hette Ingrid Edsberg och levde 1846 - 1929, dotter till en soldat i Ljusdal och gift med Lars Lööv i Snäre.


19 augusti 2018

Dråp i Dalsland 1648 och läsövning

1648 höll man ting i Vedbo härad för att rannsaka hur drängen Erik Knutsson dött. Det var en sommarmorgon tidigare samma år som man hittat hans livlösa kropp på fähusbron på säteriet Gillanda där han jobbade. Nu var det häradsrättens uppgift att ta reda på om Erik dött av ett olyckligt fall, eller om han möjligen blivit mördad.
Det var en lördagkväll på sommaren 1648 på Gillanda säteri och drängarna Erik Knutsson och Nils Andersson hade badat bastu. Därefter gick de upp till stugan där de torkade sig och klädde på sig och så åt man kvällsmat. I stugan fanns också pigorna Marit Svensdotter och Ingrid Persdotter samt Ingrids lillebror Asmund som var vallpojke. Efter maten satte sig Erik och började kväda för sig själv medan Marit och Göa hade ett litet gräl om att Göa skulle ha kallat Marit för hora för att hon hade sovit med Nils, men det sade Göa att hon aldrig sagt. Det började bli läggdags. Inne i stugan skulle Nils och Marit sova medan alla de andra tänkte sova i en lada. Marit var rädd om sitt rykte och bad Göa stanna i stugan men hon sa nej och Erik, Göa, Ingrid och Asmund lämnade Marit och Nils i stugan där de lagt sig på bordet för att sova.
Ute i ladans hö låg man och småpratade lite. Erik sa  ”Därinne i stugan ligger de två ensamma, vi borde speja på dem!”.  Sen somnade alla. Ingrid vaknade till av att det prasslade i höet. Det var Erik som tyst smög ut ur ladan, och Ingrid tänkte att han kanske skulle gå och speja på Nils och Marit.
På morgonen gick Göa och Ingrid ut på gården och det första de fick se var Eriks livlösa kropp liggandes framstupa över fähusbron. Göa skrek ”Erik Knutsson!  Vad i Guds namn har skadat honom! Jag tänker karln ligger här död!”. Hon sprang in i stugan och väckte Ingrid och Nils och ropade ”Erik ligger död på bron!” De gick ut tillsammans och Göa sa ”Kanske han har svimmat i höet och skulle gå ut för att svalka sig och så fallit?” och så korsade hon sig och undrade inom sig hur drängen skulle ha kunnat fallit ihjäl sig så där. Någon skickade bud efter en nämndeman och Eriks anhöriga. När de undersökte kroppen såg de att halsen var av, så att huvudet satt fast i bara skinnet. Han var blå på halsen och bröstet och blodig om sin ena hand. Magen och ”hans hemliga ting” var krossade.

I november 1648 var det så dags för rättegången och där hördes alla inblandade vittnen en efter en. Nils och Marit sade sig inte veta någonting utan hade sovit hela natten. Ingrid, Göa och Asmund berättade att de också sovit och inte visste något, men det visade sig att det fanns ytterligare ett vittne, nämligen vallkullan Börta som tagit in boskapen sent om natten och sedan haft problem med att få djuren att stanna inne i ladugården. Under rättegångens första dag nekade hon till att ha sett eller hört någonting, men nämnden tyckte att hon verkade veta mer, så på den andra dagen pressade de henne. Då berättade hon att hon sett hur Erik gått ut ur ladan och upp till stugan där Marit och Nils var. Efter en stund hade det hörts hemska skrik och vrål, hundarna hade börjat skälla och boskapen blev skrämd och sprang omkring. Börta sprang förstås till stugan och fick då se hur Nils och Marit bar på Eriks kropp, Nils vid huvudet och Marit vid fötterna, och hur de lade honom på fähusbron.När Börta gick efter dem in i stugan och anklagade dem började de svära och skrika och hotade henne att om hon nämnde det minsta av vad hon sett skulle Nils slå ihjäl henne. Därför hade hon inte vågat vittna tidigare. När nu Börta vågade, så började även Marit tala och hon berättade att Nils klivit upp på natten för att dricka och då hade han fått se Erik som stod och spejade in genom fönstret. Nils sprang ut och de båda började genast skrika och slåss och plötsligt blev det tyst. Nils kom in i stugan och sa att han slagit ihjäl Erik och att Marit måste komma ut och hjälpa honom bära bort kroppen. Han hade hotat henne på samma vis som Börta, men nu kunde hon inte tiga lägre utan bekände allt och ropade till Nils i tingssalen att han måste erkänna. Men han nekade sig igenom hela rättegången, så exakt hur det gick till när Erik bröt halsen av sig, det går inte att veta. Häradsrätten dömde honom ändå till döden men skickade ärendet vidare till Högsta domstolen eftersom han inte erkänt. 

