Visar inlägg med etikett Ord. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Ord. Visa alla inlägg

1 oktober 2025

Drömbok

 Jag har en gång i världen scannat några sidor ur en ofullständig drömbok som verkar vara mycket gammal. Jag minns inte vems boken var och det finns inga sidor kvar som kan berätta mer om den. Är det någon som känner igen den och vet vad den heter och hur gammal den är så hör av er! Här är sidorna. Och här kan du tyda dina drömmar i alfabetsordning, åtminstone om de handlar om från "Att se sig åderlåtas" (då blir du nog sjuk) till "Solen falle af himmelen" (Förstars död, dvs då dör det några furstar). Och saker på "Å" och "Ä" också, för dem har man blandat med sakerna på "A". Till exempel "Åsnan färgas wit och röd" (du kommer att hamna i twedräckt!) och "Äta fruckt" (Du får långt lif eller sjukdom)









13 oktober 2023

Hungrig perukmakare i Sala 1729






"Peruquemakaren Rudolph Wagner har uti sitt fängelsse på Wattn och bröd, för oqwädisord på hustru Brita Anders dotter, förtärdt 16 öre silfwermt. hwilka komma af wederbörande medell att betalas." Sala rådhusrätt och magistrat (U) A1A:2 (1729-1730) 

Först tänkte jag faktiskt att han hade ätit upp pengarna.  Men sen kom jag på att förtära kan ju också betyda förbruka, göra slut på. 




12 oktober 2023

Läsövning på 1600-talsspråk. Om framfusiga tonårstjejer och öknamn i Hammerdal 1686.

Här är en avskrift av ett tingsprotokoll som handlar om några fräcka tonårstjejer som hittar på öknamn till en massa folk i bygden och retas med en yngre pojke. 



Anno 1686, den 29 och 30 Martij utj Hammardahl,

8.Pastor loci wyrdige Herr Jonas Sahlijn, regementtz pastor Herr Peder Gestrinius och leuttnant Anders Curi, inlade skriffteligh klagemåhl emot åthskillige unga drängiar och pijghor som förledne höst skola gifwit folk ökenambn, och enär een ibland dem Anna Persdotter ifrå Lit sochn och Hökbäck by aff pastor loci blifwit der om tiltalt, skall hon kommande om een söndagz affton heem sagt för sina leeksystrar, att så wida hon kallas brudh will prästen gifwa eller lähna henne cronan: gåendes samma affton i leekstufwan med full dantz och språngh: brytandes upp een ährlig mans huus i hans och des hustrus frånwaru som sträfwar emooth Kongl. förordningh och all redeligheet. Sedan göra dee och sigh manfolkz naturs redskap och öfwerflögd een pojke der med som een mann och quinna som Kerstin Edfastsdotter ifrå Aspås sochn och Ren weet betyga, med huad mehra som dee under ransakninghenn willia producera och bewijsa, huarföre togz saken före. 

Nembl: Pojken Anders Månsson ifrå Åsen på sitt ellofte åår, examinerades och bekände såsom först, att Erik Olofssons i Ede, Daniel benembd förledne sommar för honom sagt, att Daniel Andersson i Ede heter och kallas Propheten, och Olof Stensson ib:m Kampen, Jon Eriksson i Grubbgården kallas Brådd, och af Olof Botvidsson, Daniell Andersons drängh hört, dhet Per Månsson i Ede nämbnes Linkhussen. Daniell hafwer och kallat Daniell Anderssons son Anders, Herr Anders. Item af Erich Olssons söner i Ede, Oluf, Hemming och Daniell, att Herr Per Gestrini hustru kallas Steengräfwa och Bugådz. Daniell haar och kallat Peder Månssons hustru, Ingeborg, Blodkamssen. Daniel Eriksson ifrå Ede om sina fiortton åår förehöltz Anders Månssons relation, att han kallat Daniell Andersson Prophet, der till han nekade, och Anders som förr berättade, sedan att Oloff Steenson kallas Kampen. Rp; att Daniell Anderssons drängh Oluff Bothwedson dhet för sigh sagt. 3. Joon Ersson för Brådde. Rp. nekar sigh det sagt, doch berättar, att han aff ungdomen dhet nambnet hafft, men Olof Bothwedsson kallat honom Knufweren. 4. Nekar sig kallat herr Peders hustru Steengräfwa och Bugåtz. 5. Item Daniell Anderssons sonn Herr Anders. 6. Peder Månssons hustru, Blodkamsa: tillståendes sig sagt, att Pastoris dotter Maria kallas Sählakrook och Skackellträ och Herr Peder Gestrinius, Sijsselskijthen: föregifwandes sin fader kommande ifrå prästgården sagt sig der höra Marias och herr Pehrs öknambn. Item att Olof Bothwedson kallat Pastoren Godgubben.

Hemming Ersson nekar sigh huarken kallat herr Pehrs hustru Steengräfwa och Bugåtz, heller hört henne fått dhet nambnet. Oloff säger sigh intett wetta af någras öknambn, utan af sin broder, Daniell hört, att herr Pehr kallas Strandstryckell, dhet Daniel tilstår sig sagt effter Kerstin Botvidsdotters tahl. Deras fader Erik Olofsson bekänner sigh juultijden höra i prästegården säijas, att Maria kallas Sällakroka som skedde förr än barnen förhördes i prästegården, och under examen höra sin son Daniel säija, att herr Peder kallas Strand-stryckell, och sedan att han missade och skulle wara Sijssellskijthen: förmenandes dhet Lars Eriksson i Håxås [Hökzåβen] dhet för sig sagt, men han nekar.

Anna Persdotter examinerades och berättar sigh allenast sagt widh prästegårdz porthen till Joon Ersson, att hon är icke allena beskylt. Så må dee andra gå in medh, att hon icke allena om öknambnen är, och kommande heem sagt för Britta Jonsdotter i Björnsgård [Biänsgården] att Pastor sagt, att hon kallas Brudhen, och frågat om hon förluppit kronan: tillståendes sigh samma affton warit i leekstufwa hoos Israel Hansson, huars dörr war igenstängt, och wid denne och Britta wille gå bort, blef dörren öpnat af dragon Olof Flink, Olof Bothwedson och dragon Clas Bengtsson. Jon Månss Anna på Åsen spelte på långharpan, der dee woro in på natten. 1684 om sommaren war Anna och Kerstin Edfastsdotter tillijka med Elin Hansdotter och Daniell Anderson wid fäbodarne, då Elin wridit ihoop af kläde een tingst och lagdt sigh på Daniell och lågh stilla, och samma tijdh enär de wallade boskapen på een myra, då lyfftade Elin och Anna kläderne öfwer knäna och luppo effter Daniell ett stycke. Anna sade sigh wähl på narri som ungdomen göra plägar löpa effter Daniell, huartill Elin nekar, och förgifwer sigh huarken wridit ihoop kläderne eller legat på gåssenn. Daniel Andersson om sina sexton åhr berättar, att Elin och Anna luppo effter sigh på myren: hållandes kläderne upp under midian skrattandes som högst. Item att Elin på buwallen wridit ihoop een tingest af strijgan och lade sig öf:r honom, och hon låg intet stilla. Brita Jonsdotter berättar sigh fierde dagh juhl föllia till Israels då dörren war stängd och pijgan wille intett opplåtha, då Clas Bengtson och Oluff Flinck brachte opp dörren och der med gingo dee inn och töfwade een stund på natten, och förr än hon gick dijth war Anna hoos henne och sagdt, att prästen dehlat på sigh för öknambnen, och der iempte att herr Pehrs hustru kallas Steengräfwa, och att Oloff Bothwedson kallat Erik Samssons son Oloff, Böldann. Henrich Rumor berättade Britta Jonsdotter fråga Anna huad prästen sade och fått till swaar, att han wille gifwa henne krohnan, och der hoos att H. Pehrs hustru kallas Steengräfwa, då Britta sade dhet är gått att bruka för winöghat.

