I lyxförbudens tid. Läsövning på1700-talsspråk.

AndersTrast vill ha sin svartvita silkeshalsduk!

Umeå sockens tingslag 1768 Then 7 April
S.D. Angaf kronolänsman wälaktad Åke Lindström att sochneskräddaren Anders Trast skall den 31 sidstl. Martii här på Tingsplatsen å halsen burit en swart och hwit silkeshalsduk, samt när Länsman welat honom samma halsduk, såsom för socknehandtwärkare ej tillåten att bruka, fråntaga, Trast bem:te Länsman skuffat och emot honom otidig warit, så att Länsman, hwilken ej welat bruka wåld, icke fådt af Trast halsduken, utan måst låta bero therwid, att öfwer hwad som skedde, åberopa witnen. Trast erkände att han berörde dag haft en gammal swart och hwit sidenhalsduk ikring halsen, upwisande och lefwererande nu then samma till Länsman, som sade att Trast haft en nyare halsduk på sig, än then nu upwiste, hwilket åter Trast nekade samt af Länsman ej eller wisas kunde, och ingaf härjemte Trast följande på 1/8 ark skrefne samt erhållne tillstånd att bruka sidentyg, neml.: Uppå then grund som min resolution af den 13 nästledne febr: innehåller, får skräddaren Trast samt hans hustru nyttja och bruka the sidentygsplagg, som the innehafwa, och för gesäller tillåteliga äro, hwarefter Länsman sig har att rätta. Gran den 4:de Maii 1767. Olof Malmerfelt.

Och beträffande otidigheter emot Länsman, så sökte Trast i början theremot neka, men sedan herr fenriken Wälborne Gustaf Enhskiöld och Landsfiscalen Wälbetrodde Lars Hedström samt tvenne i Nämnden såsom åsyna witnen blifwit hörde, och intygat thet Trast, tå Länsman welat taga halsduken af Trast, dragit sig undan och med handen, hwari Trast hållit en käpp, stödt Lindström ifrån sig, tå Lindström äfwen tagit i käppen och Trast therunder warit nog ifrig samt Länsman raglat någre steg tillbaka, och Trast sagt att han sielf betalt sin halsduk sampt att Lindström med then samma ej hade att giöra, så kunde ej eller Trast neka, att så som nyssberördt är, tilgådt. För öfrigit anförde Länsman Lindström, att honom skal okunnigt warit thet Högwälb:ne H. Landshöfdingen sedan Trasts hustru wid förledit års Wårting för sidenplaggs brukande, blifwit till böter fäld, gifwit Trast ytterligare tillstånd at bruka sidentyg, och skall Länsman i anseende til thet answar som kongl: Mts: allernådigste förordning, af år 1766 för kronobetjänte som ej åtala slika förbrytelser, stadgar, ej wåga att nu med sin käran afstå, utan påstods af Lindström att Trast måtte få för thet ena som andra med böter anses.

Trast nämde härpå att han skal öfwer HäradsRättens förledit år gifne utslag, therigenom hans hustru blifwit til böter fäld, anfördt beswär i höglofl: kongl: Swea Hofrätt, som än ej skolat afgiorde blifwit.

Och Afsades:

Som Anders Trast sedan lång tid warit samt är sockneskräddare och gierningsman samt Kongl: förordningen af år 1766 7.8. tydligt förbiuder ryttare, dragoner, soldater, laquayer, kuskar, drängar och theras wederlikar at bruka siden halsband, wisande 6 § i högstbem:te kongl. förordning att gierningsmän äro theras wederlikar; altså finner Häradsrätten skäligt det bör sockneskräddaren Trast för sin förbrytelse med sidenhalsduks nyttjande, böta Tiugu daler Silfwermt: Och emedan Trast therjemte tå Länsman Lindström halsduken af Trast ta skulle, samt således i och för ämbetes skull honom med käpp hött och otidighet öfwat; ty skal Trast therföre enligit 9 § i 18 Cap: Missg.B: böta Tijo daler Silfrmt.

