Svärdottersproblem i Acktjära 1666. Läsövning på 1600-talsspråk.

Här är en liten text om hur illa det kunde gå när man som nygift flyttade in i sin mans hem om hans föräldrar levde och bodde kvar, och man inte kunde komma överens. Svärmor och svärfar skulle anses som ens egna föräldrar (såsom i Tobiae Book af dhet 10 Cap: förmäles, att swärfolck i lika ähra hålles böhra, som rättzliga förälldrar), och det var dödsstraff på att skada dem fysiskt. Men det här är då också ett exempel på hur man ute i häradsrätterna skickade sådana fall med dödsdomar vidare till hovrätterna som hade sista ordet. I detta fall mildrade de straffet för "sohnkonan" Brijta till att stå i kyrkans vapenhus med ris i handen 3 söndagar i rad och skämmas samt fungera som avskräckande exempel för andra, "till skyy och warnagell".

Tinget med Segersta och Hanebo den 7 februari 1666 

Dato wardt angifwit och af en Änkia hustru Gunnilla i Acktjära klagadt, att hännes sohnkona hustru Brijta Ibidem hafwer förhållit sigh medh slagzmål emoth hänne, således förorsakadt, att näst för framwecka Juul, thå thet ledh inemoth aftonen och thet andra gårdzfolcket inthet wore tillstädes, wille swärmodren att sohnkonan skulle gå i fäähusset och stilla boskapen. Thå swarade sohnkonan som sitt barn hade att sytha, och sade ey willia gå i fähuset, hon hafr nogh den dagen giordt och bestält. Men swärmodren sade: gå och beställ om boskapen, jagh syther fuller barnet, och efter hon inthet wille gå, slogh modren henne widh örat, och sohnkonan slogh hänne igän widh örat. Thå fick modren hänne i håret och sohnkonan togh hänne i håret igän och drogo huarandra. Imedlertijdh kom dottren Gärtrudh heem och förtyckte att sohnkonan så skulle handtera hännes moder, huar om the och kijfwade, och ehuru the förde sin ordh ihoop, fik sohnkonan uthi en Torffspån och kastade swärmodren dher hon afsijdes i stuffwan stodh mitt i ansichte, dher af hon undfick ett blodhwijthe ofwan ögat och på nässan, som nu sohnkonan hustru Brijta ey kunde neeka till; Uthan dhet ena medh det andra tillstodh, doch nu på dhet Ödmiukaste detta sitt förehafwande hoos sin swärmoder afbedt, lofwandess och försäkrandess, ey så här efter mehre göra, huilket modren och såwijda Rätten dhet tillåta kan eftergaff och badh för hänne om nåde och ickie högsta Rätten. Denne saak lades till Nämbdens  Öfwerwägande, och wahr så theras betänkande, att såsom i Tobiae Book af dhet 10 Cap: förmäles, att swärfolck i lika ähra hålles böhra, som rättzliga förälldrar, och hustru Brijta sigh sålunda emoth sin swärmoder förhållit hafr medh hugg och håårdragh, dy dömbdes hon efter Gudz Lagh Exod: 21 Cap: ifrån lijfwet till wijdare den höglofl. Kongl. Hoffrättz Nådiga förklaring hurur medh hänne handlas skall, dhet hafr, inthet tillförende hördtz någon owänskap dhem emellan, som grannarne wittnade, och dher medh ähr hon på lijffelöss gifwin.

Öfwer denna Ransakningh och domb, ähr ahnkommin den Högl. Kongl. Hoffrättz Resolution, att hustru Brijta skall androm till skyy och warnagell stå 3 söndagar å raadh i wapenhusset medh Rijss i handen.

Källa: Svea Hovrätt - Advokatfiskalen Gävleborgs län EXIe:3148 (1665-1668) Bild 3220 / sid 342 (AID: v421281.b3220.s342, NAD: SE/RA/42042202)