Kerstin Ersdotter på Åsen på 14:de åhret berättar sigh om nyåhrs-dagzmorgon wara hoos Erik Samuelsson i Hökzåssen, och höra af hans folk, att pastoris hustru kallas Långsijda och Kinfagh. Dragon Olof Kåck, att leuttnant Curis hustru kallas Rosengårdh: beropandes sigh på Oluf Nilssons hustru Kerstin Jonsdotter och bondsystren Lisbetta. Hust. Kerstin tillstår sitt tahl och sägher g:la pijgan Gunilla Olsdotter sin sagusmann wara. Medelst Oluff Bothwedsons och fleeras bortowarande som ransakningen förmår, kan saken denna gånghen icke komma till sluth.

Källa: Jämtlands domsagas häradsrätts arkiv, vol. A I:11, sid. 152v–156v, ÖLA.

2 maj 2023

Nya gamla ord

Adalkonubarn Adalkonu är ett gammalt ord för hustru och ett adalkonubarn är ett barn fött inom äktenskap. Funnet i ett tingsprotokoll från Ångermanland 1705. 

Pajta   ....och funnit så hennes paita uthij badstugun... Så står det i ett tingsprotokoll från Folkare härad 1687, och paita är ett ord jag inte stött på tidigare. I SAOB stavas det pajta: "i vissa trakter, bygdemålsfärgat: skjorta eller linne (linntyg); särskilt i uttrycket i bara pajtan (eller pajten)". Det betyder alltså särk och är det finska ordet för skjorta - paita. 

Kärmsläda  Ett slags enklare släde med karm baktill; äv. om själva karmen. Järvsö 1673.

Bör-fast  ... är en farkost som är kvarhållen i hamn av motvind eller i brist på medvind. Det ligger bör-fast. Bör är ett annat ord för vind.

Jätta  Betyder önska eller utlova men jag har stött på ordet i bemärkelsen hota - jätta ont -  i en dom från 1600-talet mot en kvinna som anklagats för att kunna skada andra genom att önska att det ska hända. I domen står uttrycket: "Dy den är illa troendes som androm ondt jättar" och det uttrycket finns även i andra liknande rättsfall.

Täfwa  Hynda. Används ofta som skällsord.

Stackot  Kort. Om t ex hår eller kläder etc.  SAOB: Hwar man skulle dragha stackot håår,..(1613)

Sekvestera  Beslagta egendom



19 februari 2023

Förolämpningar och öknamn ur domböckerna

Storskäggott prackare (Östergötland 1670) (SAOB: Prackare är it wedernamn, som brukas om then ther är odugelig, och med lån och lögn hielper sig fram, och likwäl altid skryter)

Romperidare (Ångermanland 1630)

Spetelske-diefwull (Medelpad 1655)

Från Jönköping 1638 ger Ragnel Jonsdotter sina bidrag:

Gåswinge

Windöga

Armuskropp

Talgöga och 

Krängzhätta




18 februari 2023

Kusleri i Jönköping. Lite 1600-talsspråk.

 Jönköpings rådstuga 1680

Mr. Jöran Rut angaf een käringh Anna Larssdotter ben:d Barnfödd i Walsta by, warit der i huset på hans swärmoders kallelse, och neder i fähuset och när hon kom derifrån möte Ruten henne widh Mr: Håkon Larssons fönster som och bär under i samma gårdh, då hon togh honom i armen och frågade hwarss Mågh han war, säijandes, Jagh har warit och kuslat Eder koo, derföre i skolen gifua migh ½ Richzdaler. Denna kiäringh förhördes, som bekiände att Stibsa sendt efter henne, att gifua sina koor in för fä-sjukan, hwilket hon efterkom och blandade tillhopa Ollsten, hwijtlöök, uthi malt, och gaf kon in och leste fader wår, hwilket hon sade på åthfrågan hon lärt af sine föräldrar; wijdare wille hon intet bekiänna hon giort något mehra.

R: efter egen bekiennelsse plichtar hon för sitt kusslerij 6 timmar i stochen och sedan remitteres hon till kyrkioherdens förhör och Correction. Förmantes och gemene Man att taga sigh wara för sådant Signeri emoth Gudz lagh och sitt eget samwete.




5 februari 2023

Västgötska öknamn

 Några öknamn från Västergötland år 1717:

Trollkniv

Dråsatjuv

Dråsepåse och

Skorstensfejare 

9 juli 2022

Liten ordlista

Liten 1500 och 1600-talsordlista:

Teriak: Motgift bestående av många olika ingredienser. Kallas även Träackelse och Teriakelse. Venedisk Träackelse, tillverkad i Venedig var extra verksamt.

Humsmål misstanke, att vara misstänkt för något. Ur SAOB: Karin Håkans .. ähr i hummemål för truldom och går nödigt till kyrkio. (1596). 

Modstig (Mot-stig) ligga i bakhåll för någon. SAOB: Håkan lågh i mootstijgh för honom, och slogh ned honom medh een staake.

Skjut Ett sto. Ordet kommer från början från skjutshäst och fick sen överförd betydelse sto. SAOB: Ifrå hans landbo togh han en hest och ett skiut.(1591)

Gellerduk  fint sidentyg från Geldern, en stad i Nordrhein-Westfalen. Kom senare också att betyda fint linnetyg. 

Verbror och Versyster - svåger och svägerska. 

Kyrkospännare - egentligen kyrkospånare, en som lägger spån på kyrkotak

Enspännare: (om en man) Beriden soldat av visst slag. Kan också betyda vagn som körs med endast en häst.

Däcker - Tio stycken (som tjog - 20) användes mest om hudar eller skinn.

Vicina partui - latin; Nära min födelse (någon som snart skall föda)

Huxa, hugsa, hågsa - Fundera över något, överväga

Inkommodera - Störa, genera, vålla besvär, vara i vägen

Älve-bläst - Kliande utslag. Man trodde att man råkat komma för nära älvorna som blåst på en så att man fått eksem eller någon annan hudsjukdom. Det kunde också vara olika djur som blåst, bland annat finns ett exempel från Medelpad 1655: Älge-bläst.

Posserij - Skoj, skämt

3 juni 2022

Månabarn

I en dombok från Bygdeå tingslag 1713 stötte jag på ett ord jag inte hört förut: Månabarn. Enligt SAOB betyder det tidigt missfall:

"...benämningen kan syfta dels på att missbörden sker i havandeskapets första månader, dels på att den ansågs ha samband med månens olika faser.."

13 maj 2022

utöka ditt ordförråd


Om du vill få någon att vara tyst kan du prova att använda detta uttryck från 1713: "Tig din skrafla!" (som väl ska uttalas skravla). Alternativ: Skräppa.


31 januari 2022

Utöka ditt öknamnsordförråd

 Denna gång från 1600-talets Västerbotten.

I juni 1674 hölls ting i Bygdeå socken och där rullades en härva av öknamns-kallande upp. Många i trakten var anklagade och det hela startade med att Prosten fick tag i en lapp där någon skrivit en lista över alla öknamn som florerade i bygden. Prosten fick också tag i den som skrivit listan. Det var en pojke på 14 år som hette Isack Zackrisson, men han sa att han inte var den som hittat på namnen, utan att det var hans fars piga Karin Joensdotter som bett honom skriva ner dem efter hennes diktering. Karin stod nu inför rätten och fick förklara sig. Hon sa att inte heller hon hade hittat på namnen utan fått dem berättade för sig av lite olika personer. I ett par fall kunde Karin till och med berätta när och var hon fått höra namn, till exempel då hon en gång gått förbi Hustru Barbros kornlada med famnen full av mossa, och inne i kornladan hade då Barbro berättat att Hustru Brijta skulle kallas Dårka. Hustru Barbro nekade bestämt till att detta skulle ha hänt. Hustru Barbro sades ha varit i farten en annan gång också, på en åker, och sagt till Karins husmor Lussia att Karin Olofsdotter skulle heta Knuppa, vilket Hustru Barbro nekade till. När Karin framhärdade och kunde peka ut exakt var detta uttalande skett, nämligen på åkern och norr om Mårtens lada, så nekade Hustru Barbro ändå.

Förutom Dårka och Knuppa nämndes också öknamn som Slabben, Blåflabba, Leekatt, Spijra, Tjärhufwud, Pisshöfwelen, Juuthkongen, Blötpössen, Gudzmansenn, Twillbårn, Karin Bröne och HwippeJönssen.

