16 april 2025

En stökig kväll på stan - Söderhamn 1692

En kväll i februari 1692 gick det lite snett för några kamrater i Söderhamn. En historia med många namn - man får veta att en handelsman hette Michell Olsson Krook, att postmästaren hette Petter Budd, en krögare hette Lars Herdeman och många fler. Man får också en liten inblick i hur man kunde tillbringa en vanlig kväll, att det var fältskären och bråcksnidaren man vände sig till för att få vård med mera. En massa små fakta om Söderhamn 1692 helt enkelt. Efter berättelsen finns hela avskriften av tingsprotokollet. 
















I Söderhamn var det full fart 1692. Staden hade återhämtat sig efter den stora branden 1675 och den nya kyrkan, Ulrika Eleonora, stod snart färdig efter sju års byggande. Rådstugan var också helt ny och låg mitt på nuvarande Rådhusgatan på västra sidan av torget.  Den skulle komma att brännas ner av ryssarna 1721.

Den sista juni hade Grells Persson dött efter fyra månaders lidande. Den 20:e juli stod hans gråtande mor, änkan Älla, i rådstugan och krävde att rätten skulle ställa postmästaren Petter Budd till svars för hennes ende sons död. I ett flera sidor långt tingsprotokoll rullas händelserna upp.

Den 10 februari 1692 träffades några goda vänner hos handelsman Mickel Krook för att spela kort och dricka brännvin. Det var Postmästare Petter Budd, Grells Persson, Erik Persson, Olof Önnesson och Hans Mårtensson.  Vännerna tycks ha hållit sams hela aftonen och bland annat spelat om ett par skor som Budd vann.  Efter ett kortspel om de 12 öre som brännvinet skulle kosta drog gänget vidare till krögaren Lars Herdeman för att köpa mer, men fick nej för att klockan var över 9 på kvällen.* 

En viss irritation kunde nu märkas. Hans Mårtensson hade inte betalt sin spelskuld så honom började de andra nu riva och slita i, men Hans värjde sig. Sedan ville han inte vara med längre utan gick hem.  De andra fortsatte och när de kommit till planket vid kyrkoherdens gård, mitt emot Per Anders Parsjös, vände sig Erik, Grells och Olof till Budd med samma anklagelse om obetald spelskuld och försökte ta av honom de skor han vann i kortspelet. Grells fick tag i skorna men Budd drog  sin stora täljkniv och högg den i bröstet på Grells som skrek ”Hielp i Jesu Nampn!”  Olof Önnesson tog tag i Petter Budd och höll fast honom. Stadsvakten Mickel  Bältare som hört oväsendet kom springande och  arresterade genast Petter Budd. Grells Persson blev hjälpt hem. 

Eftersom Grells fortfarande levde släpptes Petter Budd direkt, men dagen efter insåg han allvaret i det han gjort. Nu försökte han rädda sig själv genom att anlita fältskären att komma och sköta om såret, och det blev också grunden till Budds försvarslinje i rättegången. Han ville visa att Grells dött av fältskärens vanvård och inte direkt av knivhugget. Fältskären skötte Grells genom att ge honom medikamenter (tyvärr ej specificerade i protokollet). Budd tyckte inte att tillfrisknandet gick särskilt bra så i desperation anlitade han nu en bråcksnidare, en slags kirurg kan man säga, som mot dyr betalning försökte skära rent i såret. Budd påstår att det kom ut stora ruttna köttstycken ur såret vid operationen vilket skulle tyda på att det blivit vanvårdat och att det kommit kallbrand däri, men Grells moder vittande att det bara var blodlevrar och inget annat.  Och så blev till slut rättens beslut att Grells inte blivit vanvårdad till döds utan att Petter Budd måste anses vara helt ansvarig.

För detta blev han dömd till döden. 


*(Enligt gästgiveriförordningen från 1733 fick man inte servera brännvin efter kl. 21 och tydligen gällde liknande lagar även tidigare).



Här är avskriften av hela fallet:

Anno 1692 den 20 Julij hölts Rådstugu, närwarande Borgemester och Råd.

Samma dag kom för Rätten hustru Älla, sal. Per Grells, klageligen gifwandes tillkenna, huruledes hennes son Grells Pedersson benemd, af det skadeliga styngn som Påstmästare Petter Budd den 10 Februarij sistledne, med en tälgknijf tillfogade, och omsijder efter uthstånden långsam wärk och sweeda, den 31 (står så i originalet) Junii måst sättia sitt lif till hwilket frånfälle dess moder med stoor sårg och bittra tårar begråter, helst emedan den afledne hwar hennes endaste sohn, påståendes hårdeligen att bem:t (anm.bemälte, dvs den omnämnde) Budd må derföre undgiälla hwad lag öfwer sådan gerning innehåller och förmåhr. Påstmästaren Petter Budd inlade een deduction, hwaruthinnan han berättar sig uthaf Sal. Grells Pärsson wara ombudin att speela på ett par skoor, som nu skiedde, hwilka Budden want, och så mycket uthlagdt, som till laget borde gifwas, och fast om der som i laget  woro, wille ytterligare speela om skone, wägrade sig Budd det samma. Altså spelte de om 12 öre penningar till brännwijns hwilket skiedde hoos handelsman Michell Olsson Krook, des 12 öre Brännwins Penningar wille laget af honom hafwa, men som wärden dem det nekade, gingo de till Borggaren och Krögaren Lars Herdeman, men kunde eij eller hoos honom få något Brännwijn emedan tijden war för senter, och Klåckan 9 slagen. Sedan gick Budd derifrån med sine Cammerater, som war Olof Önnesson, Erich Persson och Grells Persson, som med war i speelet, men Hans Mortensson gick hem en annan wägh, föregifwandes der andra wille med raggande och rifwande taga af honom skoorna emedan han intett hade betalt brännwijnet som han genom kortspeel tappade, ehuruwähl han begiärtte delation till anderdagz morgonen. 

