Dags för en läsövning i 1600-talssvenska igen! Denna gång från Blekinge år 1686. Berättelsen bjuder bland annat på ett kraftuttryck - Pina död! - som du till exempel kan börja använda om du är trött på gamla vanliga svärord...
Året var 1686. I Gemsjö by i Gemsjö socken ( som numera
heter Jämshög) och Listers härad, bodde bonden Ingeward Larsson med frun Sissa
Sibbesdotter. Ingeward var stor och stark, ja han beskrivs som den starkaste i
hela socknen. Han hade en vän,( eller vad man ska kalla honom, för Ingeward
verkar inte ha behandlat honom speciellt snällt genom åren) som hette Per
Bengtsson och bodde i grannbyn Hässlehult.
En dag i juli, den 22 närmare
bestämt, kom Per hem till Ingeward för att låna lite råg. Så blev han bjuden på
ett stop öl och blev kvar. Sissa Sibbesdotter tycks ha haft onda aningar för
hon sa ganska snart till Per att han borde gå hem, men Ingeward protesterade
och de båda vännerna fortsatte dricka både öl och brännvin i allra bästa sämja.
De satt bredvid varandra på tröskeln till farstugan och såg ut över gårdstunet
i sommarkvällen. Så fick de se ett par karlar som genade över Ingewards gård.
Det var båtsmännen Hans Drake och Per Larsson från Gränum som var på väg till
en vän. Men Ingeward kände igen Hans Drake och ropade: ”Kom hit, jag vill giva
dig ett stop öl!” och då ropade Per Bengtsson att han skulle bjuda Drakes
kamrat på ett stop öl också, bara för att de var kronans båtsmän. De båda
nykomlingarna fick ta plats på tröskeln och Ingeward och Per Bengtsson satte
sig bredvid varandra på en bänk inne i farstugan.
Drickandet fortsatte och
Ingeward kvad något ur en bok (tyvärr vet vi inte vad). Så kom Sissa förbi och
Ingeward drog henne till sig och tvingade henne att sitta ner. ”Här skall du
sitta, jag är din man och mig skall du lyda eller skall jag slå dig sönder!”
Han höll fram kannan och befallde henne att dricka. Men han var så pass full
att han snart glömde bort henne och då passade hon på att smita iväg. Per
Bengtsson var inte nöjd. ”Du må icke göra så mot din hustru!” sa han. Och så
var det slut med sämjan och de började skrika och svärja till varann. ”Pina
död!” sa Ingeward, ”ästu inte karl att slå mig, jag är inte rädd för någon
man!”. ”Ingeward” sa Per, ”du har bjudit in mig och då ska du inte slå mig –
men det har du gjort förr. Du har hubbat och slagit mig förr så att jag är en
skröplig människa i resten av mitt liv och gett mig tarmelopp (bråck). Så
pruckla inte på mig när du har bjudit in mig!”
De lugnade sig en liten stund och räckte varann handen men
plötsligt blossade ilska upp igen. ”Jag vill gå hem” sa Per ”Och rågen får du
tillbaka bara du inte slår mig!” Ingeward svarade ”Jag är inte rädd för nån,
och om jag skulle slå dig med bara min ena hand skulle du stupa, men jag håller
mig för vis för att slå dig!” Hade Per Bengtsson varit lite nyktrare hade han
kanske tagit tillfället i akt nu och rest sig och gått hem, men i stället sa
han kaxigt: ”Slår du mig så slår jag dig tillbaka för du har slagit mig förr!”.