 

Herr Proubsten gaf och tillkiänna, huru såssom åthskillige i socknen äre Ökenampn gifne, och innlade een förtächning der opå som Zacharias Perssons son i Edhfastmark, Isack skrifwit hafwer. Begärandes att sådant nu kunna Lagligen Corrigerat blifwa. Isack Zachrisson om sine 14 åhr, tillspordes, Om han förtächningen skrifwit hafwer, swarade Ja, Sedan efter hwars begiäran dett är skiedt, Swarade att hans Faders Leegopijgha Karin Joensdotter ifrån Ulterwatnet sig bedit dett giöra, och efter hennes taal hafwer han det skrifwit, och behållit een Wecka, tå Pijparen Lars Olofsson den tagit, Karin skall sagt sig den willia wijsa för Prästen, men sedan sedelen eij begiärat. Karin tillstod sigh bedit Isack den samma skrifwa, henne frågades hwarest hoon samma Ökenambn tagit? Swarande dee wara kombne af Barnen, henne tillsades skaffa sägesman, så frampt hon wille sielf komma der ifrån, tå hon ropade på Peer Joensson i Edfastmark om sine 17 åhr, Och berättade dett han för sigh sagt, 1:o Att Anders Larsson i Sijkåå heetr Slabben, Peer neekade i förstonne, men enär Karin begiärte att han wille giöra Eedh, och om eij han wille dett giöra, tå sade Peer att Olof Håkanssons döttrar Annika och Margeta om sine 15 åhr, hwilka icke tillstädes wore, för sigh dett sagt; 2:o Att Olof Håkanssons hustro Barbro Nilsdotter sagt, att Hustro Brijtha heetr Dårka, hwar till Hustro Barbro neekar, Karin sade henne för sigh säija, dett uti sin egen Kornladu enär Karin med Måssa skulle gåå der förbij, Hustro Barbro neekar som förr. Karin begiärte att hoon måtte Eedeligen sigh befrija, och der hon dett eij giöra wille, begiärte att kunna sigh tillåtas, Hustro Barbro sadhe sigh wäll kunna giöra Eeden, att hon minnas eij dett sagt hafwa. 3:o Att Hustro Barbro hafwer sagt Mårten Andersson heeta Leekatten, hwartill honn neekade, Karin sade henne i sin stugu säija, honom wara snabb som een Leekatt, 4:o att Isack hafwer kallat Jöran Joensson i Siklå hwippe Jönssen, han sade att Olof Håkanssons son Zacharias om sine 11 åhr, som absens är, för de-- berättat. 5:o Sammaledes Anders Östenssonn Gudzmanssonn, R: Ja. 6:o Erich Olofsson Jönssen sade Karin att Olof Håkanssons son, Zachrias sagt, och der hoos frågat Zachris Pärssons dottren, Ingeborgh om hon wille hafwa antingen Hwippe Jönssen, Blötpössen, Gudzmansenn, heller Jönssen. 7:o Isack Zachriassonn som kallas Twillbårn, sade honn honom sielf sigh så kalla, han sade dett Anders sigh dett nampnet gifwit, 8:o Peer Zachriesson Pisshöfwelen, sammaledes af Isack. R. Ja. 9:o Lars Pederssonn JuuthKongen säger Karin sin Mattmoder Hustro Lussia sagt som absens är 10.o Karin Olofzdotter Knuppa, af Hustro Barbro, hwar till hoon neekar, Karin sade dett skier på Åkeren, Norr om Mårtens ladha Hustro Barbro neekade lijkwäll, 11:o Mariat Olofzdotter kallas Tiäruhufwud aff Olof Håkans döttrar Annika och Margeta, absentis, 12:o Karin Bröne /: är den samma som för desse Öknampn beskylles:/ säger sigh af Hustro Barbro så wara kallat, hwilken neekade der till, 13:o Brijta Zachrisdotter heeter Spijra, af Dito som och der till neekade. 14:o Margeta Zachrisdotter Blåflabba dito, hwar till och neekas. Emedan som Olof Håkanssons Barn som beskylles Ökenampn uthgifwit, eij äre tillstädes eij heller altijd närwarande, att Edeligen afhöras i sambl. måhl; altså disteres saken till näste Tingh.

Svea Hovrätt - Advokatfiskalen Västerbottens län (AC) EXIe:3965 (1672-1674)


19 november 2021

Om du känner en Kallricka eller en Bråkdiefwul

 

Här är några nya ord du kan använda om du blir osams med någon. 1706 uppstod ett bråk mellan ett par grannar i en by i Härnösandstrakten. Det hela utmynnade i ett tingsmål. Johan Andersson hade kallat sin granne Anna Abrahamsdotter för: Kallricka, Råfferska, Gulltippa, Fyllbytta, Tubberska och Slättunga och Anna i sin tur hade kallat Johans hustru för Bråk och Bråkdiefwul. Johan fick böta 15 mark silvermynt och Anna 6, för okvädingsord.

2 februari 2021

Öknamn i Visby 1649

Inger Larsdotter i Visby var osams med sin man och för att hämnas skvallrade hon för några grannar om de fula öknamn maken hade roat sig med att hitta på till kända Visbybor (det var ju straffbart att kalla någon för öknamn)

Amiralen Håkan Ulfsparre - En gammal swänsk skälm

Superintendenten Hans Nilsson Strelou - tallerkeslickare (tallrikslickare)

förre Borgmästare Hans Olofsson - Suröga

Borgmästaren Jöns Nilsson - Småplåck

Borgmästarens hustru - Skatthöna

förre Rådman Jöns Olofsson - Purpurskägg

Rådman Bert Bertelsson - Storhufwud

Rådman Hans Marcusson - Tiockhalss och Kiällarkatt

Rådman Schröder - Herre öfwer Landet

Borgaren Hindrik Strithorst - Skithos

25 november 2020

Utöka ditt ordförråd: dytting

Hittade en fin liten hand som tecknats i marginalen till en dombok från Enköpings rådhusrätt och magistrat 1601 och när jag läste texten som handen pekar mot fick jag lära mig ett nytt gammalt ord. 

Bild från ArkivDigital

Det står:

7 bleef Hans Gulsmed fordrad til rette och tilspord om någre falske dyttinger som han hade utgiffed huar han hade dem fått, den ene sade han sig haffua fått aff en knecht och de andra sade han sigh haffua fått aff bönder/ bleff stellt i boren til dess han kunde gå sådant ifrå sig/  Lyfftesman är Mester Rasmus  

Och så det nya gamla ordet - åtminstone var det nytt för mig: Dytting är enligt SAOB ”ett litet polskt silfvermynt”. Undrar om Hans Guldsmed hade gjort dem själv? 

("Lyfftesman" - Löftesman = borgensman)

19 februari 2020

Pina död!, sa Ingeward

Dags för en läsövning i 1600-talssvenska igen! Denna gång från Blekinge år 1686. Berättelsen bjuder bland annat på ett kraftuttryck - Pina död! - som du till exempel kan börja använda om du är trött på gamla vanliga svärord...

Året var 1686. I Gemsjö by i Gemsjö socken ( som numera heter Jämshög) och Listers härad, bodde bonden Ingeward Larsson med frun Sissa Sibbesdotter. Ingeward var stor och stark, ja han beskrivs som den starkaste i hela socknen. Han hade en vän,( eller vad man ska kalla honom, för Ingeward verkar inte ha behandlat honom speciellt snällt genom åren) som hette Per Bengtsson och bodde i grannbyn Hässlehult. 

En dag i juli, den 22 närmare bestämt, kom Per hem till Ingeward för att låna lite råg. Så blev han bjuden på ett stop öl och blev kvar. Sissa Sibbesdotter tycks ha haft onda aningar för hon sa ganska snart till Per att han borde gå hem, men Ingeward protesterade och de båda vännerna fortsatte dricka både öl och brännvin i allra bästa sämja. De satt bredvid varandra på tröskeln till farstugan och såg ut över gårdstunet i sommarkvällen. Så fick de se ett par karlar som genade över Ingewards gård. Det var båtsmännen Hans Drake och Per Larsson från Gränum som var på väg till en vän. Men Ingeward kände igen Hans Drake och ropade: ”Kom hit, jag vill giva dig ett stop öl!” och då ropade Per Bengtsson att han skulle bjuda Drakes kamrat på ett stop öl också, bara för att de var kronans båtsmän. De båda nykomlingarna fick ta plats på tröskeln och Ingeward och Per Bengtsson satte sig bredvid varandra på en bänk inne i farstugan.

