Ryttarebråk 1666

Åren efter att Jämtland blivit svenskt skickades svenska soldater dit nerifrån landet för att hålla området i schack. Soldaterna var ofta beridna och kallades ryttare. Det uppstod stora spänningar mellan invånarna och dessa ryttare vilket kanske är lätt att förstå. I tingsprotokollen från 1600-talets Jämtland är ryttarna mycket ofta inblandade i våldsamma bråk, med jämtar eller med andra ryttare.

Den 28 oktober 1666 var det gästabud i Måns Olofssons gård i Lien i Aspås socken. De inbjudna gästerna hade det säkert trevligt till att börja med, men så kom ryttaren Gabriel Andersson dit, fast han inte var bjuden. Han satte genast igång med att dricka hårt och blev plötsligt som galen. Han fick ögonen på ryttaren Jöran från Krokom, som bara satt och ”hölt sig heelt stilla och wackert”. Han utmanade Jöran med sin värja och sa att han hade minsann både häst och pistoler utanför stugan och brydde sig inte mer om sitt eget liv än golvplankorna. Sedan drog han sin kniv och tänkte hugga Jöran som inte alls ville bråka och inte svarade emot på något vis. Som tur var för Jöran vände nu Gabriel uppmärksamheten till de övriga gästerna på kalaset som man får förmoda var ganska rädda vid det här laget. Gabriel skrek ”Juthedieflar och Jempteskiälmar” (ung.danskjävlar och jämtskojare) till dem. Han kallade länsman fula ord och sa att han skulle ”tråda honom under sine fötter”. Festen fick ett tvärt slut för nu ville ingen vara kvar i stugan med Gabriel utan försvann ut, hem till sig eller till grannar där man skulle sova över natten.

Men Gabriel gick efter. Han kom nu in i granngården hos Erik i Lien där Torkil Nilsson med fru från Nygården skulle sova över och de hade redan hunnit gå och lägga sig tillsammans i sängen. Gabriel såg Torkil och sa ”Ligger du her din Juthediefwul och Jempte skiälm!” men Torkil och frun låtsades sova och svarade inte. Så fick Gabriel öl av Eriks hustru Karin, frun i huset, hon vågade nog inte annat än att bjuda honom på det. Han drack men tyckte inte om det utan kallade Karin för ”Åsneböllia, som så elackt öhl hafwer brygdt”. Nu tyckte Torkil att det gick för långt så han sa: ”Hon haar brygdt öhl som ehn ährlig qwinna!”. Gabriel gick genast fram till sängen och måttade ett knytnävsslag mot Torkil men träffade i stället hans fru i bröstet eftersom hon låg framför sin man. När målet kom upp i tinget tre veckor senare var hon fortfarande sängliggande efter det här slaget. Kanske hon fick något revben avslaget eller inre blödningar.

På tinget som hölls den 17 november 1666 berättade man som en karaktärsbeskrivning att denne Gabriel avlat barn med Margareta Carlsdotter och att de tänkt gifta sig, men att båda ångrat sig på grund av Gabriels orolighet. Och Rätten dömde honom mycket hårt för hans karaktär och för skällsorden och knytnävsslaget – han fick faktiskt dödsstraff. Men man skickade målet vidare till Hovrätten som mildrade domen till 8 gånger gatlopp som i och för sig också kunde sluta med att den straffade avled av sina skador.

Berättelse ur Tingsprotokoll från Rödöns tingslag den 17 november 1666

Gatlopp

Gatlopp brukades som straff för allmänna brott i Sverige fram till 1734 och inom militären fram till 1812. Det innebar att ett antal män ställde sig på två led mitt emot varandra så att en gata bildades mellan dem. Varje man hade en käpp i handen och den dömde sprang med bar överkropp på ”gatan” och fick ett slag av varje käpp. Det kunde bli många slag på bara en vända, beroende på hur många män som stod uppställda. Man kunde bli dömd till flera gatlopp, eller vändor, och straffet ledde ofta till att den dömde dog av sina skador.