Så här ser originaltexten ut i domboken, Vedbo härad 13 november 1648


Samma dagh framträdde för Rätten Reutmestaren welb. Gustaff Stake till Ekholmen och Gillanda sampt Ramfrij i Delefors, hennes bröder Anders och Ola, klageligen tillkienna goffwo thett een wel. Reutmestarens gårdstienaree på Gillanda och hennes son Erich Knutsson är förledne sommar något för Larsmesson hemligen om Nattetijdh uppå Sötegården Gillanda worden mördader och ihielslagin; halsen aff honom wreden och lagder på een fähusbroo, som hon medh Nembdemannen Ola i Lijan, then straxt dijt eskat war honom att skåda och syna, betyga will, huilken och först witnar och bekienner, att när han kom honom att syna, sågh han intet hugh eller sår på honom, uthan allenast han war alt blå om halsen och brystet, och halsen aldeles aff honom wreden, then ena handen blodigh innan till och såsom blodet aff struchit uthan till, liggandes wp föree broen, huilket hon och medh Cronones Lensman Pher Larsson, Nembdemannen Arne i Böle och Joen Ehrsson betygade som bekienna att 3die dagen ther efter dee dijt kommo then döde att syna, befunno thee honom halsen wara aldelels affknechter och wredin, så att bara huden allenast hölt, och hans hemlige tingh och mage söndertrampat, att hans inelffwor woro neder i hans hemlighe tingh runnt thee alt blå, och all hans kropp. Elliest funno thee ingen annan åkomo på honom huar sår eller stingh i huffwudh eller lem. Tillspordes be:te Ramfrij och Målsäganderne till then döda, huem thee för samma mordh hade misstänchta, elliest huem upå gården war tå mordet skall skiedt wara; swarade thee ingen haffwer mehra warit än allenast en welb. Junchrens drengh, Nils Andersson och Redoga Maritt Suensdotter, huilka thee therföre misstänkia och honom be:te Niels fult och fast tillegga och beskylla, helst emedan han hafwer altijdh haft medh honom trätta, och affwundh och altijdh kijffuat, så well som efter han är gången straxt om morgonen till Erich i Åhsen och Ola i Holmen, föregiffwandes hennes b.te son haffwa fallit halsen aff sigh om natten, sende seedan hon Ramfrij efter sine be:te Bröder Anders i Ringsta och Ola i Solbergh huilka henne folgde till Gillanda, och när hon kom medh them dijt, gingo till Lijket, kom be:te drängh Nils, och tå sade Ramfrij och hennes bröder honom wara wållande till hans dödh, bodo honom wille taga på lijket och kasta honom om, huar till han tå näkade, sägandes ”huarföre skall iagh thett giöra?”tå sade thee ”tu skalt!” Han straxt näkade sägandes sigh intet ondt haffwa giordt honom. Tå sade Anders ”Tag tå till honom!” Tå togh han bäffwande och räddeligen till honom och wende honom om, och straxt sprang hans näsa up och blödde huilken intet tillförna haffwer blött, som Ola i Holmen, Anders Asmundsson och Ola i Solbergh tå som nu bekiendee; Huarföre och efter huilka skiell och techen honn honom b:te Nils aldeles iche allenast misstänker uthan fast beskyller, och tillegger wara sin sons rätte baneman och ingen annan efter som han altijdh haff. haft affwundh och trätta medh honom föregiffwandes thee tuenne pigor Göa och Ingridh som om natten woro lågo hoos honom i ladan i hödet sampt wallenlan Börta wetta ther om godh beskedh om thee allenast bekienna wille, tå frågades henne om hon hadee be:te pigor något therföre misstänchte, sade aldeles intet.
Ther efter fram eskades be:te drängh Nils Andersson, tillfrågades huadh han her till suara wille, och om han wiste huru be:te Erich Nilsson är dödh bleffwen, suarade sigh intet i någon måtto wara till hans dödh wållander, ey heller wetta hurur han är dödh bleffwen efter han och Marith woro thenn natten inne i stugan, uthan när thee skulle få mat om quellen såtto thee lijtet tillförenen och kasta kort om huilken skulle äta för then andra, och när be:te Erich haff. fått sigh maat badh han poiken Assmundh gåå medh sigh och legga uthi hööt på fähusrännet, huilken medh båda pigorne Göa och Ingridh Phersdotter dijt gingo och lemna Niels och Marit allena i stugan, tå ropade Marit till Giöa, badh henne bliffwa inne, thet är skam utij båda skulla legga inne allena, men hon näkade, sägandes then fremmande pigan bedia sigh att föllia henne i hödet att ligga. Meer weet hon intet aff huar Erich bleff om natten för än om morgonen fan honom dödh, sägandes dee må wetta thet som med honom lågo i hödet. S.C.