 Drickandet fortsatte och Ingeward kvad något ur en bok (tyvärr vet vi inte vad). Så kom Sissa förbi och Ingeward drog henne till sig och tvingade henne att sitta ner. ”Här skall du sitta, jag är din man och mig skall du lyda eller skall jag slå dig sönder!” Han höll fram kannan och befallde henne att dricka. Men han var så pass full att han snart glömde bort henne och då passade hon på att smita iväg. Per Bengtsson var inte nöjd. ”Du må icke göra så mot din hustru!” sa han. Och så var det slut med sämjan och de började skrika och svärja till varann. ”Pina död!” sa Ingeward, ”ästu inte karl att slå mig, jag är inte rädd för någon man!”. ”Ingeward” sa Per, ”du har bjudit in mig och då ska du inte slå mig – men det har du gjort förr. Du har hubbat och slagit mig förr så att jag är en skröplig människa i resten av mitt liv och gett mig tarmelopp (bråck). Så pruckla inte på mig när du har bjudit in mig!”

De lugnade sig en liten stund och räckte varann handen men plötsligt blossade ilska upp igen. ”Jag vill gå hem” sa Per ”Och rågen får du tillbaka bara du inte slår mig!” Ingeward svarade ”Jag är inte rädd för nån, och om jag skulle slå dig med bara min ena hand skulle du stupa, men jag håller mig för vis för att slå dig!” Hade Per Bengtsson varit lite nyktrare hade han kanske tagit tillfället i akt nu och rest sig och gått hem, men i stället sa han kaxigt: ”Slår du mig så slår jag dig tillbaka för du har slagit mig förr!”. Då tog Ingeward ett stadigt tag i Pers skägg och vred honom mot väggen.”Lät mig vara, din Snapphane!” skrek Per. Ingeward reste sig, stampade i golvet och sa ”Pina död, jag är ingen Snapphane!” Den fortfarande kaxige Per sa ”Var har du fått allt ditt silver ifrån då?” Då slog Ingeward. Den stora handen träffade rakt över Pers mun och näsa och blodet rann. Per drog sin kniv och stack den i bröstet på Ingeward, men den gjorde ingen större skada utan Ingeward sprang in i stugan och hämtade sin yxa medan Per gav sig ut på gården. Sissa försökte hindra Ingeward men han var förblindad av vrede. ”Pina död, han skall aldrig gå levandes från min gård!” röt han och sprang ut med yxan höjd i vädret. Per lyckades få tag om yxan med ena handen och med den andra höll han fram sin kniv. Ingeward såg den och sa ”Jag vet att du inte sticker mig nu” men det gjorde Per. Han högg ett stort sår i magen på Ingeward som segnade ner. 

Nu blev det förstås stor uppståndelse, ungarna skickades iväg att hämta prästen och Ingewards bröder och båtsmännen tog fast Per och band honom. Ingeward levde ännu och han bad dem att släppa Per. ”Släpp Per Bengtsson och lät honom gå hem” sa han. Sedan dog han.

Vid rättegången i september 1686 gick man noga igenom händelserna med vittnena. Men den skyldige själv var inte där. Någon gång under kvällen lyckades Per Bengtsson ta sig ur repen och smita och sedan dess hade ingen sett honom i vare sig Hässlehult eller Jämshög. Men man skulle inte ge upp efterspaningarna, för han hade nog inte kommit så långt. Han bar ju ”magen och alla inälvorna på sidan” av ett knivstick han fått för längesen – troligen det tarmelopp han pratade om, och troligen tillfogat av Ingeward.

Och så här ser historien ut i original i domboken:

Anno 1686 denn 1 septembris höltz i Berkenähs  Extraordinarie laga ting närwarande under fogden Hans Frijes och wanl. Häradznembd.


