Ibland hittar man bomärken i de gamla kyrk- och domböckerna. Folk var läskunniga i Sverige redan på 1600-talet, ja många till och med tidigare. Det fanns en lag på att alla skulle kunna läsa i Bibeln på egen hand och det var ju bland annat det prästerna skulle kontrollera på husförhören, men skriva behövde man inte kunna. Så när man nån enstaka gång måste skriva under ett papper tog man antingen till sitt bomärke eller ett enkelt kryss. I domboken för Piteå tingslag, (Piteå tingslags häradsrätt AIa:3) hittade jag ett exempel. Så här står det:
Dz 20 Jan 1727
Den twistiga saken som wij hwarandra för den låflige Härads
Rätten låtit instämma härflytande af några stycken timmerståckar som Jöns
Nilsson hafwer af förseende Mårten Ohlsson ifråntagit, samt den ordwäxling
deraf härflutit, hafwa wi oss emellan i wänlighet bijlagt, så at ingen har den
andra för något det ringaste at tilltala, utan förklara hwarandra för ära och
godt; hwilket med bägges wåras namn och Bomärkens underristande bekräftas
Piteå den 20 Janu. 1727
Mårten Ohlsson i Pårtsnås
Jöns Nillsson i Hakansön
Intressant att man skrivit "underristande" i stället för underskrivande, som om det vore fråga om runor.
Så här ser bomärkena i brevet ut. Mårten Ohlsson var nog inte så van att skriva sitt...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar