Min lilla mormorsmormor

 En fin bild på min lilla mormorsmormor i Holmsveden, Ramsjö. Hon hette Margreta Larsdotter Lindell, och var född den 23 oktober 1857 i Lindsjön, Hassela i en syskonskara på nio.  Hon gifte sig med Per Persson Levin från Kölfors, Hassela och så fick de åtta barn. Tre av dem emigrerade till Amerika, precis som fyra av hennes syskon gjort tillsammans med deras far Lars Erik Lindell, samma år som modern dog, 1893. Per och Margreta flyttade till Holmsveden där deras yngsta dotter Betta bodde. Kortet är taget i potatisupptagningen och hon har ett pär-ål i händerna.

Hur hamnade Magdalena i Hassela?

Ett av alla de små mysterier man stöter på i släktleden.

Magdalena Larsdotter hette min mormors mormors farfars mor och hon var gift med soldaten Thomas Olofsson Dunderberg i Kölsjön, Hassela. En stor del av min släkt är koncentrerad just i norra Hälsingland och många av dem hade kommit ganska långväga ifrån på 1600-talet, både skogsfinnar och valloner. Och det är ju inte alls ovanligt med långväga flyttningar, men Magdalena sticker ut lite för hon var född i Länghems socken i Västergötland. Hennes far Lars Hansson kom hit först och bosatte sig i torpet Norrbäck (senare benämnt Olsbygge) och länge visste jag inte varför de kom för jag kunde inte hitta någon logisk koppling mellan platserna. Inga släktingar, inga uppenbara jobb eller giftermål. Magdalenas dödsruna är ganska så detaljrik, men där står inget om orsaken till flytten. Så här står det i dödboken från 1846: 

"Magdalena Larsdotter, Enka efter Husman Thomas Olofsson i Kölsjön och nu Fattighjon. Hon var född d. 26 Mars 1761 i Länghems Sokn, Brangoms By i Westergöthland. Föräldrarna voro Bonden Lars Hansson och Hustru Maria Andersdotter derstädes. På sin Födelseort tjente hon i Ungdomen til dess hon flyttade hit till sin Fader, som då bodde i Olsbygge, var hos honom i 2 1/2 år; tjente så i 3 år hos Bonden Olof Olofsson i Kölsjön; blef d. 25 December 1793 sednare Hustru åt bemälde Thomas Olofsson och födde honom 2 söner, som lefva, Olof i ö.Ulfsjön, Stöde, där gift, och Lars, Nybyggare och gift i Lindsjön. Blef Enka d. 23 Junii 1802 (se N.o 81802) hennes lefnad var uppfylld af flera slags Wedermödor, var de sista åren äfven besvärad af Blindhet, men var ganska ödmjuk och tålig och helt öfverlemnad i Guds Omvårdnad, således en sann Christinna. Hon var i många år Fattighjon och fick Underhåll af Fattig Cassan och gick en tid på hela Kölsjö Bygden för hvarf och födde sig, men förblef slutligen hos sin fattige son Lars Dunderberg. Den 17 November, då hon sade sig fått Lof af Frälsaren att få komma till honom, afled hon kl. 8 e.m. Hennes Ålder var nära 85 1/3år. Hon lefde ogift i 32 3/4 år, gift 8 1/8 och enka 44 år och nära 5 månader. Henne öfverlefva 2 barn, 9 barnabarn och 8 barnabarnsbarn. Begrofs jemte den föregående d. 22 November."

Men så hittade jag faderns, Lars Hanssons dödsruna i kyrkboken (Hassela (X) F:1 (1775-1861) Bild 32) och där fanns förklaringen. Eller, delvis i alla fall. Där står att Lars Hansson föddes i Ryatorp i Sexdrega socken och att han gjorde många resor under sitt liv. Då tänker jag att han förmodligen var en gårdfarihandlare, en västgötaknalle. Vidare i boken står att han vid en av sina resor kom hit upp och fick syn på nybygget Norrbäck och köpte det och flyttade hit. Sen bodde han där till sin död 1792 då han var 59 år gammal. 

Så här såg han kanske ut, Lars Hansson.... 

(Plansch ur Svenska folkets seder, bruk och klädedrägter av Anders Dahlström.)