S.D. Efter Hans Excelles och den högkongl. HoffRättens bref af den 3 Aug: sidstleden till wälborne Hr Landzhöfdingen Hr Erich Siöbladh och deruppå högb.e högw. Hr Landzhöfdingens bref till mig undertecknadt af den 27 Augusti företog sig Rätten att efter föregången laga stembning uppå parterna och slächten på begge sidor samt de bekante wittnen, ransaka om det dråp som Pehr Bengtsson i Heslehult i Jemsiö sochn har begådt uppå Ingeward Larsson i Jemsiö by och dess egen gård denn 22 Julij sistledne.
Att Pehr Bengtssons hustru och barn war befullmechtigadt och comparerade - - fogden wäll.t Christopher Hansson, att Ingeward Larssons hustru Sissa Sibbesdotter som och sielf tillstädes wahr och dess barn befullmechtigat comparerade fogden wäll-tt Hans Jöransson och den dödes Broder Hans Larsson i Örlycke.
De wittnen som efter föregången laga stemning äre citerade blefwo framkallade, då först framkom Pehr Larsson fast båtzman i Grenum (Gränum) och efter aflagd eedh wittnade att Mårmässo dag som war den 22 Julij kom hans kammerat Hans Drake till honom i Grenum och efter der intet öhl war gingo de emot aftonen till gemsiö by som ligger straxt der wijd och ärnade fuller intet gå in till Ingewardz men när de skulle gå öfwer hans gård blefwo de sedda af Ingeward Larsson i Gemsiö och Pehr Bengtsson i Heslehult, då Ingeward ropade till Hans Drake och sade ”Kom hijt, iag will gifwa dig ett stoop öhl” som och skedde, och denne Pehr Larsson fölgde medh; Då sade Pehr Bengtsson: ”iag skall gifwa hans kammerat ett stoop öhl, ty de ähro Cronones karlar både.” När de fingo öhlet drucko de om med desse twå bönderne, som och hemptade äfwen för sig mehra öhl, sittiandes desse Båtzmennen på farstugu tröskelen och de bemte Bönderne på ett säte i farstugun,  och nähr Båtzmennen druckit uth hemptade de mehr öhl, då wij kiöpt hwar sitt stoop gich hann efter eldh och tende på tobakzpipan och när han kom igenn hörde hann intet ondt förr änn Ingeward begynt med sinn hustru, tager i henne och sätter henne på bänken, war ond och sade: ”Pina dödh sitter du intet hoos mig skall iag slå hufwudet sönder på dig” då hon swarade ”Kiära mann lät mig dricka så mycket som iag tyar.”
Elliest war der een annan kanna medh hwilken de drucko om och der igenom förglömde han truga sin hustru dricka så mycket ty hann war hehl drucken. Sedan begynte de bägga träta säyandes Pehr Bengtsson: ”du skulle intete låta så illa på dinn hustru!” menn hwad Ingeward swarade gaf hann intet acht uppå, och han wiste intet af förrän Pehr Bengtsson sade: ”iag weet du will intet begynna något efter du har budit mig inn”, då Ingeward räcker honom handen att de skulle wara goda wänner, och intete tahla om något mehra. När de een gång åter omdruckit begynte de åter; då Pehr Bengtsson sade: ”iag weet du må intet slå mig, du har iu budit mig inn, och du har nog slagit mig tillförende att iag der af är een skröpelig menniska så länge iag lefwer och giodt mig tarmelopp; om du slår mig slår iag dig igenn. ” ”Pina dödh” swarade Ingeward, ”ästu intet karl att slå mig, iag reder ingen karl i werlden!” ”Iag will gå från dig” sade Pehr Bengtsson ”och iag will gifwa dig igenn rågen om iag kan slippa dig wähl, om du träter på mig derföre / ty han hade kiöpt hoos honom 2 sk: rågh och länt 2 sk:/ Då tog Ingeward Pehr Bengtsson i skiägget der de sutto med hwarannan och wrijder honom emoth wäggen. Pehr Bengtsson sade: ”Lät wara mig din snapphane!” Ingeward stiger upp och stampar, säyandes: ”Pina dödh är iag ingen snapphane!” Per bengtsson sade: ”Hwar har du fått det myckna sölfret du har?” Då slog Ingeward Pehr Bengtsson på munnen med afwiga handen men Pehr tog till knifwen och högg honom i högra brystet; När desse Båtzmenn det sågo sprungo de undan för dem och Pehr kom efter dem åth brunnen. Ingeward kom ut uhr stugun med een yxa, hafwandes doch hans hustru wehlat hindra honom gå uth men förmåtte intet utan Ingeward sade: ”Pina dödh skall hann intet gå lefwandes uhr min gård!” och lopp uth, hinnandes Pehr bengtsson emot brunnen hafwandes yxan i högd som Pehr emottog med den ena handen och stack honom med , andra och i det Ingeward såg att Pehr hade i yxan sade hann: ”iag weet du sticker mig intet nu” men han stack honom i det samma att magen gick ut nästan mitt i bröstet. I det samma hade barnen luppit under till kyrkioherden som kom dijt och Båtzmennen höllo Pehr qwar. Då Pehr sade: ”Herr Jöns, troor I han kommer sig?” Sedan hade de honom inn och woro där enn stund till dess bönderne kommor; till hwilka kyrkioherden sade de skulle laga hann blefwe qwar och wille desse båtzmenn gå hemm; bekymbrandes sigh intet mehr om honom.
Enn liten stund der efter sade Ingeward: ”släppa Pehr Bengtsson och lät honom gå hem”.
Båtzmannen Hans Olsson Drake efter aflagd edh wittnade att hann och hans kamerath kommo till Giemsjö att dricka een kanna öhl, kommandes att gå igenom Ingeward Larssons gård; då Ingeward som med Pehr Bengtsson i heslehult satt och drack i denn wästra fahrstugun; ropade till demme måtzmannen och sade: ”Hans Drake, iag seer du lefwer änn, kom hijt, iag skall gifwa dig ett stoop öhl”. Pehr Bengtsson sade: ”Gifwer du honom ett stoop öhl skall iag gifwa hans Camerat ett stoop öhl, de äro Cronones karar begge.” När de hade druckit ut de tu stoopen taga bönderne hwar sitt der emot och dess båtzmän kiöpa sig enn kanna, och då de drucko på den kannan säger Ingeward åt sin hustru: ”Här skall du sittia, iag är dinn mann och mig skall du lyda eller skall iag slå dig sönder!”, tagandes enn full kanna och sade till henne: ”Om du intet dricker så mycket som hann ett stycke märkte, skall iag slå hufwudet sönder på dig!”. Hon sade: ”Kiära mann, iag skall giärna dricka så mycket iag tyar.” Båtzmennen som hade ett stoop ehuru wähl de drucko i ett lag, drucko med sitt omkring och han glömde truga sinn hustru så mycket som han sade, och hon gick gienast ut. Då han begiynte med Pehr bengtssonm som sade: ”Du må icke så giöra mot dinn hustru” begynnandes att träta och swäria. Ingeward sade: ”iag reder ingen mann”. Pehr swarade: ”Ingeward du har budit mig inn, du må intet giöra mig någon skada för du har hubbat och slagit mig förr, att iag är een skröplig menniska der af så länge iag lefwer.” hwilket nembden betygade sant wara, säyandes Per bengtsson någre gånger: ”Pruckla intet på mig efter du budit mig inn!” Då de rächte hwar annan handen, att de ey skulle giöra något. Åter begiynte de, då Pehr Bengtsson sade: ”iag will giärna gifwa efter Rågen som iag fått af dig om du will låta mig wäll komma hädan och intet tråckla på mig, för ty du har budit mig inn.” Ingeward sade: ”iag reder ingen karl på alla Jordenm hwad skulle iag reda dig, iag tröster slå dig med min ena hand att du skulle stupa, men iag håller mig för wijs att slå dig.” Pehr Bengtsson swarade: ”slår du mig så slår iag dig igenn för du har slagit mig förr”. Då Ingeward tager honom i skegget och wrider näsan emot wäggen. Pehr Bengtsson sade: ”Lät wara mig din snapphane!” Då swarar Ingeward: ”iag är ingen snapphane!” Per bengtsson sade: ”Hwar har du fått det myckna sölfret du har?” Då Ingeward slog honom på munnen att hann blödde ur näsan men Pehr Bengtsson stinger honom straxt med knijfwen i högra bröstet och går gienast ut på gården utur farstugun der de woro. Ingeward springer inn och tager een yxa i kammaren eller stugan, warandes alla ut på gården. Ingeward kom ut när han fått yxan och hans hustru bödh till att hindra honom i fartsugun, men hon kunde intet. Han sade: ”Pijna död skall han aldrig gå lefwandes utur min gårdh!” och lopp så uth. När han kom till Pehr Bengtsson hölt hann yxann upp i wädret äfwen som hann skulle hugga till. Då fick Per Bengtsson i yxan och gifwer honom det andra stinget. I det Pehr Bengtsson fick i yxan sade Ingeward: ”iag weet du stinger mig intet.” Sedan då Pehr Bengtsson war tagen sade Ingeward: ”Släpp Per Bengtsson, bind honom intet!” Och säger denne Båtzmann att hann wahr och kiöpte ett stoop öhl när Pehr Bengtsson kom bort, men före tog han wara på honom enn stund och hade inn honom tillbaka som han wille gå bordt; och de budo honom binda Pehr Bengtsson, men han sade sig intet wara någon prophoss utan Ingewards broor bandt honom.
Sibba Sissesdotter (N.B. ska väl vara Sissa Sibbesdotter) Ingeward Larssons änka berättade att Pehr Bengtsson kom dijt Mårmeesse dag och wille kiöpa 2 Sk: Roug och begiärte till läns 2 Sk: hwilket hann och fich och satt deer och drack om dagen brännewijn och öhl som Ingeward gaf honom; hon badh Pehr Bengtsson draga hem; då Ingeward sade: ”I sku intet beda någon gå hem”. Elliest sade hon sant wara det Båtzmannen wittnat, allenast hon sade sig intet ondt hördt dem emellan förr änn Pehr Bengtsson slog een book uhr handen på Ingeward som han hade qwädit uhr och då tog Ingeward honom i skiägget, men båtzmannen sade sig intet weta om någon Book; då hon sade efter Pehr Bengtsson kallade hennes man snapphaneskiälm, slog han honom wed öhrat och då stack Pehr Bengtsson Ingeward i mörkret och sade hoon Ingeward fuller inn efter yxan men hoon hade wähl kunnat hindra honom gå uth om icke Pehr Bengtsson fordrat honom det Båtzmannen sade sig ey hördt och sade hon när Pehr Bengtsson tagit i yxan bad Ingeward för sig, och sade ”iag har fått nog redan”, men han stach honom ändå.
Kyrkioherden Hr Jöns Sorbonius såsom panthafware af frelseshemmanet det Ingeward Larsson åbodt, berättar att samma aftonen efter sohl war neder och hans h – stefolch war inne och skulle äta, kom Jon Börgessons hustru Gunnill till honom på gården bland h(ö)stefolket och sade: ”Gud bättre oss, det är gådt illa till, Pehr Bengtsson i Heslehult har stucket Ingewardh att intet hopp är om lijfwet! Kiäre går upp och seer huru det är!” Som han kom till Ingeward kunde hann intet ord swara till det han talte till honom. Pehr Bengtsson stod utan dören då kyrkioherden frågade honom, Pehr Bengtsson, hwad han nu bestält, bediandes Båtzmennen som woro hoos, att wille taga wara på honom; då swarade Pehr Bengtsson: ”Dee haa intet behof att taga wara på mig, har iag giordt så illa att han döör, will iag giärna mista mitt lijf”. Der efter gich kyrkioherden ut och kallade samman een dehl bönder och bad dem taga wara på honom till dess Ingewardz bröder kommo; gåendes hann hemm och weet intet mehra här af.
Ingewardz Broder Hans Larsson, Öhrlycke, efter tillfrågan säger att hann weet intet huru Pehr Bengtsson kom undan, utan det kom bud till honom om nattetijd att hann skulle komma till sinn Broder som hade skadan; då han red dijt och när han kom satt Pehr Bengtsson bunden och een hel hoop karlar kring honom, ty gich hann inn och talte med Broderen efter hann änntå ey talt med honom och sedt skadan, och förr änn han fich Brodren ifrån sig war Pehr Bengtsson bortsluppen och begge hans söner woro med honom. Målsäganden lofwar om hans undankomst bettre efterrättelse till nästa ting och will hafwa sinn regreth af dem som släpte honom efter laga medfart står på sinn rätt och will ey läta förlijka sig.
Underfogden säger att prophosserne och Ingeward Larssons bröder hafwa giordt största flijt om Pehr Bengtssons igenfinnande men ey fått spaning om honom ehuruwähl hann ey kann wara allena emedan hann emedan hann bär magen och alla inelfwerna på sidan utaf knifwestick som hann fått för länglig tijd sedan. Pehr bengtssons söner säya sig ey weeta enten han är inrijkes eller utrijkes. Nembden säyer att Ingewars war een stark karl och wähl den starkaste i hela denn sochnenn. Mehra war ey för denne gången i denne saken att påminna eller förrätta.