Sedan inkallades och frameskades Maritt Suensdotter som medh drengen Niels i stugan lågh samma natt om hon wiste huru med Erich Knutssons dödh war tillgångit elliest huem honom mördat haffwer; suarade för thenne gången aldeles Neij uthan berättade som be:t ähr, att om lögerdagen woro båda drengarna med pigan Giöa i bastuffwun, huilka efter badet gingo uth i farstugan och skiölde sigh ther logo att huar andra skymmandes huar andras krop, kledde sedan på sigh, kommo i stugan begynnandes för måltijdh spela kort, huilken för then andra ätta skulle, och när Erich Knutsson want sade Niels : ”iagh får fulla äta thenne gången medh tigh, een annor gång får tu äta medh migh igen” och efter måltiden gingo thee alla från bordet, allenast Erich Knutsson satt igeen begynte quäda för sigh sielff och widh hen så satt sade poiken Assmun: ”Kom wii wille gå i ladan och legga oss” Tå sade Nils: ”Erich, ligg inne, wij hafwer nu brent bort lopporna” ”Neij ” sade han, ”Gudh giffwe eder godh natt” gingo ther medh han och thee andra uth och hon medh Nils bleffuo legna till huffdes på bordet inne i stugan, mer sade hon sigh intet uthi then sachen ringsta wetta eller ther om wille bekienna; afträdde.