Rätten förhölt Budden huru det wore icke honom anständigt, att han som een Påstmästare skulle ställa sig ibland sådant Partir Jämbewähl haf—åther hålla från sitt dageliga huus, med mera som honom förhöldts.

Buddz Cammerater wittnade det Grells Persson gaf Budd delation till andra dagen, säijandes att brännwinet skulle smaka mycket bättre om mårgonen än så seent på aftonen, hwar på Budd sloog Grells Persson i bröstet wed högra warttan med förbem:t tälgknijf, då Grells Persson ropade: Hielp i Jesu Nampn.

Bem:t Budd säger wijdare, att han skone wunnit, sedan komma dess Cammerater och wille honom wåldsammeligen öfwerfalla, först uthi Erlig Mans huus och seedan de finge honom uth på gaatan, fullfölgde der detsamma, hwar af den olyckan och skadan kom; Men beklagar att det skulle hända den som war hans synnerliga gode Wän, och skulle så illa blifwa sårader af honom; 

Andra dagen begärte Budd det wille Rådman Carl Hansson Geflebo, föllia honom till Grells Persson och med honom förlijkas, hwilken begiäran bem:t geflebo efterkom, säijandes Budd, att Grells Persson beiakade allt det samma som förlijkningzskriften af den 13 Februarij sidstledne, innehåller, det gode män hafwa Attesterat, säijandes och att slutet blef sålledes att han Budd skulle wara ändtledigat att stå uthi något answar för Grells Perssons lijf, men håller sig likwähl att willia sin saak in för Rätta uthföra Lit. A. Beroopandes sig och på Regementz fäldtskiären Andreas Beniamin  Teüffenwisser hurulunda han bekändt för reedelige Män så rätt med medicamenter blef ansader af fäldtskiären, mera hade oftabem:t Budd denna gången intet att förewända eller säija.

Budd blef af Rätten tillfrågat hwem som skrifwit förlijkningzskriften och af hwad orsak den eij ähr å Rätten opwist? Swarade sig den siälf Componerat uthan at till een så nödig skrift Carta Sigillata.

Buddz speel Cammerat Erich Pärsson efter aflagd Edh wittnade, det Budd fick åth Grells Persson skona sedan han har huggit honom med knijfwen, och kunde intet förmärkia, att någon owänskap war dem emellan, uthan blef ombuden af Grells att bära hem skona emedan han sielf icke förmådde det giöra. Meera hade icke Erich Persson i detta fallet att wittna.

Olof Önnesson wittnade efter aflagd Edh med hand å book att när Budd gick ifrån Mickell Krook låfwade hanwillia gå till Hedmans och der få både brännwin och penningar att lösa skona med, dijt dhe och ginge. Men såsom det war seent på aftonen, fick Budd hwarken brännwin eller Penningar hoos bem:t Heedman, altså gingo dhe derifrån och när Budd kom mitt för Hans Erwyrdigheet Kyrkioherdens gård, och Peder Anders Parsiös, högg Budd Grells Persson med Knijfwen i bröstätt, hwar med Grells Persson ropade Hielp i Jesu Nampn. Då Oof Önnesson roopet hörde och då han kom, förnam det Grells med Knijfwen huggen war af Budden, fick han Budden fatt och höll honom till dess Wachten kom och tog bårt Budd i Arrest. Meera hade Olof Önnesson icke att wittna. 

Såsom Bem:t Budd beroopade sig på wittnen, hwilka nu icke hemma i staden stadde ähro, altså upskiötz  saaken till nästa Rådstugudag innom hwilken tijd wittnen skulle wid handen skaffas.

 Den 23 Julij Continuerades

Samma dagh kom för Rätten Vice Pastor Wyrdig och Wällärde Hr Morten Portuán som hafwer hördt Grells Perssons berättellse på hans yttersta, wed det han begick Herrens Högtwärdiga Nattward, wittnadhe det Grells Persson sagdt att han då om aftonen när skadan skiedde tog bem:t. Budd i råcken och sagdt: Låt mig få skoorna emedan I dem intet fyllest har betalt och med det samma wänder Budd sig om och sade: Willien I öfwerfalla mig? Och med det samma stack Budd Grels Persson i bröstet med knijfwen.

Wijdare wittnade Hans Wyrdighet Hr Mårten att samma afton som denna olyckan hände, war han hoos Borgaren Claes Kram med några flera godha wänner. Då inkommer Budd i kiöket medh wachten som honom för sin onda gierning antastatt och wille kiöpa öhl; hwilket honom neekades.Har Budd då sagdt att om han har haft den karlen för sig, som han har kunnat med wärija träffat så hade han då lust andra dagen räcka hallsen på tårgätt. Hwilket tahl hans Wyrdigheet hafr hördt af Johan Andersson Bältare och Peder Olsson, Claes Kraams dräng som då woro med Budd i kiöket.