Källa: Arkiv Digital, Göta Hovrätt - Advokatfiskalen Blekinge län EVIIAAAI:2 (1686-1690) 




26 september 2019

"Brikstugemysteriet" får kanske sin förklaring

Det kom ett mail från en läsare, Johan Brännström i Stöde:


Hej! Apropå ordet "brikstuga" - Jag bor på en gammal gård i Fanbyn, Stöde.
På gården finns en "bruckstugga" - det är en byggnad med bland annat bakugn
och sommarbostad. Möjligen är det en variant av ordet "bryggstuga" i både
Nordströms uppteckning och som det uttalas idag. Med vänlig hälsning Johan



Det tycker jag låter som en trolig förklaring, speciellt som jag fick ordet från en händelse i just Stöde. Det var i det här inlägget från 2015 som jag undrade vad en "brikstuga" kunde vara:

"Pigan som återuppstod från de döda
Just nu rör sig min släktforskning bara kring de skogsfinska anorna i norra Hälsingland och  Medelpad, och nu letar jag bland Mickel Jonsson Finnes ättlingar från Gransjön i Stöde. Då jag bläddrade i dödboken råkade jag träffa på en anmärkning som en präst skrivit ner och som jag måste dela med mig. Det är så gott som ordagrant avskrivet ur Stöde C:1 (1688- 1772) sidan 80, med vissa ändringar som stor bokstav osv. för lättare läsning.
"Om inhyses qwinnan Brita, boende i Usland, (och förmodes den samma som anföres bland de begrafne fol. 85, infra,) fick Comminister M. Nordenström följande underrättelse år 1767 af en minnesgod man i Soknen, den han hölt wärd att här uptekna, aldenstund Kyrkoboken ej blifwit så inrättad att man enl. Kyrkolagen under wiss rubrique kan införa sådana sällsamma händelser. Bemälta piga Brita, född i östersta gården i Usland satt i en brikstuga* ensam, och då hon stigit på en stol i tanka att draga upp spjället, så föll hon under och slog så illa wid sig, att hon uptogs döder. Detta skiedde något litet före eller efter år 1690. Hon lades altså i sin egen stuga på likbordet, och säges det den tiden warit gängse i Soknen att man hollit wakstuga eller wakat öfwer liken, alla nätter medan de lågo hemma obegrafne. På samma sätt sutto därstädes, i synnerhet qwinfolken, som formerade sig en spånstuga om nätterna (de satt och spann) under det de wakade. Efter en eller annan natt inkommo jämwäl poikar och ynglingar i sällskapet, och som det då bar til stims, och de kommo att stampa och stöta bordet hwarpå den döda låg, så begynte liket gäspa och komma sig i småningom til lif igen, til de närwarandes förskräckelse. Den som altså warit ansedd för werkeligt död blef efter handen sådan att hon änteligen kunde gå upp, men talade sedermera mycket illa och blef illa förwarad til sine sinnen. Dödde år 1703."

Några sidor längre fram finns hennes dödsruna 1703, den 15 februari.: ”Brita Jonsdotter i Usland blef begrafwin. Warit enfaldiger i sit förhafwande. 65 år gammal.”  

*jag vet inte vad en brikstuga är – handskriften är tydlig så jag tror inte att det är en felläsning. Om man slår upp ordet ”brik” i Svenskt dialektlexikon har det bl a betydelsen bänk, bänkbräde och bänk innanför dörren eller vrån mellan spisen och väggen samt ”avskrankning mellan taket och bakugnsmuren i ryggåsstugor” mm. Med tanke på att hon skulle kliva upp och öppna spjället kanske det helt enkelt betyder att hon satt i den den där vrån. Någon som har ett förslag på vad brikstuga är?"

Och vad var då en bryggstuga?

En bryggstuga, eller brygghus var som ett slags grovkök och tvättstuga kan man säga. Där fanns en murad spis och skorsten och kar och där kunde man tvätta, baka, brygga öl och annat som krävde vatten och värme. 


14 maj 2017

Övning i 1600-talssvenska

Återskapat från januari 2017

Här är en ordagrann och exakt (med reservation för slarvfel) avskrift ur en dombok från Örebro Rådhusrätt 1641. Bra övning i 1600-talssvenska. Efter avskriften finns en artikel jag skrivit till Kvällsstunden om detta mål så att man kan kolla om man fattat rätt.