Då tog Ingeward ett stadigt tag i Pers skägg och vred honom mot väggen.”Lät mig
vara, din Snapphane!” skrek Per. Ingeward reste sig, stampade i golvet och sa
”Pina död, jag är ingen Snapphane!” Den fortfarande kaxige Per sa ”Var har du
fått allt ditt silver ifrån då?” Då slog Ingeward. Den stora handen träffade
rakt över Pers mun och näsa och blodet rann. Per drog sin kniv och stack den i
bröstet på Ingeward, men den gjorde ingen större skada utan Ingeward sprang in
i stugan och hämtade sin yxa medan Per gav sig ut på gården. Sissa försökte
hindra Ingeward men han var förblindad av vrede. ”Pina död, han skall aldrig gå
levandes från min gård!” röt han och sprang ut med yxan höjd i vädret. Per
lyckades få tag om yxan med ena handen och med den andra höll han fram sin
kniv. Ingeward såg den och sa ”Jag vet att du inte sticker mig nu” men det
gjorde Per. Han högg ett stort sår i magen på Ingeward som segnade ner.
Nu blev
det förstås stor uppståndelse, ungarna skickades iväg att hämta prästen och
Ingewards bröder och båtsmännen tog fast Per och band honom. Ingeward levde
ännu och han bad dem att släppa Per. ”Släpp Per Bengtsson och lät honom gå hem”
sa han. Sedan dog han.
Vid rättegången i september 1686 gick man noga igenom
händelserna med vittnena. Men den skyldige själv var inte där. Någon gång under
kvällen lyckades Per Bengtsson ta sig ur repen och smita och sedan dess hade
ingen sett honom i vare sig Hässlehult eller Jämshög. Men man skulle inte ge
upp efterspaningarna, för han hade nog inte kommit så långt. Han bar ju ”magen
och alla inälvorna på sidan” av ett knivstick han fått för längesen – troligen
det tarmelopp han pratade om, och troligen tillfogat av Ingeward.
Och så här ser historien ut i original i domboken:
Anno 1686 denn 1 septembris höltz i Berkenähs Extraordinarie laga ting närwarande under
fogden Hans Frijes och wanl. Häradznembd.
S.D. Efter Hans Excelles och den högkongl. HoffRättens bref
af den 3 Aug: sidstleden till wälborne Hr Landzhöfdingen Hr Erich Siöbladh och
deruppå högb.e högw. Hr Landzhöfdingens bref till mig undertecknadt af den 27
Augusti företog sig Rätten att efter föregången laga stembning uppå parterna och
slächten på begge sidor samt de bekante wittnen, ransaka om det dråp som Pehr
Bengtsson i Heslehult i Jemsiö sochn har begådt uppå Ingeward Larsson i Jemsiö
by och dess egen gård denn 22 Julij sistledne.
Att Pehr Bengtssons hustru och barn war befullmechtigadt och
comparerade - - fogden wäll.t Christopher Hansson, att Ingeward Larssons hustru
Sissa Sibbesdotter som och sielf tillstädes wahr och dess barn befullmechtigat
comparerade fogden wäll-tt Hans Jöransson och den dödes Broder Hans Larsson i Örlycke.
De wittnen som efter föregången laga stemning äre citerade
blefwo framkallade, då först framkom Pehr Larsson fast båtzman i Grenum
(Gränum) och efter aflagd eedh wittnade att Mårmässo dag som war den 22 Julij
kom hans kammerat Hans Drake till honom i Grenum och efter der intet öhl war
gingo de emot aftonen till gemsiö by som ligger straxt der wijd och ärnade
fuller intet gå in till Ingewardz men när de skulle gå öfwer hans gård blefwo
de sedda af Ingeward Larsson i Gemsiö och Pehr Bengtsson i Heslehult, då
Ingeward ropade till Hans Drake och sade ”Kom hijt, iag will gifwa dig ett
stoop öhl” som och skedde, och denne Pehr Larsson fölgde medh; Då sade Pehr
Bengtsson: ”iag skall gifwa hans kammerat ett stoop öhl, ty de ähro Cronones
karlar både.” När de fingo öhlet drucko de om med desse twå bönderne, som och
hemptade äfwen för sig mehra öhl, sittiandes desse Båtzmennen på farstugu
tröskelen och de bemte Bönderne på ett säte i farstugun, och nähr Båtzmennen druckit uth hemptade de
mehr öhl, då wij kiöpt hwar sitt stoop gich hann efter eldh och tende på
tobakzpipan och när han kom igenn hörde hann intet ondt förr änn Ingeward
begynt med sinn hustru, tager i henne och sätter henne på bänken, war ond och
sade: ”Pina dödh sitter du intet hoos mig skall iag slå hufwudet sönder på dig”
då hon swarade ”Kiära mann lät mig dricka så mycket som iag tyar.”
Elliest war der een annan kanna medh hwilken de drucko om
och der igenom förglömde han truga sin hustru dricka så mycket ty hann war hehl
drucken. Sedan begynte de bägga träta säyandes Pehr Bengtsson: ”du skulle
intete låta så illa på dinn hustru!” menn hwad Ingeward swarade gaf hann intet
acht uppå, och han wiste intet af förrän Pehr Bengtsson sade: ”iag weet du will
intet begynna något efter du har budit mig inn”, då Ingeward räcker honom
handen att de skulle wara goda wänner, och intete tahla om något mehra. När de
een gång åter omdruckit begynte de åter; då Pehr Bengtsson sade: ”iag weet du må
intet slå mig, du har iu budit mig inn, och du har nog slagit mig tillförende
att iag der af är een skröpelig menniska så länge iag lefwer och giodt mig
tarmelopp; om du slår mig slår iag dig igenn. ” ”Pina dödh” swarade Ingeward,
”ästu intet karl att slå mig, iag reder ingen karl i werlden!” ”Iag will gå
från dig” sade Pehr Bengtsson ”och iag will gifwa dig igenn rågen om iag kan
slippa dig wähl, om du träter på mig derföre / ty han hade kiöpt hoos honom 2
sk: rågh och länt 2 sk:/ Då tog Ingeward Pehr Bengtsson i skiägget der de sutto
med hwarannan och wrijder honom emoth wäggen. Pehr Bengtsson sade: ”Lät wara
mig din snapphane!” Ingeward stiger upp och stampar, säyandes: ”Pina dödh är
iag ingen snapphane!” Per bengtsson sade: ”Hwar har du fått det myckna sölfret
du har?” Då slog Ingeward Pehr Bengtsson på munnen med afwiga handen men Pehr
tog till knifwen och högg honom i högra brystet; När desse Båtzmenn det sågo
sprungo de undan för dem och Pehr kom efter dem åth brunnen. Ingeward kom ut
uhr stugun med een yxa, hafwandes doch hans hustru wehlat hindra honom gå uth
men förmåtte intet utan Ingeward sade: ”Pina dödh skall hann intet gå lefwandes
uhr min gård!” och lopp uth, hinnandes Pehr bengtsson emot brunnen hafwandes
yxan i högd som Pehr emottog med den ena handen och stack honom med , andra och
i det Ingeward såg att Pehr hade i yxan sade hann: ”iag weet du sticker mig
intet nu” men han stack honom i det samma att magen gick ut nästan mitt i
bröstet. I det samma hade barnen luppit under till kyrkioherden som kom dijt och
Båtzmennen höllo Pehr qwar. Då Pehr sade: ”Herr Jöns, troor I han kommer sig?” Sedan
hade de honom inn och woro där enn stund till dess bönderne kommor; till hwilka
kyrkioherden sade de skulle laga hann blefwe qwar och wille desse båtzmenn gå
hemm; bekymbrandes sigh intet mehr om honom.
Enn liten stund der efter sade Ingeward: ”släppa Pehr
Bengtsson och lät honom gå hem”.
