I lyxförbudens tid. Läsövning på1700-talsspråk.

AndersTrast vill ha sin svartvita silkeshalsduk!

Umeå sockens tingslag 1768 Then 7 April
S.D. Angaf kronolänsman wälaktad Åke Lindström att sochneskräddaren Anders Trast skall den 31 sidstl. Martii här på Tingsplatsen å halsen burit en swart och hwit silkeshalsduk, samt när Länsman welat honom samma halsduk, såsom för socknehandtwärkare ej tillåten att bruka, fråntaga, Trast bem:te Länsman skuffat och emot honom otidig warit, så att Länsman, hwilken ej welat bruka wåld, icke fådt af Trast halsduken, utan måst låta bero therwid, att öfwer hwad som skedde, åberopa witnen. Trast erkände att han berörde dag haft en gammal swart och hwit sidenhalsduk ikring halsen, upwisande och lefwererande nu then samma till Länsman, som sade att Trast haft en nyare halsduk på sig, än then nu upwiste, hwilket åter Trast nekade samt af Länsman ej eller wisas kunde, och ingaf härjemte Trast följande på 1/8 ark skrefne samt erhållne tillstånd att bruka sidentyg, neml.: Uppå then grund som min resolution af den 13 nästledne febr: innehåller, får skräddaren Trast samt hans hustru nyttja och bruka the sidentygsplagg, som the innehafwa, och för gesäller tillåteliga äro, hwarefter Länsman sig har att rätta. Gran den 4:de Maii 1767. Olof Malmerfelt.

Och beträffande otidigheter emot Länsman, så sökte Trast i början theremot neka, men sedan herr fenriken Wälborne Gustaf Enhskiöld och Landsfiscalen Wälbetrodde Lars Hedström samt tvenne i Nämnden såsom åsyna witnen blifwit hörde, och intygat thet Trast, tå Länsman welat taga halsduken af Trast, dragit sig undan och med handen, hwari Trast hållit en käpp, stödt Lindström ifrån sig, tå Lindström äfwen tagit i käppen och Trast therunder warit nog ifrig samt Länsman raglat någre steg tillbaka, och Trast sagt att han sielf betalt sin halsduk sampt att Lindström med then samma ej hade att giöra, så kunde ej eller Trast neka, att så som nyssberördt är, tilgådt. För öfrigit anförde Länsman Lindström, att honom skal okunnigt warit thet Högwälb:ne H. Landshöfdingen sedan Trasts hustru wid förledit års Wårting för sidenplaggs brukande, blifwit till böter fäld, gifwit Trast ytterligare tillstånd at bruka sidentyg, och skall Länsman i anseende til thet answar som kongl: Mts: allernådigste förordning, af år 1766 för kronobetjänte som ej åtala slika förbrytelser, stadgar, ej wåga att nu med sin käran afstå, utan påstods af Lindström att Trast måtte få för thet ena som andra med böter anses.

Trast nämde härpå att han skal öfwer HäradsRättens förledit år gifne utslag, therigenom hans hustru blifwit til böter fäld, anfördt beswär i höglofl: kongl: Swea Hofrätt, som än ej skolat afgiorde blifwit.

Och Afsades:

Som Anders Trast sedan lång tid warit samt är sockneskräddare och gierningsman samt Kongl: förordningen af år 1766 7.8. tydligt förbiuder ryttare, dragoner, soldater, laquayer, kuskar, drängar och theras wederlikar at bruka siden halsband, wisande 6 § i högstbem:te kongl. förordning att gierningsmän äro theras wederlikar; altså finner Häradsrätten skäligt det bör sockneskräddaren Trast för sin förbrytelse med sidenhalsduks nyttjande, böta Tiugu daler Silfwermt: Och emedan Trast therjemte tå Länsman Lindström halsduken af Trast ta skulle, samt således i och för ämbetes skull honom med käpp hött och otidighet öfwat; ty skal Trast therföre enligit 9 § i 18 Cap: Missg.B: böta Tijo daler Silfrmt.