I februari år 1683 var det ting i Bläsinge med Ölands Södra Mots härad. Den sörjande bonden Anders Nilsson i Össby i Gräsgårds socken, kom fram och begärde att kronobåtsmannen Per Söderut skulle dömas för att han dräpt hans son Olof. Och det blev ett enkelt fall för häradsrätten för dråpet hade skett inför många vittnens närvaro, och båtsmannen blev gripen strax efteråt. Och med faderns och vittnenas hjälp berättades historien om hur det hela gått till.
Det var fyra dagar efter jul 1682 och Anders skickade sin
son Olof Andersson, som var omkring 20 år gammal, i ett ärende till befallningsmannen i
Västerstad. När Olof kom tillbaka var han hungrig och letade efter sin styvmor
för att be henne laga lite mat men då han inte hittade henne skickade han en tjänstepojke
att söka på byn. Olof väntade länge och väl men pojken kom aldrig, så Olof gav
sig ut själv. I en båtsmansstuga hade det anordnats lekstuga. Det var inte
riktigt samma sak som det vi idag menar med lekstuga, utan betydde att någon
upplät en lokal där man träffades och lekte olika lekar och dansade. Det var
mest för ungdomar men alla kunde vara med. Olof tittade in där och såg att det
var där tjänstepojken hamnat och blivit kvar. Och Olof bestämde sig för att
stanna en stund han också.
I samma lekstuga befann sig den 19-årige kronobåtsmannen Per
Söderut. Tidigare på dagen hade han varit på gudstjänst i Väntlinge och sedan
följt med sin rotebonde och fått sig brännvin. Sedan hade han gått hem till
Össby. Nu träffades han och Olof och satte igång en lek som hette ”Stjäla
Fläsk”. Det står tyvärr ingenting om hur leken gick till, förutom att de båda
lekande skulle hålla i en varsin ände av en stång som tydligen var ganska lång
och tung. Vittnet Jöns Jonsson, bonde i Össby berättar att han gått in i stugan
för att se på hur ungdomarna lekte, fick se att de båda lekande vinglade och
vred så mycket med den där stången så Jöns måste hoppa in och hålla upp den för
den hotade att ramla ner på ett par små gossar. Alla var glada och Per Söderut
och Olof Andersson tycktes bara ha roligt och vara sams. Efteråt var det många
vittnen som kunde berätta att de båda faktiskt aldrig varit osams utan alltid
kommit bra överens. Därför var det väldigt märkligt det som hände. När leken
var slut släppte Per sin ände av stången och gick undan och det tycks ha
förargat Olof Andersson en hel del, för han ”sticknade” som det står i
protokollet, och mumlade ”Sjöhora” om Per Söderut. Det var kanske inte
meningen att Per skulle höra det, men det gjorde han och svarade ”Fanen vare
din hora!” och ”Sjöfi—a, will tu skita?” Per gick hotfullt nära
Olof, ansikte mot ansikte men Olof sa: ”Iag tror tu will icke slåss, stryk
digh om munnen.” (ungefär: ”du vill inte slåss med mig, torka dig runt
munnen!”) Per tog tag om Olofs armar som om han ville brottas, men Olof var
både större och starkare och knuffade Per i bröstet så att han ramlade
baklänges över kvinnorna som satt på en bänk.
Olof skrattade, och det gjorde nog alla andra också. Per var nu rasande
, säkert mycket förödmjukad, och tog en stol som han började svinga mot Olof,
men någon tog ifrån honom stolen. Per försökte då återigen att brottas men Olof
tog Per om axlarna och förde honom bort till väggen. Då sprang Per ut. I
dörren vände han sig om och sa ”Ästu en ährlig poike så töfwa en liten
stund!” (ungefär: ”Om du är en hederlig pojke så väntar du här!”) Folket i
stugan sa till Olof att nu fick han kanske akta sig eftersom Per Söderut
troligen sprang och hämtade sina kamrater för att hjälpa till att slå Olof, men
Olof var helt lugn och svarade att han inte hade något otalt med de kamraterna
så det var ingen fara.
Per Söderut gick in till grannen där det också var gästabud.
Karlarna som satt där inne och drack, hade alla lagt sina knivar på bordet. Per
tog först upp en liten kniv, men sen valde han i stället en stor täljkniv. Och
så gick han tillbaka till lekstugan.
Därinne stod Olof och pratade med ryggen mot dörren. Per
smög sin in helt tyst och högg kniven i ryggen på Olof, ett dödligt hugg strax
under högra skulderbladet. Sen gick han ut och strax utanför dörren blev han
gripen.
I tingsprotokollet avslutas vittnesförhören med att man
konstaterar att ”denne dråparen skall wara af skalkachtigt sinne och af
elacka och wanartige föräldrar i Resmo Sochn född, som för tiufwerij skola
hafwa rymbt ifrån landet.” Och domen måste man avvakta med eftersom målet
först skulle granskas av Amiralen.
källa: Ölands södra mots häradsrätt (H) AIa:4 (1683-1689)
