Att hitta en tjuv med ett såll

 En berättelse ur domboken från 1665

Hustru Gunneborg i Näsbyn i Alfta socken hade inte sin mans fulla förtroende. Under en tid hade det försvunnit säd ur bonden Joen Perssons förråd, och han misstänkte starkt att det var hans egen hustru som stulit, lite i taget, och fraktat bort det till deras dotter som hette Margareta och var gift i byn Gundbo. Gunneborg nekade häftigt, men hon lyckades inte övertyga mannen. Hon gick till sin granne Anna, änka efter knekten Mårten Mickelsson,  och beklagade sig. Då visade det sig att Anna hade en lösning på problemet. Med hjälp av ett såll skulle de båda kvinnorna utföra en ritual som skulle avslöja den verklige tjuven! Det här hade Anna lärt sig i Kopparberget, det vill säga i Falun. Att spå med såll går till så här: man tager ett såll och lägger där i 1. en ullsax, 2. en borste och 3. en slända. Sen håller man upp sållet med bara pekfingrarna och så säger man ett påstående som ”den och den är tjuven”. Om sakerna på sållet då inte rör sig utan ligger helt stilla, så är påståendet inte sant, men om sakerna rör sig har man hittat tjuven! Och det var precis så Anna och Gunneborg i Näsbyn nu gjorde. De satte sig med såll, ullsax, borste och slända och så påstod Anna: ”Jag hafuer tagit bårt säden.” tre gånger, men sållet stod stilla. Sedan sade Anna, återigen tre gånger: ”Hustru Gunneborg hafuer dhen borttagit och gifuit sin dotter.” men inte heller nu rörde sig sållet. Anna fortsatte: ”Gunneborgs dotter Margareta hafuer dhen borttagit.” Sållet stod stilla, och nu hade de klarat sig igenom själva uppstarten genom att fråga om de som de visste var oskyldiga, och det var kanske ett sätt att prova sållets förmåga. Nu tog den egentliga undersökningen vid och de båda kvinnorna gick igenom varenda granne i Näsbyn, men sållet rörde sig inte. Det vill säga inte förrän de kom till soldaten Joen Olufsson...Då började sållet ”ränna omkring” som det står i tingsprotokollet. Kvinnorna lade det på minnet och fortsatte att fråga om resten av grannarna i byn och sedan fortsatte de med grannarna i byn Långhed som ligger strax bredvid Näsbyn – ”sunnan åån”. Men sållet rörde sig inte mera och därmed var kvinnorna övertygade om att de hittat tjuven. Soldaten Joen Olufsson alltså. Denna sanning delade de med sig i byn och det var därför de båda nu stod inför rätta på tinget i Alfta den 27 januari år 1665. För Joen Olufsson var borta i krigstjänst och kunde inte försvara sig så hans hustru Anna hade anmält Gunneborg och Anna för förtal.

Gunneborg och Anna tillfrågades om de hade något verkligt bevis för sina beskyllningar men det hade de naturligtvis inte. Så tingsrätten dömde dem för förtal att betala 40 marker var, men dessutom, för att ha utövat lövjeri, det vill säga spådomskonst, och vidskepelse fick de särskild bestraffning av kyrkan.

Källa: Arkiv Digital, Svea Hovrätt - Advokatfiskalen Gävleborgs län EXIe:3146 (1664-1665) 

Såll. Foto Digitalt Museum, Nordiska Museet