Båtzmannen Hans Olsson Drake efter aflagd edh wittnade att
hann och hans kamerath kommo till Giemsjö att dricka een kanna öhl, kommandes
att gå igenom Ingeward Larssons gård; då Ingeward som med Pehr Bengtsson i
heslehult satt och drack i denn wästra fahrstugun; ropade till demme måtzmannen
och sade: ”Hans Drake, iag seer du lefwer änn, kom hijt, iag skall gifwa dig
ett stoop öhl”. Pehr Bengtsson sade: ”Gifwer du honom ett stoop öhl skall iag
gifwa hans Camerat ett stoop öhl, de äro Cronones karar begge.” När de hade
druckit ut de tu stoopen taga bönderne hwar sitt der emot och dess båtzmän
kiöpa sig enn kanna, och då de drucko på den kannan säger Ingeward åt sin
hustru: ”Här skall du sittia, iag är dinn mann och mig skall du lyda eller
skall iag slå dig sönder!”, tagandes enn full kanna och sade till henne: ”Om du
intet dricker så mycket som hann ett stycke märkte, skall iag slå hufwudet
sönder på dig!”. Hon sade: ”Kiära mann, iag skall giärna dricka så mycket iag
tyar.” Båtzmennen som hade ett stoop ehuru wähl de drucko i ett lag, drucko med
sitt omkring och han glömde truga sinn hustru så mycket som han sade, och hon
gick gienast ut. Då han begiynte med Pehr bengtssonm som sade: ”Du må icke så
giöra mot dinn hustru” begynnandes att träta och swäria. Ingeward sade: ”iag
reder ingen mann”. Pehr swarade: ”Ingeward du har budit mig inn, du må intet
giöra mig någon skada för du har hubbat och slagit mig förr, att iag är een
skröplig menniska der af så länge iag lefwer.” hwilket nembden betygade sant
wara, säyandes Per bengtsson någre gånger: ”Pruckla intet på mig efter du budit
mig inn!” Då de rächte hwar annan handen, att de ey skulle giöra något. Åter
begiynte de, då Pehr Bengtsson sade: ”iag will giärna gifwa efter Rågen som iag
fått af dig om du will låta mig wäll komma hädan och intet tråckla på mig, för
ty du har budit mig inn.” Ingeward sade: ”iag reder ingen karl på alla Jordenm
hwad skulle iag reda dig, iag tröster slå dig med min ena hand att du skulle
stupa, men iag håller mig för wijs att slå dig.” Pehr Bengtsson swarade: ”slår
du mig så slår iag dig igenn för du har slagit mig förr”. Då Ingeward tager
honom i skegget och wrider näsan emot wäggen. Pehr Bengtsson sade: ”Lät wara
mig din snapphane!” Då swarar Ingeward: ”iag är ingen snapphane!” Per bengtsson
sade: ”Hwar har du fått det myckna sölfret du har?” Då Ingeward slog honom på
munnen att hann blödde ur näsan men Pehr Bengtsson stinger honom straxt med
knijfwen i högra bröstet och går gienast ut på gården utur farstugun der de
woro. Ingeward springer inn och tager een yxa i kammaren eller stugan, warandes
alla ut på gården. Ingeward kom ut när han fått yxan och hans hustru bödh till
att hindra honom i fartsugun, men hon kunde intet. Han sade: ”Pijna död skall
han aldrig gå lefwandes utur min gårdh!” och lopp så uth. När han kom till Pehr
Bengtsson hölt hann yxann upp i wädret äfwen som hann skulle hugga till. Då
fick Per Bengtsson i yxan och gifwer honom det andra stinget. I det Pehr
Bengtsson fick i yxan sade Ingeward: ”iag weet du stinger mig intet.” Sedan då
Pehr Bengtsson war tagen sade Ingeward: ”Släpp Per Bengtsson, bind honom
intet!” Och säger denne Båtzmann att hann wahr och kiöpte ett stoop öhl när
Pehr Bengtsson kom bort, men före tog han wara på honom enn stund och hade inn
honom tillbaka som han wille gå bordt; och de budo honom binda Pehr Bengtsson,
men han sade sig intet wara någon prophoss utan Ingewards broor bandt honom.