Claes Krams dräng Peder Olsson inkallades och efter aflagd Edhwittnade, att samma afton som Budd stack Grells Persson kom Budd med någre fleera med sig till des huusbonde i des kiök, williandes kiöpa öhl, som honom neekades, sade Budd dhe orden: om iag hafwer hafft  [---] Carl för mig så har iagh haft ähra före all fått räcka hallsen på tårgätt. Meera hade drängen icke att wittna.

Emedan fleere wittnen åberopades, som icke ännu woro tillstädes, uppskiötz åther  denne saaken till nästa Rådstugu dag, dåck för än Rätten åtskilldes inlade Petter Budd skafferligen i Rätten sitt beswär emot Regementz fältskiären, der med han berättar huruledes han har anlijta fäldtskiären att Courera bem:t Grells Persson hwilket bem:t fäldtskiär honom låfwat och sagdt att sårät som han högg Grells Persson war intet dödeligit, som gode män wittna kunna, beroopandes sig på Erich Ersson Skomakare sampt des hustru och Grells Pers Moder att wittna det fäldtskiären intet förswarligen har Courerat, uthan honom inn och uthwärttes uthrött så att stoora Ruttnande Köttstycken fallit aff Grells Perssons bröst, Män Grells Perssons Moder neekar alldeles sådant sagdt, att fäldtskiären honom uthrödt, uthan berättat att det war blodlefwår och intet döökiött som kom uthur sårätt.  Bemelte Budd förmäler och det skulle kallbrand kommit in i såret, Till hwilket Regemäntz fältdtskiären alldeles neekar, förebärandes det Budd hafwa lijtet förstånd om kallbrand, dy om deen hoos den skadde warit inkommin, hade han intet så lång tijd ja intet många dagar lefwat kunna. Budd säger sig  blefwen förorsakatt att anlijta een Bråcksnijdare som nyligen war hijt till staden anländt att taga honom Grells Persson an och Courera, då Bråcksnijdaren sagt om han fått honom med färst sår omhänder, skulle han Näst Gudz hielp honom läckt.

Oftabem:te Budd tillägger fäldtskiären warar wållande till Grells Perssons död och berättar att fäldtskiären, enär han på sin embetes beställning bortrest, har han lembnat sin hustru att patienten opwagta, will altså Budd föregifwa, att föremedeslt färldtskiärens hustrus courerande skall patienten blifwit förderfwat. 

Regementz fältskiären Anders Beniamin Teüffenwisser begiärde Communication af Buddz ingifne skrift, llt.B., så wille han sigh till nästa Rådstugudag deröfwer skrifteligen förklara.

Den 30 Julij

Samma dagh kom för Rätten Factorie Bookhållaren Olaus Trälod och uppå Regementz fäldtskiärens wägnar som frånwarandes [- -] dess förklaringz skrift emot Påstmästaren Petter Budd deri han berättar att strax efter Grells fick skadan blef han af Stadz-Magistraten an[-]itter bem:t patient att besiktiga om såret wore dödeligit eller eij, och eftersom då skadan befans, hafwer han utgifwit sin Attest, att såwit intet syntes dödligit och han hwarken med Budd eller patientens moder giordt något accord eij eller för obligerat sig bem:te skada antaga och Courera, [ ---] han för sin tienst skull icke fick stadigt wara hemma, och såsom han fick sal. Hr Öfwerste Lieutenantens Silfwersporres Bref och order ifrån Hambrånge, att han skulle genom natt och dag efter sin tienstz skyldighet honom uppwachtat som dödz siuuk war, kunde han intet Grells Persson upwachta . af medömkan tillreder han hwad lijkwähl till patientens skada tiena kunde, och anbefalte sin hustru att gå till patienten afton och morgon och bruka de Medicamenter som han henne föreskrifwit hafde. Hwilket hon så länge hon war hemma med flijt giorde och ingen betahlning derföre begiärt såsom fäldtskiären intet fick på 14 dagars tijd wara hemma uthan måste uppwachta Wälb. Hr Öfwerst Leutnanten till dess död, Imedlertijd hafr Budden och Grells Pärs moder accorderat med Bråcksnijdaren att han skulle patienten courera, hwilket han och dem låfwade och för sitt omak begiärtt 4 RD för Couren, men som Bråcksnijdaren såg och förmärkte att wed den skadda intz stod till att giöra, reste han härifrån orten och till Hudwizwall; Efter hans utresa blef fäldtskiären med böön öfwerwunnen att see uppå patienten hwilket han och giorde, men befant honom wara förwärrat af Bråcksnijdaren, hwilken  fäldtskiärens förklarningz skrift Lit.C. wijdare uthwijsar.

Michell Michellsson Bältare som gick wacht om natten enär skadan skiedde, uppå aflagd Edh wittnade, huruledes han med sin Cammerat, då han kom till Lars Herdemans om aftonen, hörde han een swärija :salva venia: Tage mig diefwulen, men hwilken som det sagt wiste han intet, men enär Budd med sine föllieslagare kommo emot Kyrkioherdens Plank roopade Budden Hielp, då går Michell Michellsson till däm, sade Grells Persson ”det är allenast Buddens skiälmerij, att han roopar, men mig hafwer han huggit med knijfwen”, tager wacht på karlen, mer hade han intet att wittna.

