I följande avskrift av ett tingsprotokoll från Ale härad i
Västergötland 1693 tas ett speciellt fall upp - några personer i Föstorp har
pratat flera gånger med ett spöke! Ett väldigt ovanligt rättsfall, men det finns
andra intressanta saker i protokollet också, nämligen trådar till Norge och ett
par ålderdomliga, fornnordiska ord fastän det här utspelade sig så sent som 1693. När rätten ska avkunna dom faller de tillbaka
på något som kallas ”JulaTingzLagen” som jag tror ska betyda Gulatingslagen - ett
norskt tingsområde som omfattade hela Bergens och Kristiansands stift. (Och
tydligen kallas fortfarande Högre Domstolen i Bergen för ”Gulating lagmannsrett”.)
Man nämner också var exakt i lagtexten man hittar underlaget och det är i
Kristendomsbalken och i Manheligibalken - manhelgi var den frie mannens rättigheter.
Man har till och med skrivit ett utdrag från originaltexten på fornnordiska. Sedan
talas det också om att det här inte är ett brott som kan straffas världsligt -
det är ”obotamal”.
Andra intressanta saker i texten är att Merit Månsdotter som
är huvudpersonen, är lite över 30 år gammal bara men gift med en 90-årig man
som är så pass pigg att han är ute i bygderna och tigger så länge att Merit ledsnar
på att vara ensam. Stor åldersskillnad där. Och varför följde inte hon med och tiggde förresten? Det berättas också att Merits första kontakt med spöken skedde i Wallby några år tidigare och att det då förekom mycket "spökerier" där just då. Jaha, undrar vad som menades med det?
Eftersom tingsrätten inte kunde döma ut något världsligt straff fick de inblandade bara stå kyrkoskrift och det betyder att de skulle stå i kyrkan en söndag och bekänna sina synder inför hela församlingen (samt därmed då skämmas och bli förlåtna)
Jag är inte insatt i Västergötlands historia så om någon läsare vet mer om detta: dömde man efter Gulatingslagen i vanliga fall? Vad var det för spökerier i Vallby på 1680-talet? så är ni välkomna att skriva - kommentera eller maila.
Här är avskriften i sin helhet - jag har som vanligt satt stor bokstav i början på egennamn för lättläshetens skull men i övrigt inte ändrat nåt.
Ting med Ale härad 10 - 12 oktober 1693
nr. 43.
Företogs efter hans högEhrerewyrdigheets H Doctorens och
biskopen Carlbergz remiss till TingzRätten dz 26 septembris sidstwekne at
undersökias och ransakas om det här i häradet Skieplanda giäld och Föstorp byy
förelupne uti een för någon tijd sedan död hambns lijknelse, samtahl emellan
någre där i byyn boendes och et spöke, hwilket een hustru Merit Månsdotter
omsijder på des anmodan fölgdt om nattetijd till Hålanda Kyrkiogård och derest
fåt på tillfrågan swar uhr grafwen af sin moder som för ungefähr 30 åhr
tillförende war blefwen död med mehra, som hans Ehrewyrdigheet Kyrkioherden i
Skieplanda Hr Per Brun först på een allmen sochnestämma Don 8 Trinitatis
förehaft och sedermera uti venerando consistoris (Det ärevördiga
konsistoriet, d.v.s. domkapitlet) angifwit, förewettandes heela hantellen som
föllier.