Örebro i Suecia Antiqua et hodierna

Örebro rådhusrätt 15 februari 1641
En oreda haffwer sigh tilldragitt emellan Tullmästaren öfwer Port tullen och Accisen Hans Persson och Erich Hanssons hustru i Östgötagården H. Brijta medh skällzord och slagzmål som är skiett fiärdedagh Jul den 28 Decembris. Och är Begynnelsen således, att en piga ifrån Herregården Ekebergh, Kerstin Raffwaldsdotter bd: war på samma dagh förMiddagen insäntt i staden medh lass fersk fijsk kunne wara till 3 skålpund stor fijsk och wed pass 1 tunna gerss.Men dessförinnan Pigan kom till att berätta huru altt tillgick thet hon sågh och hörde motte hon gööra sin eed å bok. Så är nu detta hennes berättelse, att när hon kom till tullporten aflade hon der inga tullpennningar, oansett gossen som der achtar sade henne huru mycket thet sig belopp i tull, tychte henne wara för högtt, derföre sade sigh gossen wille fölia fram till tullenären som han giorde, och den gården som han sitt tillhold hafuer, är näst wed östgötagården. När nu pigan kom till Porten der han inne war, komme och dhe straxt som fijsk kiöpa wille, Iblandh huilka war och H. Brijta. Men pigan diärfdes icke fölgia förrän tullen war aflagd, och begynte säija huad gossen begärade, och war rätt uti sigh sielft efter ordningen. Men H. Brijta giorde en annan Wärderingh upå efter sitt godtycke: om han schulle mehr taga än ett Runstycke efter dalers wärde war thet orätt, derföre må tullenären sielf behålla efter han så högtt satter är, thetta war så H. Brijtas ord. När Hans Persson kommer ut och hörer huru H. Brijta håller för taal om tullen, säger han till henne; huem hafuer satt digh till att Wärdera Cronones tull din stadzsqualra; H: Brijta gifuer honom dessa ord igen: War du en skälm till dess du bewijsar mig en stadzsqualra; och wijker der medh af ifrån fijskesläden in åt sin gårdh, Hans Persson stijger efter henne några steg och slår henne 2 eller 3 pustar; detta är nu Pigones Wijttne och körde bätter fram med det hon hade att sälia.
Landzhöffdingens Sadelmakare Mr Hans hafuer warit der samma stunden och welat köpt fijsk, han hafuer berättat för en Rådman Jöns Simonsson och för Per Eskilsson huru det tillgick, att när Hans hade kallatt henne Stadzsqualra, och hon honom igen en skälm till dess bewijstes, säges wara 3 skältzord hon honom kallade, derföre slogh han henne 3 pustar, en pust för huarttera, men nu är intet Salmakaren tillstädz.
När nu altt detta alarm angick in widh östgötagårdsporten och h. Brijtas Mann Erich Hansson förnam hwad som å färde war, kommer han utspringandes med en eldgaffel i handen, Men H. Brijta förhindrar sin man att han intet sigh göra något. Detta blef så denna gången afluppitt.
Sedan går H. Brijta in i stuffuun sin, och Hans Persson hem till sitt Nästegårdz: En liten stund der efter hade h. Brijta några huss sysslor, ställer sigh till Brunnen in i sin gård att hämpta en såå watn; då hon på gården kommer, låter hon höra sin Onyttiga Mun. Och emellan bägge gårdarna är icke mehr än en liten lågh planck. Hans Persson får altt sådant höra utaf henne. När de nu sågo huar annan, Hans uti sin gård och h. Brijta uti sin; säger h. Brijta till honom: Käre frändekar, achta tigh att du icke slår någon hund på gatan, nu på stunden slogst du käringar; sade Hans: Kalla du migh iche en skälm, swarade hon: kalla du migh icke en stadzsqualra. I theras ordkastande fatta Hans Persson till några stycken wedträ och kastande åt henne utur sin gård och i hennes: och eftersom Hans säger drabbade hänne intet utan i källewijnden, Men hon säger att tu trää fattade henne nu om Bältes sladan. Änn wijdare uti theras förehaffwande äre falne några oqwädens ord som Per Olofssons twänne stora leyegossar Hans Engilbrichtsson och Anders Gunnarsson hwardera för sigh beretta som der nerworo och hörde och sågo: att Hans Persson och h. Brijta haffwa fattat huar sin stång och Räntt åt huar annan öfuer plancket, men ingen annan drabbatt: Dhe säija att dhe Wedeträn som Hans kastade drabbade henne intet. Lijchuel h. Brijta skälle Hans för en tiuff, skälm och en galgryttare: Du har stått på tridie Pinnen, repet slap löst och du drogst fanin i wåll: sade Hans : War du hora till dess du bewijser migh en skälm och en tiuff, och en hora Mun hafuer du. Anna Hansdotter som der när boendes är hafuer berättat för kämnären Lasse Persson haffua hörtt att h. Brijta hafuer skältt Hans Persson en tiuff, skälm och en galgryttare.
Tridie reesan theras sammangång sedan dhe wore åtskijlde och hwar gått hem till sitt: hafuer sigh så tildragitt och skedde emot folcket skulle gå i aftonsången. Då är h. Brijta gången till sin grannquinna h. Karin Anders Skaffars, huadh ährende hon hade, och till talss kommit. Ibland annatt wore twå unga personer, en bd: Jon Swensson, stadzbåtsman och den andra Erich Jöransson och warit stadzbåtsman. Desse twänne wore uti den gården som Erich Jöranssons moder boor. Dersammastädz hafuer tullenären Hans Persson sitt tilholld. Bem:te Erich sade till Jon: wele wij gå till h. Karin Skaffars köpa oss ett stop öl; stodo så en stund betänckte sig omsijder gingo åstadh: När dhe kommo nedh i gården till Porten fingo the höra att h. Brijta och h. Karin taltes wedh uti den gården ty han ligger näst: h. Brijta hade inga andra ord än som förra, skällandes Hans Persson för en tiuff, skälm och galgeryttare. Då sade Erich till Jon: Hörer tu huru skamliga Östgöta-Brijta skäller Hans Persson, wela wij gå up och säija honom, Jon wille intet så straxt gå, den andra mante honom dess mehr och togh uti Jon att han måste gå. När dhe kommo up till stuffuun hade dhe meent wilia ropa åt Hans genom fönstret: Öffuergåfuo thet och gingo in i stuffuun och Hans satt och skref. Dhe sade honom hurudan Mun hon brukar; sade Hans: Gör hon thet. Der med stijger han straxt up, tager sin hatt och sin Carbass, går ut, the andra hade täncktt gått medh. Men efter Erich war der hemma, och ett ölstop står på bordet, säger han till den andra: Töfua inne så länge, wij drijcka ut ölstopet, som dhe och giorde. Men Hans Persson war straxt uttgången och hörde samma ordh som honom af the twänne personerna sagtt war /: Doch oförmärchte af quinnorna:/ Och efter thet led, skyndade sig h. Karin åt kyrkian och gick ifrån h. Brijta att hon blef litett efter in i gården. Men Hans Persson höltt sigh uthan att hon wijsste utaf honom. Och i thet samma h. Brijta kom utstijgandes, kommer och Hans Persson möter henne: frågar hans henne till: Är iagh en tiuff och en skälm: hon swarade iaa; då slår han hänne twå pustar att föll straxt i gatan nedh, och när hon lågh omkull spar(k)a han henne på låret: detta bekänner han sielff. Jon Swensson wijttnade med giordan eed så mychet han hörde och sågh/ Erich Jöransson berättade och hwad han såg och hörde. Men intet tillstädes göra eed för frändsämio skull, eij heller giordes något Wijttne behoff, ty gärningen upå bägge sijdor nekade ingen till. H. Karin, Anders Skaffars, wijttnade det hon hörde h. Brijtas skältzord. Detta upskötts ännu till Nästa Rådstuffuu.
Nästa dag föll domen:
De fick böta för oqwädinsord, pustar och träkastande mm dryga böter.

I Örebro stads rådhusrätt den 15 februari  år 1641, skrev man i tingsprotkollet, ordagrant: ”En oreda hafwer sigh tilldragitt emellan Tullmästaren öfwer Porttullen och Accisen, Hans Persson och Erich Hanssons hustru i Östgötagården, H. Brijta, medh skällzord och slagzmål som är skiett fiärdedagh Jul den 28 Decembris.”  Det var alltså Örebros tullmästare, eller tullnär, Hans Persson som kom ihop sig med Hustru Brita i Östgötagården. Bråket började med att en tjänstepiga från herrgården Ekeberg kom in till staden med en släde full med fisk, bland annat gärs, som hon skulle sälja för herrgårdens räkning.  Landstullar hade införts i Sveriges städer år 1622 och innebar att alla som kom till staden för att sälja varor måste passera en tullport och betala en avgift till den så kallade tullnären.  Just idag var det i stället en pojke som tog emot tullavgiften och när pigan skulle betala tyckte hon att pojken sagt en alldeles för hög summa och pojken fick springa och hämta tullnären själv. Medan han var borta hade det samlats en del folk kring pigans fisksläde och ville handla av henne.  Pigan vågade inte sälja något förrän hon betalt avgiften och hon berättade för folket vad pojken begärt. Hustru Brita i Östgötagården hade också kommit fram och hon hade en bestämd åsikt om tullavgiften. Den var alldeles för hög, sa hon, och antagligen behöll tullnären mellanskillnaden! Just då kom tullnären, Hans Persson och hörde vad hon sa. ”Vem har satt dig att värdera Kronans tull, din stads-skvallra!” utropade han. ”Du kan vara en skälm du, tills du bevisar att jag är en stads-skvallra!” svarade Brita och började gå hemåt, men tullnären var efter henne och gav henne tre örfilar. Ett vittne vid rättegången kunde berätta att Brita kallat tullnären tre skällsord och att han givit henne ett slag för varje. Britas man som hört larmet kom rusande med en eldgaffel i högsta hugg men Brita lugnade honom så att han inte skulle göra sig olycklig på tullnären och så gick de hem till sitt och tullnären till sitt, i granngården. En stund senare gick Brita ut på sin gård till brunnen för att hämta en så vatten. Mellan hennes gård och tullnärens var bara ett lågt plank och eftersom tullnären var ute så fick de genast syn på varann och började bråka igen.  Tullnären sa ”Kalla mig inte för skälm!” och Brita sa ”Kalla mig inte för stads-skvallra!” Tullnären kastade några vedträn mot Brita men träffade henne inte. Alltjämt grälande fick de tag i varsin stång som de nu försökte slå varandra med men båda missade. Brita skrek att tullnären var en tjuv, en skälm och en galgryttare. ”Du har stått på tredie pinnen, repet slapp löst och du drog fan i våld!”. Tullnären svarade ”Du kan vara en hora till dess du bevisar att jag är en skälm och en tjuv!” Men även detta bråk rann ut i sanden. Fram emot kvällningen skulle två unga båtsmän, Erik och Jon, gå till Britas granne Karin Skaffars för att köpa öl. När de kom dit var också Brita på besök, och så hörde de hur Brita berättade för Karin Skaffars om bråket och hur hon återigen kallade tullnären för tjuv, skälm och galgryttare. Erik sa till Jon: ”Hör du hur den skamliga Östgöta-Brita skäller Hans Persson, ska vi inte gå och berätta det för honom?” Och det gjorde de. Tullnären satt och skrev i sin kammare när de kom och han blev mycket bister när han fick höra att Brita pratade bakom ryggen på honom. Han tog sin hatt och sin karbas (piska av flätat läder) och gick ut. Han hittade Brita ensam på gården och sa: ”Är jag en skälm och en tjuv?” ”Jaa” svarade Brita och då slog tullnären ner henne på gatan och sparkade henne på låret. Sedan tycks det inte ha hänt mera mellan dem, för i tingsprotokollet gick man nu till råd och domen föll dagen därpå – båda fälldes på flera punkter, för okvädingsord och slagsmål, och båda fick dryga böter.
Källa: Arkiv Digital, Svea Hovrätt - Advokatfiskalen Kopparbergs län EXIe:2722 (1636-1641)

19 juni 2015

Pigan som återuppstod från de döda

Just nu rör sig min släktforskning bara kring de skogsfinska anorna i norra Hälsingland och  Medelpad, och nu letar jag bland Mickel Jonsson Finnes ättlingar från Gransjön i Stöde. Då jag bläddrade i dödboken råkade jag träffa på en anmärkning som en präst skrivit ner och som jag måste dela med mig. Det är så gott som ordagrant avskrivet ur Stöde C:1 (1688- 1772) sidan 80, med vissa ändringar som stor bokstav osv. för lättare läsning.