Ther näst framkallades gårdzpigan Göa som i ladan medh Erich Knutsson, Ingridh och Assmun låg, tillfrågades och alfwarsambligen förmantes sanningen att bekienna om hoon kunskap haade eller wiste huru wara medh Erich Knutssons dödh tillgångit, sade aldeles näij, uthan efter hon aff målsäganden fordaes till wynnen, af lade hoon sin edh, huar efter hon bekiende i förstonne effuen som be:t är wara tillgångit. Allenast när thee hade ätit och talades seedan något widh, sadhe Marit till Giöa: ”huarföre haffwer tu kallat migh hoora, att iag skulle haffwa legat hoos Niels?” Tå näkade Göa ther till och mehr hörde hon intet om huarken taal kijff eller trätta them emellan, än som förb:t ähr, allenast Erich gich för them uthi ladan och Asmundh poiken togh henne och Ingridh medh sigh och när thee i ladan tillhopa kommo togh Erich Ingridh i sijdan, drogh henne till sigh, låg och taltes widh. Tå sade Erich ”Ther ligga tuå allena inne i stugan, i morgon wille wij spega them” badh poiken Assmund wille see uth kan skie Märta ståår uthe och lurar, tå togh Göa uth efter poiken ey wille, kom in och sade sigh ingen see uthan fäkullan Börta lätt in boskapen;
Tå frågade Erich Asmundh: ”Lättz tu igen på trädet?” sade ”Jaa” ther efter somnade hon in och näkar högeligen med hand å book sigh ey annan bekiennelse eller kunskap giöra kunna,, efter hon soff, för än om morgonen hon fan honom dödh på broen to hon straxt lop in i stugan och sådant sade för Niels och Märta som på bordet lågo, att Erich låg död på broen. Tå han suarade: ”Ligger ett nöt på broen?” ”Näij” suarade hon, ”Erich Knutsson ligger dödh” och hon lop så straxt till Bryngell i Gissalen och Torsten på Åhsen och Niels gich till Ola på Holskougen, att fodra honom dijt att syna Erich Knutsson, men sielff wille han eij gåå straxt att syna lijket. Elliest bekiende hon omsijder och att lijkit intet hade blöt något näseblodh för än Niels dijt kom och bleff kiörder aff Niels i Ringstadh att taga på honom och weltra honom om, huar aff han straxt skut blodet genom näsan och mundh. Tå ropade the alle ”See ther hawa wij skadesmannen!” och tå lop han till skougz, men Märtha gich straxt efter honom, badh honom willia gå fram, hon wille suärga medh honom och giöra honom ther föree frij. Ytterligare bekienner Göa thett hon i wekan tillförene hörde them Niels och Erich trätta, så well som sigh haffwa funnet Niels och Märta een gång i hopa i nattstugan; Näkade aldeles efter åttskilligee förmaningar sig någott till Ringsta wetta mehr samma sach berätta. Ther medh affträdde.

Nogh framsteltes pigan Ingridh i Wattenboll som samma afton till Gillanda ther att sin broder wallpoiken Assmund besökia kommen war, så well som efter hennes tienst i Watnaboll uthe war att sökia sigh husbonde huilken edeligen medh handh å bok wittnade och bekiende att när thee kommo uthur badstugun och han i forstugun satt, bodo thee henne medh sigh in, seedan berättade ordh ifrån ordh som Giöa giordt haffwer och be:t ähr, allenast när Erich badh Assmundh om natten see uth, sägandes ”kanskje Marit står och lurar”, tå sadee Ingridh: ”plägar hon lura?” Suarade Erich ”Jaa, thett plägar hon giöra”, suarade hon ”iagh weet eij huadh hon har lura efter” och widh boskapen kom driffwandes up på fädebroen gich Giöa uth,  kiörde boskapen bort sågh fäkullan som lågh i quigan och restee lännen före, kom in och lade sig sägandes ”thetta åhret har warit så tungt för mig, iagh bliffwer thett nappast uth”.thett bekiende, och sade Erich Knutsson och, ther medh lågo thee een godh stundh stilla. Tå fick hon höra huruledes Erich Knutsson sachta upstegh, krasslade i höet och gich töst ifrån henne, men wett intet huar han gick, uthan allenast thett han lijtet förr sade sigh willia tydeligen gå neder och spega huru Niels och Maritt tillhopa ligga; och efter hon tå straxt insomnade och om morgonen wachnade frågade hon Giöa huaraff Erich Knutsson war wegen tagit. Tå togh Giöa medh henne uth och widh hon kom på fähussbroden sågh hon ther Erich liggia. Tå ropade hon tuå gånger ”Erich Knutsson” och sade ”Huadh i Gudz nampn mo honom skada, Jagh täncher karen ligger her dödh!” Gingo in i stugan, funno Nils och Marit liggandes än tå till huffdes på disken och Göa ropade till Nils: ”Erich ligger dödh på broenn” suarade han ”Ligger en Oxe på broen?” hon sade ”Nägh Erich äret” Tå gich han up medh Märta och Giöa see på honom och sade ”Kanskje han har suimlat i höet och skulle gåå uth att suala sigh och således fallen wara” korsade sigh, undrandes huru thett skulle wara tillgångit att drängen har fallit sigh i hielle.