Een qwinnes persohn Merit Månsdotter i Föstorp om sine någre
och 30 åhr gammal som för 4 åhr sedan trädt i ächtenskap med gamble Pär
Anderssom om sine 90 åhr, är af een gammal hustru som bodt tillförende i
Föstorp och blifwet för mehra än 1 ½ åhr sedan död, Karin Börjesdotter ben. worden
kallat och utroopat för en Trollpacka och annor odygd, hwaröfwer een stoor
oenigheet och splijt dem emellan då upwuxen som dock wed Karins död alldeles
förswunnen är. Wed förledne fastetijden 1693 när om en Torsdags natt Pär
Andersson och hans hustru Merit uti sin lilla backstugu wed Föstorp låge, han
wakande men hon sufwit har det utföre wäggen strax dhe lagt sig med ynkelig och
lijka som gråtande röst roopat Merit, Merit, Merit, hwar på Pär stött på sin
hustru at hon waknade, då hon frågt hwem där wore, där efter utan före wäggen
är worden som dhe begge hört, swarat, iag är Karin Ingeborgz moder, ach! gie
mig till i Jesu nampn för det Jag skylte dig och din moder för utan saak och
ingen brått, iag fåår förr ingen roo i Jordenen; der på Merit swarat iag haar
gifwet dig till, Ney swarade spöket, du har intet giet mig till af hiertat, gie
mig till af hiertat i Jesu nampn, hwar med deras taal den gången ändades.
Een annan tijd där efter när Pär Andersson dwäldes något
borto i byggden med sit tiggerij och det war för Merit ledosampt att liggia
eensammen hemma, har hon gått up till byyn och Börje Börjesson den afledne
Karins sohn, begärandes at få liggia där, till dess hennes gubbe kom hem; som
blef efterlåtit, då där på een natt eller twå intet hördes något ondt, men när
Börje war reester till qwarns och hans hustru Kirstin Andersdotter gick om
natten och skulle laga till backning, har det begynt tala framme hoos Merit dåvt
och nedrigt lijka som wore det under hennes kiortell där öfwer Kirstin blef
häpen frågandes hwad det war. Gissandes om sijder till som skulle hennes man
wara råkat i olycka wed Qwarnströmmen och detta wore hans wålnad som ginge hem;
begynte så gråta och wille springa ut och see efter honom; Men Merit swarade
neij, han är intet drunknat, intalandes henne wist och säkert at han wore
behållen, hwarefter Merit flötte sig ifrån skrijnet till kannestolen och det
talet alt efter henne som hon dock icke kunde förstå hwad dät war, utan lät
ynkel:n då hon åter sport Merit hwad där wore hoos henne, och hon swarade iag
wet det intet, wijs det bort sin koos, men Kirstin swarade wijss du det, iag
wijsert(?) ingenstädes, där på Merit sagt, gå fanen i wåld, hwar efter dhe
intet mehra den gången hörde af henne; Wppå tillfrågan swarar Merit at det äfwenwäll då bedit henne om
tillgift, som kan hända den andre hustrun för ängzlan icke kunde så just
märcka.
Där efter åter een annan natt Tijsdagen för Palmesöndagen
när Merit låg där, har Börje och hans hustru Kirstin medan hon såf hört at det
packade på wäggen, hwar efter sedan dhe henne wäckt hördes een dåv och ynkelig
röst säijandes Merit giv mig till i Jesu nampn, Merit swarade, iag haar giet
dig till, Spöket sade wijdare neij, du haar intet giet mig till af hiertat;
Hwar efter det inlätt sig med Börje i samtaal, hwilken frågat, haar Merit
bannat dig min Moder, och spöket swarade Ja, iag hade det förskyllat af henne
med mehra annat som dhe nu så egentelig eij kunna sig påminna; Äntel: säger
Spöket till Merit, fölg mig till min hwiloplatz, till hwilket Merit swarade,
hwem troo har underkient henne at Jag skulle föllia henne, förr mister iag mit
lijf änn iag det giör? Spöket swarade, åh du, det skall intet hufwud håår skada
dig, mina barn skohla betala dig, Merit sade iag begär intet om det wore till
godo giort, så willa iag gå till Giöteborg; då sade Börje och hans hustru
Kirstin, om wij wiste det wore hon som går, så wille wij gierna gie, Spöket
swarade, Oh, jo, wist är det iag, gie henne hon är een willfogell, om I gie
någon så gie Merit, hwar på Kirstin låfwat Merit een hfwa, säyandes hon wore så
skrämbder at hon gierna wille gie hwad det wore om det komme sin wäg; Men