"Om inhyses qwinnan Brita, boende i Usland, (och förmodes den samma som anföres bland de begrafne fol. 85, infra,) fick Comminister M. Nordenström följande underrättelse år 1767 af en minnesgod man i Soknen, den han hölt wärd att här uptekna, aldenstund Kyrkoboken ej blifwit så inrättad att man enl. Kyrkolagen under wiss rubrique kan införa sådana sällsamma händelser. Bemälta piga Brita, född i östersta gården i Usland satt i en brikstuga* ensam, och då hon stigit på en stol i tanka att draga upp spjället, så föll hon under och slog så illa wid sig, att hon uptogs döder. Detta skiedde något litet före eller efter år 1690. Hon lades altså i sin egen stuga på likbordet, och säges det den tiden warit gängse i Soknen att man hollit wakstuga eller wakat öfwer liken, alla nätter medan de lågo hemma obegrafne. På samma sätt sutto därstädes, i synnerhet qwinfolken, som formerade sig en spånstuga om nätterna (de satt och spann) under det de wakade. Efter en eller annan natt inkommo jämwäl poikar och ynglingar i sällskapet, och som det då bar til stims, och de kommo att stampa och stöta bordet hwarpå den döda låg, så begynte liket gäspa och komma sig i småningom til lif igen, til de närwarandes förskräckelse. Den som altså warit ansedd för werkeligt död blef efter handen sådan att hon änteligen kunde gå upp, men talade sedermera mycket illa och blef illa förwarad til sine sinnen. Dödde år 1703."

Några sidor längre fram finns hennes dödsruna 1703, den 15 februari.: ”Brita Jonsdotter i Usland blef begrafwin. Warit enfaldiger i sit förhafwande. 65 år gammal.”  

*jag vet inte vad en brikstuga är – handskriften är tydlig så jag tror inte att det är en felläsning. Om man slår upp ordet ”brik” i Svenskt dialektlexikon har det bl a betydelsen bänk, bänkbräde och bänk innanför dörren eller vrån mellan spisen och väggen samt ”avskrankning mellan taket och bakugnsmuren i ryggåsstugor” mm. Med tanke på att hon skulle kliva upp och öppna spjället kanske det helt enkelt betyder att hon satt i den den där vrån. Någon som har ett förslag på vad brikstuga är?



22 april 2015

Länktips

Vet du inte vad Aleppo-nötter är? (handelst., bästa sortens pistacier) eller att Maladress betyder tölpaktighet ( fr. {1. -drä’ss), oskicklighet, tölpaktighet) så skulle du kunna slå upp det i Ekbohrns ordlista på nätet.  "Förklaringar över 100 000 främmande ord och namn m.m. i svenska språket tillika med deras härledning och uttal, av C.M. Ekbohrn 1936". Finns som faksimil och renskrift under Projekt Runeberg. Jag har även lagt en länk dit i min länklista i högermenyn.

16 november 2013

Dåligt ölsinne?



I Järvsö sommaren 1632 utspelade sig en förfärlig händelse. Jag är ganska säker på att de inblandade var ordentligt berusade, för man kan inte hitta någon särskilt logisk förklaring till bråket mer än att den stackars Olof verkar ha varit lite mobbad av de andra, och Mickel Påvelsson tycks ha haft ett otroligt dåligt ölsinne! Följande berättelse hittade jag i Järvsö dombok:

Anno 1632 den 21 Juni, blev tillkännagivet att en soldat, Mickel Påvelsson, född i Kopparberg och utlejd som soldat för  Peder Andersson i Säljesta, anklagats för att ha skadat (dödat) en annan knekt, Olof Jonsson i Hamre. Deras träta började först i ett bröllop[1] hos Hans Mattsson i Nybo. Följande gode män vittnade, efter att ha svurit eden på lagboken; Gudmund Olofsson i Kåssjö, Jöns Jonsson i Ulvsta, och en soldat Hans Jonsson i Tå, att dessa två soldaterna tillsammans med Markus Larsson i Alsätra kom gåendes till Nybo. Gudmund Olofsson, som var bonde i huset, var ute på gården när de kom. Mickel Påvelsson, Olof Jonsson och Markus Larsson begärde av Gudmund att få en kanna öl eller två, men Gudmund nekade därtill och sade: ”det är inte lovligt att bära något öl ut på gården, men vill I komma in i Stugan, så kan I fuller få något till bästa.”
Nu fick en annan nyutlejd soldat, Nils Pärsson, (lejd av prästerna) höra att de var ute på gården så han gick ut och bad dem gå in. När de kommit in och hade druckit en stund, så sade Markus Larsson till Olof Jonsson: ”Skänk mig din Myssa!” Olof svarade nej och då sade Markus: ”Jag tager henne likväl!” och så tog han mössan, satte den över ljuset och brände fodret. När Olof Jonsson fick se det, slog han Markus över örat. Nu blev Olof Jonsson utkörd på gården och då passade Mickel Påvelsson på att ta mössan och stoppade ner den i sina byxor (originatexten: ”giömde henne bortt uti sijne Byxor”) Olof Jonsson såg det och blev mycket arg och när värden Hans Mattsson märkte det tog han mössan av Mickel och gav den tillbaka till Olof varpå Olof gick sin kos.
Åtta dagar därefter träffades Olof och Mickel vid ett annat gästabud, denna gång hos Peder Olofsson i Nybo. Nu vittnade Olof Jonsson i Våga, hans hustru Kristin, prästens dräng Olof Hansson från Föränge samt pigan Brita Andersdotter från Kalv, under ed om  följande händelser:  Den första aftonen soldaterna träffades  blev de ”förlijkte”, det vill säga de begravde stridsyxan och blev goda vänner igen. Historien med Myssan var glömd. Men nästa dag sade Mickel att även om de blivit vänner igår, så kunde han inte komma till frid med det idag (fast varför han var arg förstår jag inte, det var ju Olof som blev av med mössan) Nu drog Mickel med sig Olof Jonsson ut på gården och så började de ”ryckas”[2]  tills Mickel ryckte kragen av Olof Jonsson. Nu blev de ”förlijkte” igen, men det var en falsk förlikning skulle det visa sig, för Olof Jonsson gick in i stugan och när han kom ut igen hade han sitt svärd under armen. Vittnet Olof Jonsson från Våga följde efter honom och försökte lugna ner bråket genom att säga ”Låt det vara nu och gå in, eller gå din kos!” och soldaten vände om och gick efter honom in i portlidret. Men när Mickel Påvelsson (som tydligen hade gått in han också) fick se detta kom han springande ifrån farstudörren ut ur brudhuset. En piga från Föränge, Barbro Larsdotter, satte upp sina händer och försökte hindra honom, men Mickel hade en yxa i handen och nu sprang han på Olof Jonsson och högg honom rakt över huvudet så att hjärnan rann ut!
Olof Jonsson levde i fyra dagar efter detta och Mickel Påvelsson rymde ur landet och ingen visste vart. Nämndemännen ansåg att Mickel borde dömas till döden eftersom dråpet skedde medan de båda soldaterna var förlikade, men de lämnade avgörandet till Krigsrätten.


[1] I originaltexten står det ”BrudLåp”. Ordet bröllop kommer av fornsvenskans bruþlöp, alltså ’brudlopp’
[2] Slåss