Erich Ersson Skomakare upp aflagd Edh wittnade intet förstå sig på dee Medicamenter som fäldtskiären gaf Grells in, efter patienten låg hoos honom uthi 10 weckors tijd, wittnar att fäldtskiären gaf patienten in 6 gånger ungefehr som han såg, ehuruwäll han intet åfta fick wara hemma, och då bem:t fäldtskiär hafwer han lembnad medicamenter framme och sagdt för Erich Ersson huru han skulle dem bruuka och så länge som fäldtskiärens hustru war hemma courerade hon patienten och seedan hon afreste har hon fått medicamenterne med [- -] åth Erich Ersson och äfwen sagdt huru han medicamenterne bruka skulle.

Budden anförer och att han under patientens lijfstijd kåstat på honom och Bråcksnijdaren 55 skilling 4 dr kopparmynt det och modren tillstår wara skiedt.

Rätten tillfrågade sal. Grells Pärs Moder som rätta Måhlsägaren är om hon wille gifwa honom Budd efter hwad henne wedkommer? Där till hon alldeles neekade säijandes sigh hafwa een sådan stoor ynka sedt på sin Sohn att hon intet kunde gifwa åftabem:t Budd efter hwad han henne i detta måhl emot brutit.

Tillspordes wijdare Parterna om de hade något mera att berätta och angifwa hwartill de swarade neij. Altså efter långsam ransakande och betänkiande skred rätten till efterfölliande dom.

Efter långsam Ransakning och noga förhör på båda sijdor, är denne ringa Rådstugu Rättens tankar och sluuth öfwer dätta högmåhlsärendet, som här undan före förmähles.

Ändåck Petter Budd under hwariehanda inwänningar söker att skudda skulden dijthän hafwa giordt skadan i nödwärn, hwartill intet bewijs kan framtaas, som och in på Regementz fäldtskiären Andreas Beniamin Teuffenwiser som skulle den stuckne Grells Persson af wanskiöttzell lijdit döden, så gitter Budden det eij med skiähl honom öfwerbewijsa, hälst emedan han Budd medh fäldtskiären intet Contract ingåt eller giordt det honom fäldtskiären för dess tijdiga opwachtning eijd Regementet ogiörligen ähr, uthan som Budd alldeles i oträngde måhl och öfwerdådigheet gifwit sal. Grells Pärsson dödzhugget af des stoora tälgknijf, fördt då skadan wa skiedt ett sälsampt och gudlöst tahl som ransakningen bredare innehåller, dy kan rätten honom Budd från uth straffet icke befrija uthan föllier Gudz lag 2 Mosti Book 9, 3 Mostbook 24 och 4 Mosibook 25 Capit: sampt det 1 Capit: dråpmåhla B. Med willia st st lagen skylldig till döden dåck at i allsom största underdån- ödmiukheet den högl. Kongl. Håfrättens ytterligare och nådiga ompröfwande saaken hemställa, warandes och bem:t Budd medellös och med sin hustru och barn lefwa uthi ett fattigt och miserabelt tillstånd.


1 november 2024

Bomärken från Nordingrå

 Ett par fina bomärken i slutet av detta brev från domboken 1648 där tre syskon säljer ett hemman i Näs till ett syskonbarn: Bekienner wij oss Oloff Jöransson Hans Jöransson Malin Jöransdotter att haffua sålt wårt syskonebarn Oloff Johansson i Nääss wår kiöpjord uti förbemelte by Nemligen trij sädzlandz jord och bekiänner oss haffua fått wår fulla betalning utij een godh nöija huarföre och wij honom medh egendom tillägnade så ock wij aldrig ther uppå en penning mera haffua till att kräffia till en wijss och sandferdig försäkring giffuer wij wårt nampn och bomerkije här under

Domine Böön [--] Anno 1647 den 4 september

Oloff Jöransson Hans Joransson  Malin Jörans Dotter

Ångermanlands domsaga (Y) AIa:3 (1647-1648) Bild 560 / sid 83



4 augusti 2024

Omkullkörd och maskplågad

 Herr Gabriel Ekeroths lille son blev bara 2 ½ år gammal och han fick ett förfärligt öde. Den 14 augusti år 1750 var han ute och lekte på gatan utanför sitt hem i Eksjö. Gevaldigern Carl Johan Mogren kom körandes med två stutar i sakta mak på samma gata. Utan att Mogren märkte det, fastnade ena hjulnavet på vagnen i pojkens kjortel så att han föll omkull och skrek. Men inget hjul gick över honom. Borgarhustrun Cajsa Pauhoffer som såg vad som hände, skyndade fram och reste upp pojken. Han grät och var rädd, men blödde inte. Han ramlade omkull igen så Cajsa tog upp honom och bar in honom. Då kräktes han lite. Sen dog han efter tre dagar och då måste man undersöka om dödsfallet kunde bero på omkullkörningen. Men pojkens far vittnade om att pojken varit uppe och lekt dagen efter, och dessutom hade han nyss haft mässlingen samt maskfeber, det vill säga var plågad av inälvsmask och efter att han blivit omkullkörd hade det kommit ut en jättestor mask. Då hade pojken blivit lite svullen samt blött näsblod och sen dött dagen efter. Så gevaldigern Mogren friades från ansvar. 