Spöket sade om gåfwan det är för litet. Efter detta een lång stund nestan moot
ottemåhlet med Spöket håldne samtahlet, går Börje ut till sin gårdboe Jöns
Larsson, een redelig man öfwer sine 40 åhr gammal med gråtande tårar bediandes
honom at han wille komma in i hans stufwa och höra något på det taalet, hwar
till Jöns först neekade, säyandes at han intet törs gå dijt, hwem weet hwad det
är, det lär giöra mig ondt, omsijder blef han dock öfwertalder och fölgde så
Börje inn;
När dhe först kommo in stodo Merit och Kirstin wed grufwan
och som ingenting hördes af, tände Jöns och Börje på sine Tobacks pijpor och
när dhe hade så pass som halfdruckit dem, knappade borto på bordet hwarest ingen
menniska då war, lijka som med fingrarne, då Börje sade nu will det tala igen,
begynnandes så fråga, haar icke du warit min Moor, hwar på Spöket långsambligen
och dåvt swarade ja, wijdare frågade han, haar iag giort dig något emot och
fick till swars neij, sedan, har du giort mig något emot, hwar på swarandes ja,
noch Börje, har Jöns giort dig något emoot, där till det swarade, neij, sidst
frågade han, har du giort Jöns något emot, swarade hon ja, därefter hon in moot
dagningen wände igen at tala sluutandes med desse orden gud tröste mig, hwilket
alt så Börje som Jöns ärbördige äre med
eed besanna om påträngandes skulle så passerat och tillgångit wara.
Om morgonen därefter när detta som om natten hänt war, sades
för den andre Karins måg Ryttaren Måns Andersson om sine 40 åhr och hans hust:
Ingeborg Börjesdotter, jempte det Spöket och om natten bedit at Börje skulle
säya åt Måns och dotter Ingeborg at dhe skulle betala honom den fierding korn
hon på bröllopet tillsagt honom med förmaning at dhe skulle förlijkas wäll, haa
dhe låfwat Merit 1 mark smör och 1 mark ost om hon af hiertat wille gie Karin
deras moder efter, som hon Merit och sedermehra een tijd därefter bekommit.
Sidsta gången om Palmlögerdag afton, sädan Ryttaren Måns
Andersson förr om dagen kommit från länsmans gården Swalered, och på wägen
runnit honom i hugen at gierna willia wetta om Spöket hade talt om den ¼ korn
och at dhe som wore owänner skulle förlijkas, har Merit kommit till honom och
begiert liggia där öfwer natten, då uti sielfwa myskningen när dhe skulle
läggia sig, haar Ryttaren hört dåvt och långsambligen säyas Merit wille tu
föllia mig hwar på Merit swarade , Ja, tillspörjandes så Ryttaren om han hade
något at fråga efter, så skulle han man nu fråga, därpå Ryttaren frågade hwad
hon wore för een, om hon wore hans swära, Spöket swarade åh ja min sohn,
Ryttaren frågade wijdare, huru är det wulet medan du intet kommer till mig, och
du gör till dhe andre Spöket swarade iag haar intet med dig beställa; Ryttaren
frågade wijdare komstu till din graaf och swepning som sig borde, där på det
swarade ja, Ryttaren frågade, hwar har du i medlertijd warit, Spöket swarade
iag har wandrat genom torra platzer, Ryttaren frågade har du warit i
himmeligen, Spöket swarade ja, Ryttaren; hwarföre blef du icke där, neij
swarade hon Merits Moder drifwer ut mig, wijdare frågade Ryttaren, det du har
gifwit mig under händer får iag niuta det? Spöket, ja och barn efter dig,
Ryttaren frågade hwar är det du togst på Tinget nembl. där domen hwarutinnan
hon updragit Ingeborg Månses hustru för 5 åhrs föda någon dehl af 1/6
skatterättigheet i Föstorp efter protocollets lydelse dz 8 och 9 Junij 1691
Spöket swarade, tala med lensmannen så får du det, sedan detta war ändat och
Spöket skulle gå till sit hwilerum önskade Ryttaren lycka på reesan, bediandes
at Gudz heliga Englar måtte lägra sig och giöra een wangborg omkring henne, så
hon måtte få liggia med roo i jordenenn, där på fick Ryttaren Merit een een
Käpp och bad henne föllia med, säyandes Spöket till Merit, war intet rädd m- d--ka,
det skall intet hufwudhåår skadas tig, fölgde altså Merit Spöket åt Hålanda
Kyrkiogård, det förut och hon efter gångandes genom wanlige Kyrkiostetten.