Sibba Sissesdotter (N.B. ska
väl vara Sissa Sibbesdotter) Ingeward Larssons änka berättade att Pehr
Bengtsson kom dijt Mårmeesse dag och wille kiöpa 2 Sk: Roug och begiärte till
läns 2 Sk: hwilket hann och fich och satt deer och drack om dagen brännewijn
och öhl som Ingeward gaf honom; hon badh Pehr Bengtsson draga hem; då Ingeward
sade: ”I sku intet beda någon gå hem”. Elliest sade hon sant wara det
Båtzmannen wittnat, allenast hon sade sig intet ondt hördt dem emellan förr änn
Pehr Bengtsson slog een book uhr handen på Ingeward som han hade qwädit uhr och
då tog Ingeward honom i skiägget, men båtzmannen sade sig intet weta om någon
Book; då hon sade efter Pehr Bengtsson kallade hennes man snapphaneskiälm, slog
han honom wed öhrat och då stack Pehr Bengtsson Ingeward i mörkret och sade
hoon Ingeward fuller inn efter yxan men hoon hade wähl kunnat hindra honom gå
uth om icke Pehr Bengtsson fordrat honom det Båtzmannen sade sig ey hördt och
sade hon när Pehr Bengtsson tagit i yxan bad Ingeward för sig, och sade ”iag
har fått nog redan”, men han stach honom ändå.
Kyrkioherden Hr Jöns Sorbonius såsom panthafware af
frelseshemmanet det Ingeward Larsson åbodt, berättar att samma aftonen efter sohl
war neder och hans h – stefolch war inne och skulle äta, kom Jon Börgessons
hustru Gunnill till honom på gården bland h(ö)stefolket och sade: ”Gud bättre
oss, det är gådt illa till, Pehr Bengtsson i Heslehult har stucket Ingewardh
att intet hopp är om lijfwet! Kiäre går upp och seer huru det är!” Som han kom
till Ingeward kunde hann intet ord swara till det han talte till honom. Pehr Bengtsson
stod utan dören då kyrkioherden frågade honom, Pehr Bengtsson, hwad han nu
bestält, bediandes Båtzmennen som woro hoos, att wille taga wara på honom; då
swarade Pehr Bengtsson: ”Dee haa intet behof att taga wara på mig, har iag giordt
så illa att han döör, will iag giärna mista mitt lijf”. Der efter gich
kyrkioherden ut och kallade samman een dehl bönder och bad dem taga wara på
honom till dess Ingewardz bröder kommo; gåendes hann hemm och weet intet mehra
här af.
Ingewardz Broder Hans Larsson, Öhrlycke, efter tillfrågan
säger att hann weet intet huru Pehr Bengtsson kom undan, utan det kom bud till
honom om nattetijd att hann skulle komma till sinn Broder som hade skadan; då
han red dijt och när han kom satt Pehr Bengtsson bunden och een hel hoop karlar
kring honom, ty gich hann inn och talte med Broderen efter hann änntå ey talt
med honom och sedt skadan, och förr änn han fich Brodren ifrån sig war Pehr
Bengtsson bortsluppen och begge hans söner woro med honom. Målsäganden lofwar
om hans undankomst bettre efterrättelse till nästa ting och will hafwa sinn
regreth af dem som släpte honom efter laga medfart står på sinn rätt och will
ey läta förlijka sig.
Underfogden säger att prophosserne och Ingeward Larssons
bröder hafwa giordt största flijt om Pehr Bengtssons igenfinnande men ey fått
spaning om honom ehuruwähl hann ey kann wara allena emedan hann emedan hann bär
magen och alla inelfwerna på sidan utaf knifwestick som hann fått för länglig
tijd sedan. Pehr bengtssons söner säya sig ey weeta enten han är inrijkes eller
utrijkes. Nembden säyer att Ingewars war een stark karl och wähl den starkaste
i hela denn sochnenn. Mehra war ey för denne gången i denne saken att påminna
eller förrätta.
Källa: Arkiv Digital, Göta Hovrätt - Advokatfiskalen Blekinge län EVIIAAAI:2
(1686-1690)
.jpg)
.jpg)
.jpg)
.jpg)
.jpg)
.jpg)
.jpg)