15 juli 2024

Bomärken från Nyköping 1641

Några ovanligt distinkta och snygga bomärken från Nyköping. Tillhörande: Larss Anderssonn, Anderss Erichsson, Oloff Joenssonn, Carll Oloffssonn, Oloff Bärthillson, Oloff Pehrsson i Stäk och Pehr Oloffssonn. 



11 juli 2024

Svärdottersproblem i Acktjära 1666. Läsövning på 1600-talsspråk.

Här är en liten text om hur illa det kunde gå när man som nygift flyttade in i sin mans hem om hans föräldrar levde och bodde kvar, och man inte kunde komma överens. Svärmor och svärfar skulle anses som ens egna föräldrar (såsom i Tobiae Book af dhet 10 Cap: förmäles, att swärfolck i lika ähra hålles böhra, som rättzliga förälldrar), och det var dödsstraff på att skada dem fysiskt. Men det här är då också ett exempel på hur man ute i häradsrätterna skickade sådana fall med dödsdomar vidare till hovrätterna som hade sista ordet. I detta fall mildrade de straffet för "sohnkonan" Brijta till att stå i kyrkans vapenhus med ris i handen 3 söndagar i rad och skämmas samt fungera som avskräckande exempel för andra, "till skyy och warnagell".

Tinget med Segersta och Hanebo den 7 februari 1666 

Dato wardt angifwit och af en Änkia hustru Gunnilla i Acktjära klagadt, att hännes sohnkona hustru Brijta Ibidem hafwer förhållit sigh medh slagzmål emoth hänne, således förorsakadt, att näst för framwecka Juul, thå thet ledh inemoth aftonen och thet andra gårdzfolcket inthet wore tillstädes, wille swärmodren att sohnkonan skulle gå i fäähusset och stilla boskapen. Thå swarade sohnkonan som sitt barn hade att sytha, och sade ey willia gå i fähuset, hon hafr nogh den dagen giordt och bestält. Men swärmodren sade: gå och beställ om boskapen, jagh syther fuller barnet, och efter hon inthet wille gå, slogh modren henne widh örat, och sohnkonan slogh hänne igän widh örat. Thå fick modren hänne i håret och sohnkonan togh hänne i håret igän och drogo huarandra. Imedlertijdh kom dottren Gärtrudh heem och förtyckte att sohnkonan så skulle handtera hännes moder, huar om the och kijfwade, och ehuru the förde sin ordh ihoop, fik sohnkonan uthi en Torffspån och kastade swärmodren dher hon afsijdes i stuffwan stodh mitt i ansichte, dher af hon undfick ett blodhwijthe ofwan ögat och på nässan, som nu sohnkonan hustru Brijta ey kunde neeka till; Uthan dhet ena medh det andra tillstodh, doch nu på dhet Ödmiukaste detta sitt förehafwande hoos sin swärmoder afbedt, lofwandess och försäkrandess, ey så här efter mehre göra, huilket modren och såwijda Rätten dhet tillåta kan eftergaff och badh för hänne om nåde och ickie högsta Rätten. Denne saak lades till Nämbdens  Öfwerwägande, och wahr så theras betänkande, att såsom i Tobiae Book af dhet 10 Cap: förmäles, att swärfolck i lika ähra hålles böhra, som rättzliga förälldrar, och hustru Brijta sigh sålunda emoth sin swärmoder förhållit hafr medh hugg och håårdragh, dy dömbdes hon efter Gudz Lagh Exod: 21 Cap: ifrån lijfwet till wijdare den höglofl. Kongl. Hoffrättz Nådiga förklaring hurur medh hänne handlas skall, dhet hafr, inthet tillförende hördtz någon owänskap dhem emellan, som grannarne wittnade, och dher medh ähr hon på lijffelöss gifwin.

Öfwer denna Ransakningh och domb, ähr ahnkommin den Högl. Kongl. Hoffrättz Resolution, att hustru Brijta skall androm till skyy och warnagell stå 3 söndagar å raadh i wapenhusset medh Rijss i handen.

Källa: Svea Hovrätt - Advokatfiskalen Gävleborgs län EXIe:3148 (1665-1668) Bild 3220 / sid 342 (AID: v421281.b3220.s342, NAD: SE/RA/42042202)

8 mars 2024

Bomärkesfynd från Umeå 1678

 Bomärken tillhörande: Olof Persson i Rööbäck, Hendrich Andersson i Ansmark, Jakop Hinnersson i Baggböle, Önde Joensson i Degernääs, Anders Ersson i Wästerbergh, och Lars Nilsson i Klabböhle


