Bara nåt fint

 Bara en fin bild jag hittade i Bjuråkers Födelsebok.

Länsman Lindell i Delsbo

Inte släkt till mig vad jag vet, men den här dödsrunan fångade min blick när jag bläddrade i Delsbos dödbok eftersom den var mycket mer utförlig än de andra. 1748 skrev prästen i Delsbo denna runa över en död länsman som verkligen inte varit guds bästa barn.

 ”Afsatte Länsmannen Lars Lindell på Heden, war i sin embetes wälmacht nog egennyttig och högdragen, wiljande då gierna pråla, panketera och storfälas. När åter hans Länsmannamyndighet ophörde, gaf han sig til at handla uti Hudikswall. Men som han sin credit illa nyttiade, så drögde ei länge förrän han ock där spelte aldeles ut. Han kom sedan hit i sochnen tilbaka, och tog sig åtskillig städes hemmansbruk an. Men han gick ock derifrån, såsom sparf ifrån ax, genom de täta utmätningar, som för giäld honom öfwergå månde. När då hans fordna wälmåga således ansenligen krympte, blef han nog spakfärdigare. Men at ändå hielpa sig fram, grep han til åtskillig annan födekrok, dels genom brytande i magra grufwor at af rika Bruksherrar narra sig til penningar, dels genom målsmanskap för Enkor och omyndiga barn at miölka och suga deras egendom, dels genom advocerande wid Tingen, då han ofta skref för bägge parterna, att lugga och klippa dem bägge, dels ock genom sötord at låna sig både ett och annat, det han aldrig betalte eller opsåt hade at någonsin betala. Omsider lade Gud honom på sotesängen, då han snart i 16 weckor af många krämpor beswärades, de där stadnade i en twinsot, som så aftacklade honom Kiöttet, at på slutet war ei mer än ben och skinn på honom öfrigit. Dock nöt han under alt detta Guds stora nåd, at han på sotesängen fick sin förra lefnad ransaka och besinna, och til hädanfärden sig wäl bereda.”

Jag gjorde en (väldigt) liten efterforskning om Lars Lindell och hans familj. Han var född 1692 eller 1693 beräknat efter hans ålder vid dödsdatumet den 25 januari 1748 (55 år). Han var gift med Margareta Brask, född 1689 i Delsbo och änka efter länsmannen Erik Wahlberg i Delsbo. Margareta, eller Greta som hon tycks ha kallats, fick tre barn med förste maken men alla dog. Sedan fick hon tre barn med Lars. Efter att hon blivit änka igen flyttade hon och dottern Anna Greta till grannsocknen Bjuråker där Anna Greta gifte sig med länsmannen Erik Gerdberg. I Anna Gretas dödsruna 1785 står att hon är född av ”hederlige föräldrar, fadern Crono Länsman Lars Lindell och modern Margareta Brask.” så Lars rykte kanske inte spred sig utanför Delsbo? Eller så var han förlåten vid det laget.

Källa: Delsbo C:2 sid. 440-441 (Lars), Bjuråker C:2 sid. 314 (Anna Greta), Bjuråker C:2 sid. 269 (Margareta)

Nästan poesi

Nu har jag börjat gå igenom mina Bjuråkersanor. De flesta har jag tagit ur Bjuråkers släktbok och nu är det dags att kolla upp var och en. Min farmors morfars morfarsfar hette Lars Larsson Orre och var soldat, enligt släktboken bosatt i Rönnebo, men då han dog bodde han i Änga fick jag veta nu. Och så hade han fått en sån fin dödsruna av en präst som formulerade sig så vackert: Afsked. soldat Lars Orre i Änga (Åld.bräckl. 10/1 - 13/1 - 88 år) Född uti denna församling antog han 1750 på sitt 23 år krigstjenst. År 1751 kallades han, jemte sina öfriga kamrater i sjuårakriget, der han delade, i likhet med de öfrige, om just icke Segrarens ära, likväl Soldatens alla mödor. Sedan Svenska armén lemnat sina lagrar på Tyska fälten åt Lehvald, Vedel, Werner eller Belling, återwände den till fäderneslandet, hwarföre ock denne stridsman 1762 återsåg sin födelsebygd. Efter några arbetscommenderingar till Carlskrona erhöll han, nära 30 år gammal i tjenst, afsked med underhåll. Trohet, stillhet, hjelpsamhet och en fast förtröstan på Gud voro dragen i hans caractaire. Han sörjes af en lefwande Son och en dotter.