Ähn frameskades waltösen eller fäkullan Börta Ingelbrechtsdotter, huilken om natten uthe war och widh fäquian hörde och sågh huadh som timmade, huilken i förstone aldeles näkade sigh wetta huru medh samma mordh skall wara tillgångit men seedan frågades huarföre hon haffwer skielt Margreta för een morderska, och aff huadh beskiedh hon sådant giorde, sade i förstone sigh thett haffwa giordt för thett hon haffwer een gång löget på henne för fruen, kunne Rätten then dagen ingen annan bekiennelse aff them bekomma.


Andra dagen fram eskades åter b:te fäkulla Börta sanningen att bekienna, efter man förnam henne ther om best kunskap haffwa och efter een långsam och alffward förmaningh som afflagd eed medh hand å book, badh sigh så sant Gudh tillhielpa att hon wille sanningen och intet annat bekienna allenast ther hon bekienner huru medh samma mordh är tillgångit fruchtar hon för Niels efter hon haffwer sagt om hon röger honom skall han slå henne i hiel; och sådan bekiennelse först ju för rätten allom seedan uthi Nielsses, Mertas och heela almogens närwaroo giorde. Först bekiende hon thett wara sandt att Nils och Märta höllo altijdh i hoop att förföllja Erich, så well som trätte Niels och Erich esom oftast och intet kunne förlijkas; efter Niels wille altijdh wara höffding öffwer Erich medan Erich war bettre aff Juncheren betrodh änn Niels för tröt thett honom; Niels förwarade een gång Erich att han intet skulle giffwa sigh ihoop medh Maritt efter som han hade medh henne bestella och bekienner att Maritt och Nils lågo huar natt ihoop på bordet och haffwa samma weka trätt åtskillige gånger till hoopa, en gång woro thee tuå dagar för tilhopa på engen medh liarne och hade så när förgiordt huar andra, och sade seedan Erich Knutsson som mördat är i bakarstugan för folket: ”Jagh haffwer funnet Märta och Niels 2 gånger i hoop, iagh skall lura efter them 3 die gången” och om natten fram emot minnatz tijdh medan natten tå eij lång war, och hon skulle kiöra boskapen i quigan igen sedan han war löss kommen sågh hon Erich Knutsson komma ifrån ladegården och gich up i gården ått frustugan, höre porten gå och lätas up. Een lijtin tijdh ther efter widh boskapen intet wille bliffwa i quigan, fijk hon höra huru dett skrek och ropadee uppe i gården, och gaff sigh myckit illa och hundarna skielte och kommo lösa till henne, boskapen sprang up i gården och wrålade hörte hon alt mindre sedan och mindre skria och illa giffwa sigh uppe i gården. Tå sprangh hon omsijder fram och stodh widh balken eller spiltogen[1] och fijk see Nils gå in i stugan, och kom uth medh Märta, togo Erich Knutsson Nils widh huffwdh och under armarne och Märta widh fötterne och boro honom på fähus broen och lade honom, fötterna upp och huffudet neder, och när hon in kom om morgonen sade hon till Niels och Merta: ”Gudh beware oss, huad syssla thee haffwa giort her inne i natt” Tå sade Nils: ”Eij huadh syssla haffwe wij giort?” Tå sade hon ”Thett få i fulla wetta” suarder thee ”Eij giörer wij dett”. Och begynte straxt suergia och näkade. Tå sade hon ”Suerg intet!” Märta och Niels suarade henne: ”Om tu säger thett, tå skola wij slå ihiel tigh!” och badh henne aldeles tijga. Sägandes hennes ord intet allena giälla, om honn säger thett hon Märta will suärga mz Niels och hon Börta war intet allena betrod. Till alt thetta näkade och beplichtadee Nils sigh intet affweta eller sandt wara, will ingalunda bekienna.