9 februari 2024

1600-talsspråkövning. Oskyldigt kuckleri i Rångedala 1664

Ur domboken för Ås härad oktober 1664

Dito kom för Rätten hustru Ingridh Andersdotter i Hallunn Rångedallss socken å frellsse och bekende sig huru såssomm nestförledne missommers natt trij åhr sedan, hennes gårdqwinna hustru Christin Suensdotter ibid. badh henne gåå medh sigh uppå Gierddet och upgiorde een elldh på Joen Swenssons åker i Wäffwellhullt, sagt sig taget hår aff all hans boskapp at lägga der påå såssom och badh henne hempta ogräss aff sin mans åker det hon giorde och lade der på elldeen men hustru Cirstin der till aldelles nekadhe, sagt sigh (eij) hafft håår aff hans boskaph eij heller lade det på ellden, utan sade at en löösdrifwere kom och sade sigh wara klook, fick ått henne något lijtet inlagt utij eth papper, och badh henne giöra elldh på bend: åker så skulle den framkomma som war orsaken till den olycka dhe hade på sin boskapp såsom och denn som hade borttaget eth stoo ifrån be:te h. Ingredh och den som hadhe bortstullet een stutt för henne när bortkommen skulle fram komma men ingen framkom som sigh bekände sådant tagit. Ben:de Spåman sagdt sigh warit hemma i Kindz H: men icke wiste hanss nampn eller huadt gårdh han war hemma utij eij heller wiste hwadt utij papperet war, huilket papper medh dhet där utij war inswept som ladhe på ellden, och ben:de Jöns bekende sigh deer aff ingen skada niutit på sin åker der  bemd:de Elldh wpgiordes, tillfrågades Heradzboerne och Tingzallmogen om någon fans som hade förnumet denne quinnor tillförende pläga fara medh sådant kocklerij, suarade helher tingzallmogen sigh aff dem det aldrig förnumet, wtan fast mera hålldnne för Ereliga och hedersamma quinnor utan huadt dhe nu sinie Män aldeles owittterliget hade således aff eenfaldighet aff ben:tt löösdrifwarens löngachtige ordh låtet sigh bedrägeligh inbilla, ty sakfälltes bägge tillhopa för samma koklerij och förgörningh at böta 40 marker silfuermynt till s 3skifftes arg: 15 Cap: i Högm: B: och löösdriffuaren wpspanna och Tingföra låta.

13 oktober 2023

Hungrig perukmakare i Sala 1729






"Peruquemakaren Rudolph Wagner har uti sitt fängelsse på Wattn och bröd, för oqwädisord på hustru Brita Anders dotter, förtärdt 16 öre silfwermt. hwilka komma af wederbörande medell att betalas." Sala rådhusrätt och magistrat (U) A1A:2 (1729-1730) 

Först tänkte jag faktiskt att han hade ätit upp pengarna.  Men sen kom jag på att förtära kan ju också betyda förbruka, göra slut på. 




12 oktober 2023

Läsövning på 1600-talsspråk. Om framfusiga tonårstjejer och öknamn i Hammerdal 1686.

Här är en avskrift av ett tingsprotokoll som handlar om några fräcka tonårstjejer som hittar på öknamn till en massa folk i bygden och retas med en yngre pojke. 



Anno 1686, den 29 och 30 Martij utj Hammardahl,

8.Pastor loci wyrdige Herr Jonas Sahlijn, regementtz pastor Herr Peder Gestrinius och leuttnant Anders Curi, inlade skriffteligh klagemåhl emot åthskillige unga drängiar och pijghor som förledne höst skola gifwit folk ökenambn, och enär een ibland dem Anna Persdotter ifrå Lit sochn och Hökbäck by aff pastor loci blifwit der om tiltalt, skall hon kommande om een söndagz affton heem sagt för sina leeksystrar, att så wida hon kallas brudh will prästen gifwa eller lähna henne cronan: gåendes samma affton i leekstufwan med full dantz och språngh: brytandes upp een ährlig mans huus i hans och des hustrus frånwaru som sträfwar emooth Kongl. förordningh och all redeligheet. Sedan göra dee och sigh manfolkz naturs redskap och öfwerflögd een pojke der med som een mann och quinna som Kerstin Edfastsdotter ifrå Aspås sochn och Ren weet betyga, med huad mehra som dee under ransakninghenn willia producera och bewijsa, huarföre togz saken före. 

Nembl: Pojken Anders Månsson ifrå Åsen på sitt ellofte åår, examinerades och bekände såsom först, att Erik Olofssons i Ede, Daniel benembd förledne sommar för honom sagt, att Daniel Andersson i Ede heter och kallas Propheten, och Olof Stensson ib:m Kampen, Jon Eriksson i Grubbgården kallas Brådd, och af Olof Botvidsson, Daniell Andersons drängh hört, dhet Per Månsson i Ede nämbnes Linkhussen. Daniell hafwer och kallat Daniell Anderssons son Anders, Herr Anders. Item af Erich Olssons söner i Ede, Oluf, Hemming och Daniell, att Herr Per Gestrini hustru kallas Steengräfwa och Bugådz. Daniell haar och kallat Peder Månssons hustru, Ingeborg, Blodkamssen. Daniel Eriksson ifrå Ede om sina fiortton åår förehöltz Anders Månssons relation, att han kallat Daniell Andersson Prophet, der till han nekade, och Anders som förr berättade, sedan att Oloff Steenson kallas Kampen. Rp; att Daniell Anderssons drängh Oluff Bothwedson dhet för sigh sagt. 3. Joon Ersson för Brådde. Rp. nekar sigh det sagt, doch berättar, att han aff ungdomen dhet nambnet hafft, men Olof Bothwedsson kallat honom Knufweren. 4. Nekar sig kallat herr Peders hustru Steengräfwa och Bugåtz. 5. Item Daniell Anderssons sonn Herr Anders. 6. Peder Månssons hustru, Blodkamsa: tillståendes sig sagt, att Pastoris dotter Maria kallas Sählakrook och Skackellträ och Herr Peder Gestrinius, Sijsselskijthen: föregifwandes sin fader kommande ifrå prästgården sagt sig der höra Marias och herr Pehrs öknambn. Item att Olof Bothwedson kallat Pastoren Godgubben.