Pojken som kom bort och hem igen

I Hassela kyrkbok kan man läsa om en märklig händelse som inte är daterad men som troligen inträffade omkring 1640-50 och som nedtecknats av prästen långt senare i hans historik över Hasselabygden.[1]


Peder Olofsson hette en liten pojke som bodde i Svedje i Hassela socken. Hans far hette Olof Persson och han var, enligt prästen, socknens ålderman och föreståndare. Gården var en av två i byn Svedje, den hade beteckningen Svedje nr 2 och den låg längst norrut av de båda gårdarna. En sommarmorgon då Peder var 6 år försvann han från gården – när resten av familjen vaknade var Peder borta. Det antogs att han vaknat och hört koskällorna då djuren kom hem i från skogen. Barnen i gården tyckte det var roligt att springa ut och möta korna, och troligen var det precis det Peder gjort. Han hade inte klätt på sig först utan sprungit ut i bara skjortan. Troligen hade djuren sen vänt och gått in i skogen igen och då hade Peder följt efter dem. I sex veckor letade man förtvivlat efter honom. Hela församlingen hjälpte till men man hittade honom inte. Till slut gav föräldrarna upp och ”gaf honom förlorad”. Man beslöt sig för att hålla en liten begravning och tacksägelse efter Peder på söndagen. Men då inträffade ett mirakel. Samma dag som begravningen hölls, blev han hittad av ett par vallhjon i skogen vid Thorsås, på en myr kallad Panmyran som låg 1,5 fjärdingsväg (ca 4 km) norr om byn.[2]Det prästen kallade Thorsås är ett berg som numera heter Tosås. Panmyran har jag inte lyckats hitta, men på kartan ser man symboler för myrmark norr om berget, söder om Mörtsjön så det var troligen i det området pojken hittades.

Peder tycks ha hunnit bli alldeles förvildad under sina sex veckor i skogen, för vallhjonen berättade att de hade haft svårt att få fatt i honom. Han ”hol undan och war tämeligen stygg”. Väl hemma berättade Peder hur han haft det. Varje natt hade en vit hund legat på hans fötter, och på dagarna hade ett ”stort kvinnfolk” gett honom dricka ur ett stop. Den drickan längtade Peder länge efter att få dricka igen. Så avslutar prästen sin berättelse med att tala om att Peder så småningom gifte sig och blev bonde i Enånger. (Jag kanske letar rätt på honom i Enångers kyrkböcker sen.)

I Hasselas släktbok hittar man Olof Persson under rubriken S2V. Olof Persson var bonde i Svedje 2, enligt jordboken för 1631-1655. Sonen Peder finns inte med i släktboken, men det kan bero på att han flyttade till Enånger. Däremot finns två syskon till Peder med, det är Lars, född 1635 och Anders, född 1640. Det är rimligt att tro att Peder föddes däromkring och då kan han ha varit sex år omkring 1640-50. Jag tycker att den här berättelsen är så fascinerande. Vem var den stora kvinnan som gav honom dricka (och vad var det för dricka?) Varför låg det en vit hund på hans fötter på nätterna? En annan intressant detalj är uppgiften om att korna kom hem från skogen på mornarna, då gick de tydligen på bete i skogen på nätterna.


[1] Hassela kyrkoarkiv C:2 (1706-1774)
[2] 1 fjärdings-väg=2672 m, en fjärdedel av en gammal svensk mil som var 10 688 meter.

Så fin textdekoration

Hittade en så fin liten blomsterdekoration på försättsbladet till Hasselas födelse- och dopbok C:4. (bild från Arkiv Digital)

Skogsfinska anor, Mackia, Tarvainen, Sorrainen...

Jag hittade tidigt en hel skogsfinsk släktgren på min mormors sida från Hassela, de välkända "Hasselafinnarna" som det skrivits en hel del böcker om. Men jag har aldrig gått på djupet med den forskningen utan bara fyllt på uppgifter när jag råkat snava över dem, till exempel att de första nybyggarnas finska efternamn var Tarvainen. I kyrkböckerna ser man för det mesta bara de svenska namn de fick när de kom hit. Men nu, mest tack vare Jeanette Karlsson - tack Jeanette! - har jag blivit intresserad av att ta reda på mer. Jeanette visade mig att jag är släkt med Mackia-släkten som bodde i Mackia-torpet i Hassela. Det är sånt som inte står i kyrkböckerna utan kommer från andra källor, och det är just det jag börjat röra i när det gäller mina finska anor. Jag får ju nästan skämmas lite över att jag är så lite insatt i det här, men i min släktforskning finns det oändligt många såna här lösa trådar som jag lämnat "till sen" och det är ju jätteroligt att börja plocka upp dem nu! Jag har skaffat den fantastiska avhandlingen av Maud Wedin, "Den skogsfinska kolonisationen i Norrland" (Finnbygdens förlag 2007). Den läser jag just nu.
Nästa steg blir att koppla ihop de finska namnen med mina svenska i släktdatabasen. Jag har finska anor i fler grenar också, så det kan bli rätt mycket nytt. Jag kanske upptäcker finska anor som jag inte visste att jag hade också eftersom deras finska namn bytts ut. Det blir ett roligt projekt! Jag återkommer nog säkert i detta ämne, och så småningom ska jag uppdatera min släkttavla på nätet med finska namn.

Maud Wedins avhandling finns att köpa på Finnskogsmuseet som har massor med annan litteratur också, se: http://finnskogsmuseet.se/bocker.htm .