Ehuru well Märta som medh Nils inne i stugan war, seedann han öffwertygat aff fäkullan Börta och efter alffwardh förmaning, så well som förnam sachen willia gåå sigh under ögonen ther han sanningen ey bekienna skulle, badh hon först the willa taga honom therföree, seedan frijwilligen bekiende hon alt sålunda wara i be:te mordh och sach tillgångit som aff fäkullan och thee andree tillförna bekiendt ähr; och att Niels om natten stodh up, sade sigh willia gå och taga drijka uthi Cammaren, och är kommen emot Erich, som kanskie stoo uth för dörren, näkar aldeles och högeligen till sigh weeta huru mordet och dråpet uthe är skiedt, för än Niels inkom och badh henne gå uth sägandes sigh haffwa slagit i hiel Erich Knutsson, Tå suaradee hon ”Tå haffwer tu giordt tigh en fanners gerningh” Suarade han ”Tigh! Om tu talar om thet så är migh frijt säga nägh, så skall iagh driffwa. Kom bär honom bort medh migh på fähusbroden och lägga honom ther, som han skulle fallet halsen aff sigh sielff” och hon gich medh honom uth, fan honom liggandes uth om porten, togh honom ther han lågh och bar honom sin koos, hon om fötterna och han om huffwdet, lade honom på broen, gich ther medh hon in och han bleff sedan lijtit uthe. Kom sedan och lade sigh. Frågades huarföre hon tillförne thett eij bekiendt haffwer? Suarade honom haffwa beditt henne dölja medh sigh och hootat henne om hoon skulle beropa honom, till huilket han åter högeligen näkar, will ingalunda bekienna. Tå tilspordes honom om Märta hade warit medh honom i rådh eller gerning att dräpa Erich, sade nägh, hon ey heller har thett giordt. Sedan sade Märta ”Niels, tu kan intet näka ther till, att tu ju haffwer så giordt om tu west iag har warit wijdaree medh tigh i rådh eller mordh” så bekienn nu sanningen och suer leggandes handen å booken på sin siels salighet att Niels war Erich Knutssons rätta baneman, will ther på loffwa och dödh. Ytterligare sade Merth: ”Niels tu west tu är skyldigh, och om iagh haffwer något waret medh tigh så bekien nu sanningen, iagh haffwer nogh ledit och uthståt för tin skull” Huar till Nils näkar, will intet gerningen wederfånga, eij heller bekienna Merta någon skuld ther uthi medh honom haffwaa. Tilfrågades målsäganderna ytterligare om the haade Marit wijdare eller thee andre pigorna något misstänchte, att the skulle haffwa warit wållande eller i rådh medh att mörda be:te Erich? Suarade aldeles neij, att thee ingen annan misstäncha eller beskylla huarken Märta eller the andree uthan thee Nils allena beskylla och fult tillegga haffwa honom mördat, och begiärader på honom ändtelig dom, haffwer han någon medh sigh thet må han wetta, Så emedan b:te Niels ingalunda will sådana gerning wederfånga eller kiennas hurur han så aff målsäganderna som oftt.b:te fäkulla Börta och Martha sådant öffwertygas och herattz nembd tagandes sachen i noga betenkiandee och efter som them bleff

Källa: Göta Hovrätt - Advokatfiskalen Älvsborgs län EVIIAAAB:18 (1648-1649) 



[1] Gammalt danskt ord som betyder spilta