Hemming Ersson nekar sigh huarken kallat herr Pehrs hustru Steengräfwa och Bugåtz, heller hört henne fått dhet nambnet. Oloff säger sigh intett wetta af någras öknambn, utan af sin broder, Daniell hört, att herr Pehr kallas Strandstryckell, dhet Daniel tilstår sig sagt effter Kerstin Botvidsdotters tahl. Deras fader Erik Olofsson bekänner sigh juultijden höra i prästegården säijas, att Maria kallas Sällakroka som skedde förr än barnen förhördes i prästegården, och under examen höra sin son Daniel säija, att herr Peder kallas Strand-stryckell, och sedan att han missade och skulle wara Sijssellskijthen: förmenandes dhet Lars Eriksson i Håxås [Hökzåβen] dhet för sig sagt, men han nekar.

Anna Persdotter examinerades och berättar sigh allenast sagt widh prästegårdz porthen till Joon Ersson, att hon är icke allena beskylt. Så må dee andra gå in medh, att hon icke allena om öknambnen är, och kommande heem sagt för Britta Jonsdotter i Björnsgård [Biänsgården] att Pastor sagt, att hon kallas Brudhen, och frågat om hon förluppit kronan: tillståendes sigh samma affton warit i leekstufwa hoos Israel Hansson, huars dörr war igenstängt, och wid denne och Britta wille gå bort, blef dörren öpnat af dragon Olof Flink, Olof Bothwedson och dragon Clas Bengtsson. Jon Månss Anna på Åsen spelte på långharpan, der dee woro in på natten. 1684 om sommaren war Anna och Kerstin Edfastsdotter tillijka med Elin Hansdotter och Daniell Anderson wid fäbodarne, då Elin wridit ihoop af kläde een tingst och lagdt sigh på Daniell och lågh stilla, och samma tijdh enär de wallade boskapen på een myra, då lyfftade Elin och Anna kläderne öfwer knäna och luppo effter Daniell ett stycke. Anna sade sigh wähl på narri som ungdomen göra plägar löpa effter Daniell, huartill Elin nekar, och förgifwer sigh huarken wridit ihoop kläderne eller legat på gåssenn. Daniel Andersson om sina sexton åhr berättar, att Elin och Anna luppo effter sigh på myren: hållandes kläderne upp under midian skrattandes som högst. Item att Elin på buwallen wridit ihoop een tingest af strijgan och lade sig öf:r honom, och hon låg intet stilla. Brita Jonsdotter berättar sigh fierde dagh juhl föllia till Israels då dörren war stängd och pijgan wille intett opplåtha, då Clas Bengtson och Oluff Flinck brachte opp dörren och der med gingo dee inn och töfwade een stund på natten, och förr än hon gick dijth war Anna hoos henne och sagdt, att prästen dehlat på sigh för öknambnen, och der iempte att herr Pehrs hustru kallas Steengräfwa, och att Oloff Bothwedson kallat Erik Samssons son Oloff, Böldann. Henrich Rumor berättade Britta Jonsdotter fråga Anna huad prästen sade och fått till swaar, att han wille gifwa henne krohnan, och der hoos att H. Pehrs hustru kallas Steengräfwa, då Britta sade dhet är gått att bruka för winöghat.

Kerstin Ersdotter på Åsen på 14:de åhret berättar sigh om nyåhrs-dagzmorgon wara hoos Erik Samuelsson i Hökzåssen, och höra af hans folk, att pastoris hustru kallas Långsijda och Kinfagh. Dragon Olof Kåck, att leuttnant Curis hustru kallas Rosengårdh: beropandes sigh på Oluf Nilssons hustru Kerstin Jonsdotter och bondsystren Lisbetta. Hust. Kerstin tillstår sitt tahl och sägher g:la pijgan Gunilla Olsdotter sin sagusmann wara. Medelst Oluff Bothwedsons och fleeras bortowarande som ransakningen förmår, kan saken denna gånghen icke komma till sluth.

Källa: Jämtlands domsagas häradsrätts arkiv, vol. A I:11, sid. 152v–156v, ÖLA.

5 juni 2023

I lyxförbudens tid. Läsövning på1700-talsspråk.

AndersTrast vill ha sin svartvita silkeshalsduk!

Umeå sockens tingslag 1768 Then 7 April
S.D. Angaf kronolänsman wälaktad Åke Lindström att sochneskräddaren Anders Trast skall den 31 sidstl. Martii här på Tingsplatsen å halsen burit en swart och hwit silkeshalsduk, samt när Länsman welat honom samma halsduk, såsom för socknehandtwärkare ej tillåten att bruka, fråntaga, Trast bem:te Länsman skuffat och emot honom otidig warit, så att Länsman, hwilken ej welat bruka wåld, icke fådt af Trast halsduken, utan måst låta bero therwid, att öfwer hwad som skedde, åberopa witnen. Trast erkände att han berörde dag haft en gammal swart och hwit sidenhalsduk ikring halsen, upwisande och lefwererande nu then samma till Länsman, som sade att Trast haft en nyare halsduk på sig, än then nu upwiste, hwilket åter Trast nekade samt af Länsman ej eller wisas kunde, och ingaf härjemte Trast följande på 1/8 ark skrefne samt erhållne tillstånd att bruka sidentyg, neml.: Uppå then grund som min resolution af den 13 nästledne febr: innehåller, får skräddaren Trast samt hans hustru nyttja och bruka the sidentygsplagg, som the innehafwa, och för gesäller tillåteliga äro, hwarefter Länsman sig har att rätta. Gran den 4:de Maii 1767. Olof Malmerfelt.