Nya gamla ord

Adalkonubarn Adalkonu är ett gammalt ord för hustru och ett adalkonubarn är ett barn fött inom äktenskap. Funnet i ett tingsprotokoll från Ångermanland 1705. 

Pajta   ....och funnit så hennes paita uthij badstugun... Så står det i ett tingsprotokoll från Folkare härad 1687, och paita är ett ord jag inte stött på tidigare. I SAOB stavas det pajta: "i vissa trakter, bygdemålsfärgat: skjorta eller linne (linntyg); särskilt i uttrycket i bara pajtan (eller pajten)". Det betyder alltså särk och är det finska ordet för skjorta - paita. 

Kärmsläda  Ett slags enklare släde med karm baktill; äv. om själva karmen. Järvsö 1673.

Bör-fast  ... är en farkost som är kvarhållen i hamn av motvind eller i brist på medvind. Det ligger bör-fast. Bör är ett annat ord för vind.

Jätta  Betyder önska eller utlova men jag har stött på ordet i bemärkelsen hota - jätta ont -  i en dom från 1600-talet mot en kvinna som anklagats för att kunna skada andra genom att önska att det ska hända. I domen står uttrycket: "Dy den är illa troendes som androm ondt jättar" och det uttrycket finns även i andra liknande rättsfall.

Täfwa  Hynda. Används ofta som skällsord.

Stackot  Kort. Om t ex hår eller kläder etc.  SAOB: Hwar man skulle dragha stackot håår,..(1613)

Sekvestera  Beslagta egendom

Hungrig hund i Bjärme, Medelpad 1655

Påll Olufsson i Biärme gaf klageligen tillkenna, att Joen Perssons hund hafuer upättit 4 stycken skin, tu sköne fårskin och 2 kalfskin, och mer i detta åhr grof han hol under wäggen och ått up 2 ½ pund smör.

(källa: Medelpads domsaga (Y) AIa:2 (1640-1665) Bild 2620 / sid 248)

(Pål Olufsson i Bjärme gav klageligen tillkänna, att Joen Perssons hund haver uppätit 4 stycken skinn, två fina fårskinn och 2 kalvskinn, och dessutom, tidigare i år, grävde han ett hål under väggen och åt upp 2 ½ pund smör)

Förolämpningar och öknamn ur domböckerna

Storskäggott prackare (Östergötland 1670) (SAOB: Prackare är it wedernamn, som brukas om then ther är odugelig, och med lån och lögn hielper sig fram, och likwäl altid skryter)

Romperidare (Ångermanland 1630)

Spetelske-diefwull (Medelpad 1655)

Från Jönköping 1638 ger Ragnel Jonsdotter sina bidrag:

Gåswinge

Windöga

Armuskropp

Talgöga och 

Krängzhätta

Kusleri i Jönköping. Lite 1600-talsspråk.

 Jönköpings rådstuga 1680

Mr. Jöran Rut angaf een käringh Anna Larssdotter ben:d Barnfödd i Walsta by, warit der i huset på hans swärmoders kallelse, och neder i fähuset och när hon kom derifrån möte Ruten henne widh Mr: Håkon Larssons fönster som och bär under i samma gårdh, då hon togh honom i armen och frågade hwarss Mågh han war, säijandes, Jagh har warit och kuslat Eder koo, derföre i skolen gifua migh ½ Richzdaler. Denna kiäringh förhördes, som bekiände att Stibsa sendt efter henne, att gifua sina koor in för fä-sjukan, hwilket hon efterkom och blandade tillhopa Ollsten, hwijtlöök, uthi malt, och gaf kon in och leste fader wår, hwilket hon sade på åthfrågan hon lärt af sine föräldrar; wijdare wille hon intet bekiänna hon giort något mehra.

R: efter egen bekiennelsse plichtar hon för sitt kusslerij 6 timmar i stochen och sedan remitteres hon till kyrkioherdens förhör och Correction. Förmantes och gemene Man att taga sigh wara för sådant Signeri emoth Gudz lagh och sitt eget samwete.

