28 juli 2011

Länktips för handskriftsläsning: ortnamn

SOFI är en guldgruva för släkt- och bygdeforskaren! Här är en länk till deras ortnamnsregister med uppteckningar av namn på gårdar, byar, åkerlappar och allt möjligt. Om man har svårt att tyda ett platsnamn i handskrifterna så kan man - om man vet vilken socken det tillhör - leta här. Eller om man har fått fram ett klart och tydligt gårdsnamn så kan man här ta reda på vart den gården låg.
Länk till SOFIS ortnamnsregister

21 juli 2011

En släktutredning

För några år sen gick jag en 7,5-poängskurs i släktforskning på Mittuniversitetet. Examinationen bestod delvis i en självständigt utförd släktutredning med dokumentation av arbetets gång och det var ganska nyttigt att göra. I vanliga fall skriver jag mest ner själva resultatet och källorna, men inget alls om mödan däremellan. Här är utredningen för den som är intresserad. Den handlar om en bror och en syster, Ingrid Andersdotter och Olof Andersson som härstammar från Karlsgården i Järvsö på 1600-talet men som båda flyttade till grannsocknen Ljusdal. Jag ville ta reda på vad som hände dem och vilka deras ättlingar var. Jag lyckades bara spåra systern. Någon som vet något om brodern kanske? Läs utredningen HÄR

Länktips för handskriftsläsning: dialektord

När man läser gamla handskrifter är det inte bara själva bokstäverna man måste kunna tyda utan även orden. Och det är så många ord som inte används längre, ord, uttryck, förkortningar, mått och vikt, mynt....Då kan det finnas hjälp i form av gamla uppslagsböcker till exempel. Om ordet eller uttrycket är dialektalt kanske det finns med här, i Johan Ernst  Rietz' "Svenskt dialektlexikon: ordbök öfver svenska allmogespråket" från 1862-1867. I Projekt Runeberg har man skannat en faksimilutgåva av ordboken (från 1962) och den ligger här på nätet: http://runeberg.org/dialektl/
Institutet för Språk och Folkminnen, SOFI ( en av mina favoriter) har en sida om dialekter med nyheter och länkar: http://www.sofi.se/4147 och dessutom en Facebooksida som man kan läsa utan att vara medlem: http://www.facebook.com/pages/Dialekter/133448573340027?ref=sgm

17 juli 2011

Gullig liten historia om småfolk

Avskrift ur Landsmålsföreningarnas tidskrift "Nyare bidrag till kännedom om de svenska landsmålen" sjätte bandet (1885-1889)

"I Sillerbo bodde Greks. Hans barn lekte ofta med  trollbarnen, som voro klädda i grå kläder med röda toppmössor. En gång bådo de små Greksarna de underjordiske att deltaga i deras måltid. Nej, sade dessa, mor eran kringlar och krånglar öfver tråget, så vi ingen mat få; men kommen I med oss! Ock de gingo till den stora stenen, som ligger ej långt från gården där. I ett foro de underjordiske under stenen ock försvunno. Små Greksarna stodo där ock gapade efter dem. De försökte inte komma efter, ock sprungo så hem."

Greks eller Greigs hette Jonsson i efternamn och levde i Sillerbo i Ljusdals socken 1720 - 1808. En av de "små Greksarna" var min morfars farmors farmor och hette Märta Greigsdotter. Och Mor, som kringlade och krånglade över mattråget hette Karin Andersdotter, levde 1727 - 1793 och kom från gården Ol-Ors i Välje. Namnet Greks, Greigs är lite ovanligt. I SOFI.s namndatabas över medeltida namn i Sverige, säger man att det härstammar från namnet Gregers och längre tillbaka Gregorius. En annan och vanligare form är  Grels. Min Greigs härstammade på sin mammas sida från Grelsgården i Byberget i Haverö socken.

Släktforskning för noviser: Är det lönt att söka anor längre tillbaka än medeltiden?

Mycket intressant och tänkvärd artikel som handlar om huruvida det verkligen är lönt att forska på tidigare anor än 1500-talet. När man följer de här räkneexemplen kan man bara hålla med, och med nästan bara bönder i släkten tycker jag ändå att det är ganska trist att bara ha jordeböckerna som källa till slut. Man kan ju aldrig vara riktigt säker på att Joen Persson verkligen är son till gårdens tidigare ägare, även om han hetter Per Joensson  till exempel.

Läs: Släktforskning för noviser: Är det lönt att söka anor längre tillbaka än medeltiden?