Och beträffande otidigheter emot Länsman, så sökte Trast i början theremot neka, men sedan herr fenriken Wälborne Gustaf Enhskiöld och Landsfiscalen Wälbetrodde Lars Hedström samt tvenne i Nämnden såsom åsyna witnen blifwit hörde, och intygat thet Trast, tå Länsman welat taga halsduken af Trast, dragit sig undan och med handen, hwari Trast hållit en käpp, stödt Lindström ifrån sig, tå Lindström äfwen tagit i käppen och Trast therunder warit nog ifrig samt Länsman raglat någre steg tillbaka, och Trast sagt att han sielf betalt sin halsduk sampt att Lindström med then samma ej hade att giöra, så kunde ej eller Trast neka, att så som nyssberördt är, tilgådt. För öfrigit anförde Länsman Lindström, att honom skal okunnigt warit thet Högwälb:ne H. Landshöfdingen sedan Trasts hustru wid förledit års Wårting för sidenplaggs brukande, blifwit till böter fäld, gifwit Trast ytterligare tillstånd at bruka sidentyg, och skall Länsman i anseende til thet answar som kongl: Mts: allernådigste förordning, af år 1766 för kronobetjänte som ej åtala slika förbrytelser, stadgar, ej wåga att nu med sin käran afstå, utan påstods af Lindström att Trast måtte få för thet ena som andra med böter anses.

Trast nämde härpå att han skal öfwer HäradsRättens förledit år gifne utslag, therigenom hans hustru blifwit til böter fäld, anfördt beswär i höglofl: kongl: Swea Hofrätt, som än ej skolat afgiorde blifwit.

Och Afsades:

Som Anders Trast sedan lång tid warit samt är sockneskräddare och gierningsman samt Kongl: förordningen af år 1766 7.8. tydligt förbiuder ryttare, dragoner, soldater, laquayer, kuskar, drängar och theras wederlikar at bruka siden halsband, wisande 6 § i högstbem:te kongl. förordning att gierningsmän äro theras wederlikar; altså finner Häradsrätten skäligt det bör sockneskräddaren Trast för sin förbrytelse med sidenhalsduks nyttjande, böta Tiugu daler Silfwermt: Och emedan Trast therjemte tå Länsman Lindström halsduken af Trast ta skulle, samt således i och för ämbetes skull honom med käpp hött och otidighet öfwat; ty skal Trast therföre enligit 9 § i 18 Cap: Missg.B: böta Tijo daler Silfrmt.

2 maj 2023

Nya gamla ord

Adalkonubarn Adalkonu är ett gammalt ord för hustru och ett adalkonubarn är ett barn fött inom äktenskap. Funnet i ett tingsprotokoll från Ångermanland 1705. 

Pajta   ....och funnit så hennes paita uthij badstugun... Så står det i ett tingsprotokoll från Folkare härad 1687, och paita är ett ord jag inte stött på tidigare. I SAOB stavas det pajta: "i vissa trakter, bygdemålsfärgat: skjorta eller linne (linntyg); särskilt i uttrycket i bara pajtan (eller pajten)". Det betyder alltså särk och är det finska ordet för skjorta - paita. 

Kärmsläda  Ett slags enklare släde med karm baktill; äv. om själva karmen. Järvsö 1673.

Bör-fast  ... är en farkost som är kvarhållen i hamn av motvind eller i brist på medvind. Det ligger bör-fast. Bör är ett annat ord för vind.

Jätta  Betyder önska eller utlova men jag har stött på ordet i bemärkelsen hota - jätta ont -  i en dom från 1600-talet mot en kvinna som anklagats för att kunna skada andra genom att önska att det ska hända. I domen står uttrycket: "Dy den är illa troendes som androm ondt jättar" och det uttrycket finns även i andra liknande rättsfall.

Täfwa  Hynda. Används ofta som skällsord.

Stackot  Kort. Om t ex hår eller kläder etc.  SAOB: Hwar man skulle dragha stackot håår,..(1613)

Sekvestera  Beslagta egendom



17 mars 2023

Hungrig hund i Bjärme, Medelpad 1655

Påll Olufsson i Biärme gaf klageligen tillkenna, att Joen Perssons hund hafuer upättit 4 stycken skin, tu sköne fårskin och 2 kalfskin, och mer i detta åhr grof han hol under wäggen och ått up 2 ½ pund smör.

(källa: Medelpads domsaga (Y) AIa:2 (1640-1665) Bild 2620 / sid 248)


(Pål Olufsson i Bjärme gav klageligen tillkänna, att Joen Perssons hund haver uppätit 4 stycken skinn, två fina fårskinn och 2 kalvskinn, och dessutom, tidigare i år, grävde han ett hål under väggen och åt upp 2 ½ pund smör)