Lek med tråkigt slut, Öland 1683

I februari år 1683 var det ting i Bläsinge med Ölands Södra Mots härad. Den sörjande bonden Anders Nilsson i Össby i Gräsgårds socken, kom fram och begärde att kronobåtsmannen Per Söderut skulle dömas för att han dräpt hans son Olof. Och det blev ett enkelt fall för häradsrätten för dråpet hade skett inför många vittnens närvaro, och båtsmannen blev gripen strax efteråt. Och med faderns och vittnenas hjälp berättades historien om hur det hela gått till.

Det var fyra dagar efter jul 1682 och Anders skickade sin son Olof Andersson, som var omkring 20 år gammal,  i ett ärende till befallningsmannen i Västerstad. När Olof kom tillbaka var han hungrig och letade efter sin styvmor för att be henne laga lite mat men då han inte hittade henne skickade han en tjänstepojke att söka på byn. Olof väntade länge och väl men pojken kom aldrig, så Olof gav sig ut själv. I en båtsmansstuga hade det anordnats lekstuga. Det var inte riktigt samma sak som det vi idag menar med lekstuga, utan betydde att någon upplät en lokal där man träffades och lekte olika lekar och dansade. Det var mest för ungdomar men alla kunde vara med. Olof tittade in där och såg att det var där tjänstepojken hamnat och blivit kvar. Och Olof bestämde sig för att stanna en stund han också.

I samma lekstuga befann sig den 19-årige kronobåtsmannen Per Söderut. Tidigare på dagen hade han varit på gudstjänst i Väntlinge och sedan följt med sin rotebonde och fått sig brännvin. Sedan hade han gått hem till Össby. Nu träffades han och Olof och satte igång en lek som hette ”Stjäla Fläsk”. Det står tyvärr ingenting om hur leken gick till, förutom att de båda lekande skulle hålla i en varsin ände av en stång som tydligen var ganska lång och tung. Vittnet Jöns Jonsson, bonde i Össby berättar att han gått in i stugan för att se på hur ungdomarna lekte, fick se att de båda lekande vinglade och vred så mycket med den där stången så Jöns måste hoppa in och hålla upp den för den hotade att ramla ner på ett par små gossar. Alla var glada och Per Söderut och Olof Andersson tycktes bara ha roligt och vara sams. Efteråt var det många vittnen som kunde berätta att de båda faktiskt aldrig varit osams utan alltid kommit bra överens. Därför var det väldigt märkligt det som hände. När leken var slut släppte Per sin ände av stången och gick undan och det tycks ha förargat Olof Andersson en hel del, för han ”sticknade” som det står i protokollet, och mumlade ”Sjöhora” om Per Söderut. Det var kanske inte meningen att Per skulle höra det, men det gjorde han och svarade ”Fanen vare din hora!” och ”Sjöfi—a, will tu skita?” Per gick hotfullt nära Olof, ansikte mot ansikte men Olof sa: ”Iag tror tu will icke slåss, stryk digh om munnen.” (ungefär: ”du vill inte slåss med mig, torka dig runt munnen!”) Per tog tag om Olofs armar som om han ville brottas, men Olof var både större och starkare och knuffade Per i bröstet så att han ramlade baklänges över kvinnorna som satt på en bänk.  Olof skrattade, och det gjorde nog alla andra också. Per var nu rasande , säkert mycket förödmjukad, och tog en stol som han började svinga mot Olof, men någon tog ifrån honom stolen. Per försökte då återigen att brottas men Olof tog Per om axlarna och förde honom bort till väggen. Då sprang Per ut. I dörren vände han sig om och sa ”Ästu en ährlig poike så töfwa en liten stund!” (ungefär: ”Om du är en hederlig pojke så väntar du här!”) Folket i stugan sa till Olof att nu fick han kanske akta sig eftersom Per Söderut troligen sprang och hämtade sina kamrater för att hjälpa till att slå Olof, men Olof var helt lugn och svarade att han inte hade något otalt med de kamraterna så det var ingen fara.

Per Söderut gick in till grannen där det också var gästabud. Karlarna som satt där inne och drack, hade alla lagt sina knivar på bordet. Per tog först upp en liten kniv, men sen valde han i stället en stor täljkniv. Och så gick han tillbaka till lekstugan.

Därinne stod Olof och pratade med ryggen mot dörren. Per smög sin in helt tyst och högg kniven i ryggen på Olof, ett dödligt hugg strax under högra skulderbladet. Sen gick han ut och strax utanför dörren blev han gripen.

I tingsprotokollet avslutas vittnesförhören med att man konstaterar att ”denne dråparen skall wara af skalkachtigt sinne och af elacka och wanartige föräldrar i Resmo Sochn född, som för tiufwerij skola hafwa rymbt ifrån landet.” Och domen måste man avvakta med eftersom målet först skulle granskas av Amiralen.

 

källa: Ölands södra mots häradsrätt (H) AIa:4 (1683-1689)