Västgötska öknamn

 Några öknamn från Västergötland år 1717:

Trollkniv

Dråsatjuv

Dråsepåse och

Skorstensfejare 

Det hände i Vännäs 1844

På kvällen den 17 oktober 1844 kom ett bud till kronolänsman i Vännäs, Nordström: en kvinna, bondhustrun Greta Stina Olofsdotter var försvunnen från sitt hem i och man hade sökt efter henne i två dagar. Tidigt om morgonen den 18:e for länsman dit i sällskap med pastor Söderlindh och ett uppbåd karlar för att hjälpa till att söka, både i Umeälven och skogen. Pastorn gick in till hennes man Jon Pehrsson medan resten av folket satte igång sökandet vid älvstranden, i skogen och i byns hus och lador. Efter ett tag kom länsman Nordström upp till gården och bad att någon skulle tillverka stora krokar som man kunde dragga i älven med. Men snart blev det mörkt och man måste ge upp sökandet. Det fortsatte dagen därpå och i flera dagar därefter. Under den tiden började det pratas bland folket att Jon Pehrsson hade något att göra med försvinnandet. Han uppträdde något nervöst och verkade inte speciellt ledsen. Kroppen hittades till slut i älven. Nu var ryktesspridningen så stark att  länsman och pastorn tog in Jon Pehrsson för förhör och efter några timmars pressande, och hans moders gråtande uppmaning att bekänna, berättade Jon Pehrsson:  

Det var ett överlagt mord. Planen var att dränka hustrun i Umeälven som rann strax förbi gården. På kvällen den 15:e oktober hade han sagt att han skulle gå och hugga enris, men istället rodde han efter en flotte som han hade på andra sidan älven. Flotten förtöjde han vid stranden strax nedanför gården och tanken var att det skulle vara lättare att knuffa i Greta Stina från den än från en båt. Sedan gick han upp till gården för att vänta på att hustrun skulle komma ut då hon skulle till ladugården, så att han kunde få med henne till älven utan att väcka någons uppmärksamhet.  Så kom hon ut med ett ljus i handen. Jon låtsades träffa på henne i förbigående och bad henne hjälpa till att ta upp något ur älven. Det gjorde hon gärna, och gick först till ladugården och satte in ljuset där. Ombord på flotten bad han henne dra upp staken som fäste yttre änden av flotten och när hon lutade sig fram försökte han knuffa henne i älven. Men hon ramlade inte i helt utan höll sig fast i flottens ledstång, tog sig upp och sprang in mot land men halkade där på den leriga marken så Jon hann upp henne. Han tog ett stryptag på henne, höll fast en stund och släpade henne sedan ut på flotten igen och kastade henne i vattnet.

Men varför ville Jon Pehrsson dränka sin hustru?

Jon var en ung bonde som för några år sedan tagit över föräldragården. I tingsprotokollet får man veta att han var ganska liten till växten, hade ett runt, ljust ansikte, brunt hår och blå ögon. Han var vid mordet 23 år gammal, född 1821 och gift med Greta Stina Olofsdotter sedan tre år tillbaka. Hon var 31 år och de hade träffats då Greta Stina var piga hos Jons föräldrar. Greta Stina hade länge försökt förföra Jon och när hon till slut lyckades blev hon snart med barn och de gifte sig. De hade fått två söner, nu tre och ett år gamla. I pastor Söderlindhs vittnesmål kan man läsa att ”deras sammanlefnad har ej warit alldeles skuggfri”. Äktenskapet blev bråkigt och dåligt ända från början. Greta Stina sägs ha haft en misslynt personlighet och Jon kände sig lurad in i äktenskapet. Jon umgicks tidigt med planer på att döda hustrun. För två år sedan hade de fått en ny piga i gården, Maja Greta Jacobsdotter som var född i Jämteböle och nu var 19 år. Hon hade brunt hår och ljusblå ögon kan man läsa i tingsprotokollet. Jon och Maja Greta blev snart kära i varandra och han invigde henne i sina mordplaner. De talade ofta om hur de skulle gå till väga men det blev inget av det. Inte förrän början av oktober då Greta Stina hade börjat förstå hur det stod till mellan dem. Hon meddelade då Maja Greta att hennes tjänst skulle upphöra den 24:e oktober, så mordet måste ske innan dess.  