Merit bekänner sig fuller stundum blifwit rädder, men Spöket förmante henne med
denne orden, war intet kleentrogen, kom i Jesus nampn det skall intet
hufwudhåår skadas tig, troo intet på mig, troo på Gud i himmel: när dhe nu
kommo på kyrkiogården war grafwen öpen och syntes som hade den nyhl: warit
upkastat. Spöket som hade nu fått förlåtelse af dotteren Merit men intet af
hennes Moder den för ungefähr 30 åhr sedan är worden död, och jämbwäll warit af
Karin beskylter, frågade Merit om hon wiste war hennes graf war, där på hon
swarade neij, går för denskull Spöket till grafwen, bediandes Merit där kalla i
Jesu nampn, det Merit giorde säijandes Moor, Moor, Moor och swarades lijka som
uhr grafwen ja, då Merit wijdare sade min K. Moor gie Karin i Föstorp till i
Jesus napmn för det hon har skyllat mig förutan saak och ingen brått, I grafwen
swarades Ja för din skuld medan du äst här, Gud gie Gud wille elliest gie henne
till, därpå Spöket wende sig till sin egen graaf, säijandes till Merit, när iag
wender mig så wendt du dig, därmed fölgdes dhe både till grafwen, tå Merit
sade, Nu har iag fölgt dig, nu går iag hem i Jesus napmn; Men Spöket swarade
töfwa något litet, wår Herre Jesus Christus Sänningebod är intet kommit ännu:
rätt nu kommer wår Herres Jesus Christus Sänningebod som iag haar länge wäntat
efter: warandes Merit medan detta påstod som henne tycktes lijka som i een
fiärtunna satter så at hon intet kunde komma bort, och war blött och miukt
kring henne, uti alt detta kom een Engel som hon mente ur luften från himmelen
och syntes för Merits ögon som et litet barn hwitt och degeligit uti sådant
skijn och med slijk klarheet som sielfwa solen at Kyrkioemuren och det ringaste
på Kyrkiogården war, kunde synas och säijer Merit sig sedt hwar tråå på sine
kläder, ja ringaste gran på marken: Då lade Spöket af sin yttersta hamn som war
gråachtig, uti hwilken hon det alt från Föstorp men alldrig någonsin förr sedt,
stijgandes uti een hwijt hamn som hon hade under den andra neder uti grafwen,
då Engelen den igenkastade och klappade slätt med sine wackra små händer,
hwilke wore efter Merits utsago så snälle och snörde som een Kiettlunges när
han snellaste leeker, där efter hörde Merit uti grafwen talas, gack nu hem i
Jesus nampn, Herren är wisserligen med dig; hwar på hon gick åt Föstorp
tilbakars et litet stycke allenast från Kyrkiogården, kommandes dijt efter
Ryttarens utsagu in emot dager om morgonen sedan hon strax efter Myskningen gåt
bort.
Förutan detta är och Merit som hon nu säger för ungefähr 8
elr 9 åhr sedan hent när hon tiente i Wallby hoos sin Moster Börta Månsdotter,
at om een natt hon låg uti stufwan skall et flijtt Spöke kommit till henn uti
ber: Börtas mans Börjes hamn som uti Grötåå med een annan drunknade och bekänt
för henne at Jöns i Walby wore wållande det han föll i åån, bediandes at hans
sohn sådant skulle hwarsna, om hwilken passage man dock nu efter dhe mäst som
här upräcknas äre döde, intet kan få någon underrättelse wijdare änn at dhet
bekännes et faarligit spökerij den tijden war uti Wallby.