Nordiska kriget

Släktforskar man i Sverige kommer man troligen att hitta soldater och speciellt då karoliner. Jag tycker att det hjälper mycket att veta något om omständigheterna kring krigen, och det är inte självklart att man fått lära sig det i skolan nuförtiden! Jag gick i skolan på 1970-talet och det var inte riktigt modernt då att "rabbla kungar och krig" och den inställningen från skolans håll har nog knappast förändrats med tiden. Men vill man forska om människor på djupet, då måste man ta reda på ganska mycket om samhället och händelserna som har påverkat dem.

Ett krig som lämnat många spår efter sig i kyrkböcker och krigsarkiv var det Stora nordiska kriget 1700 - 1721 då Karl XII var kung. Det kan vara både nyttigt och roligt att veta lite mer om själva kriget då man till exempel hittar uppgifter om anfäder som "förfrusit bägge fötterna på fjället" eller varit "i fångenskap i Ryssland". Så här har jag försökt göra en kort resumé med hjälp av källor som Nationalencyklopedin och Armémuseum:

I februari 1700 anföll Danmark, Sachsen-Polen och Ryssland Sverige för att vinna tillbaka de stora landområden de förlorat till Sverige under 1600-talet. Karl XII hade nyss blivit kung, bara 15 år gammal år 1697 och man trodde nog att Sverige var ett ganska lätt byte. August av Sachsen-Polen anföll Riga i februari, sen anföll Danmark Holstein-Gottorp i april och i augusti anföll Ryssland Estland och Livland. Men svenska soldater skeppades snabbt till Danmark där de besegrade danskarna och i Narva i november samma år besegrades Rysslands armé av 10 000 svenska soldater.Därefter ägnade sig Karl XII i sex år åt att kriga i Polen. Under tiden omorganiserade Peter den store i Ryssland sin armé och började tränga fram mot Östersjön tills Karl XII beslutade sig för att stoppa dem och marscherade mot Moskva, men då retirerade ryssarna och använde sig av "den brända jordens taktik", det vill säga de brände ner alla byar och åkrar efter sig. Svenskarna tvingades då söderut för att inte svälta ihjäl och armén försvagades så pass att Ryssland till slut kunde besegra dem i slaget vid Poltava år 1709. Karl den XII lyckades fly tillsammans med 1300 soldater men alla andra togs som fångar av ryssarna. Av de 25 000 svenskar - soldater, kvinnor och barn som följde marschen, kom bara 5 000 hem till Sverige igen. Inte underligt då att kyrkböckerna ibland har sida upp och sida ner med namn på stupade soldater.

Efter detta nederlag begav sig Karl den XII till Osmanska riket, Turkiet för att försöka få dem till allierade mot Ryssland, och till att börja med var turkarna vänligt inställda. Kungen och hans lilla armé fick bo i Bender. Turkarna miste ganska snart intresse för en allians med Sverige och till slut fick de nog av sina gäster och drev bort dem med våld 1711 i det som kallas Kalabaliken i Bender. Kungen tillfångatogs men släpptes 1714 och var tillbaka i Sverige 1715. Men i stället för att ge upp samlade han återigen sina styrkor 1716 för att försöka återa de man förlorat mot Danmark. Han vände sig mot Norge som tillhörde Danmark och gjorde två försök, 1716 och sedan det norska fälttåget 1718 då han ju blev skjuten i Fredrikshald i Norge. Det norska fälttåget gjordes på två fronter, ett i söder över Värmland och ett i norr över Jämtland in mot Trondheim. Det norra leddes av General Carl Gustav Armfeldt och brukar kallas armfeldtska fälttåget. När det nu avbröts skulle man ta sig hem tillbaka över fjället men överraskades av snöstorm och svår köld på nyårsnatten 1718-19. Många dog här och i den följande hemmarschen.

Under tiden härjade ryssarna lite som de ville i Finland. I ett tidigare inlägg har jag berättat lite om finska flyktingar i Sverige från den här tiden. Och så brände de städer och bruk längs Östersjökusten. Umeå hann de förstöra tre gånger till och med. Det här är ju också händelser som avspeglar sig i arkiven och som kan förklara flyttningar till exempel.

14 juli 2011

Finska flyktingar från den stora ofredens tid

Under den stora ofreden - den finska benämningen på kriget mot Ryssland 1700- 1721, kom en stor mängd finska flyktingar till Sverige. De betraktades som svenskar och många kunde försörja sig själva här, men många var förstås utfattiga och hade flytt utan att få någonting med sig hemifrån. De som behövde fattighjälp och understöd hamnade i svenska rullor och här är en sammanställning av dem. I förordet står det:
"Föreliggande flyktingförteckning är sammanställd av basmaterialet till Johanna Aminoff-Winbergs prograduavhandling Flyktingströmmar under stora nordiska kriget och licentiatavhandling Finska flyktingar i Sverige under åren 1710-1721 (Åbo Akademi, Historiska institutionen, Nordisk historia, 1984 och 1990)."

Till förteckningen