Merit Månsdotters lefwerne elliest igenom belangande kan
ingen nu säija sig annat af henne hört och förspordt än at hon fört tillförende
et stilla och oförargeligit lefwerne, icke i bygden med signerij eller annat
sådant kringfarit, at man däraf kunde få tillfälle wijdare i detta måhlet at
eftersökia; men om hennes Moorfader som för månge åhr sedan är blefwen död,
haar warit et taal utspridt som kunde han någon diefwulskap. Wti sine Christendomsstycken
är hon efter Ehrewyrdige Hr Kyrkioherdens berättelse mächta swag och oförfaren,
wettandes föga om Gudz wäsende och willia at swara.
Mera har TingzRätten eij kunnat i denne handellen och
samtalet med Spöket rättel: utfårska och utleeta tagandes fördenskull detta
inom lychta dörar före hwarest först öfwerwägades under hwad titul eller nampn
man detta skulle ansee och föra, befinnandes fuller sedan man säkerl: troor 1.
at andar så fara kring som Christus sielf hoos Luc: 24 bekänner och 2. at detta
samtalet sanfärdeligen är hållit hwaremoot man oförgrijpel: icke något synnerligit
finner, helst så månge persohner särskilt därutinnan öfwerens stämma, det Gud
sielf Deut: 18 v: 11 och Esa: 8.v: 19 förbudit fråga dhe döda sättiandes den
ibland Trullkarlar som det giör, men där wed står icke något werldsligit
straff, utan Gud säger willia utroota dem därföre, och uti den gambla Jula Tingz
Lagen Kristendoms balk. c. 1 och Manheligis balk c. 2 står så sua fyri fordae
duskap oc spafarar allar, oc utisetr at wekia troll upp oc fremia med tui hridin,
det Sahl. Profess: Verelius sålunda verterar, eandem paenam merentur veneficia,
divinationum et fortium explorationes, et excubiae nocturnis ad exutandos
Lemures et exercedam Ethnicam Superstionem, räknandes detta ibland obotamal; Men
som sådant alt dock oförgrijpel: synes wara een kannerl: sagt om dem som genom
diefwulens konst uppwäckia den döda, frågandes honom som Qwinnan 1 Sam: 28 och
icke den som warder af eenfaldigheet till samtaal med Satan brachter, utan att wetta
något ondt där med såsom åfwanber: persohner, dem man lijkligare jemförer emoot
en sådan Menniska som genom een spåqwinna frågar een dödan, hwarigenom
afgudadyrkan af den gamble här i Swerige wanlige hedensomens med den fåwiska
willfarelsen den mycket sådanne kringflygande andar förswarar, twert emoot Guds
egne ord Luc: 16, styrktes och befästes, Drucknerus ad cap: 28 1 Sam: detta
eenfaldige folket och kan hända icke här tills så egentl: kunnat förstått eller
hört om slijka andars natur och egenskap; Altså kan Tingz Rätten intet annat
see och finna änn böra lijkmätigt Kongl. Maijts nådige stadga om Eeder och
Sabbatsbrått § 2 Merit Månsdotter, Börje Börjesson och Ryttaren Måns Andersson
för detta med diefwulen håldne samtalet stå exemplariter Kyrkioskrift;
Wnderställandes dock först Tingz Rätten ödmiukel: denna ransakning och domb
under den Höglåfl: Kongl. Giöta HåffRätts rättwijssligaste censur och omdöme.
Källa: Arkiv Digital, Göta Hovrätt - Advokatfiskalen Älvsborgs län (P)
EVIIAAAB:73 (1691-1693) Bild 3750 (AID: v190235.b3750, NAD: SE/VALA/0382503)
https://sv.wikipedia.org/wiki/Gulatingslagen