Vid obduktionen av Greta Stina Olofsdotter fann man att hon varit gravid och att hon hade stora blåmärken runt halsen. Jon Pehrsson dömdes till döden och halshöggs på ”Sandkammen” i Vännäs i november 1845. Pigan Maja Greta Jacobsdotter häktades för medhjälp till mordet och satt i fängelse en tid på vatten och bröd, men hennes vidare öden är okända.

Källor:

Umeå tingslags häradsrätt (AC) AIb:5 (1840-1844)

Västerbottens Museum

 

 

 

Liten ordlista

Liten 1500 och 1600-talsordlista:

Teriak: Motgift bestående av många olika ingredienser. Kallas även Träackelse och Teriakelse. Venedisk Träackelse, tillverkad i Venedig var extra verksamt.

Humsmål misstanke, att vara misstänkt för något. Ur SAOB: Karin Håkans .. ähr i hummemål för truldom och går nödigt till kyrkio. (1596). 

Modstig (Mot-stig) ligga i bakhåll för någon. SAOB: Håkan lågh i mootstijgh för honom, och slogh ned honom medh een staake.

Skjut Ett sto. Ordet kommer från början från skjutshäst och fick sen överförd betydelse sto. SAOB: Ifrå hans landbo togh han en hest och ett skiut.(1591)

Gellerduk  fint sidentyg från Geldern, en stad i Nordrhein-Westfalen. Kom senare också att betyda fint linnetyg. 

Verbror och Versyster - svåger och svägerska. 

Kyrkospännare - egentligen kyrkospånare, en som lägger spån på kyrkotak

Enspännare: (om en man) Beriden soldat av visst slag. Kan också betyda vagn som körs med endast en häst.

Däcker - Tio stycken (som tjog - 20) användes mest om hudar eller skinn.

Vicina partui - latin; Nära min födelse (någon som snart skall föda)

Huxa, hugsa, hågsa - Fundera över något, överväga

Inkommodera - Störa, genera, vålla besvär, vara i vägen

Älve-bläst - Kliande utslag. Man trodde att man råkat komma för nära älvorna som blåst på en så att man fått eksem eller någon annan hudsjukdom. Det kunde också vara olika djur som blåst, bland annat finns ett exempel från Medelpad 1655: Älge-bläst.

Posserij - Skoj, skämt

Månabarn

I en dombok från Bygdeå tingslag 1713 stötte jag på ett ord jag inte hört förut: Månabarn. Enligt SAOB betyder det tidigt missfall:

"...benämningen kan syfta dels på att missbörden sker i havandeskapets första månader, dels på att den ansågs ha samband med månens olika faser.."

utöka ditt ordförråd

Om du vill få någon att vara tyst kan du prova att använda detta uttryck från 1713: "Tig din skrafla!" (som väl ska uttalas skravla). Alternativ: Skräppa.

Skylt vid Kesudalen

Nu är skylten som jag har målat, uppsatt vid den gamla fäbodvallen Kesudalen som ligger på leden mellan Kläppen och Helags i Härjedalen. Den är beställd av Joni och Eva Lidberg som har skrivit texterna, och finansierad av Länsstyrelsen i Jämtlands län.

Utöka ditt öknamnsordförråd

 Denna gång från 1600-talets Västerbotten.

I juni 1674 hölls ting i Bygdeå socken och där rullades en härva av öknamns-kallande upp. Många i trakten var anklagade och det hela startade med att Prosten fick tag i en lapp där någon skrivit en lista över alla öknamn som florerade i bygden. Prosten fick också tag i den som skrivit listan. Det var en pojke på 14 år som hette Isack Zackrisson, men han sa att han inte var den som hittat på namnen, utan att det var hans fars piga Karin Joensdotter som bett honom skriva ner dem efter hennes diktering. Karin stod nu inför rätten och fick förklara sig. Hon sa att inte heller hon hade hittat på namnen utan fått dem berättade för sig av lite olika personer. I ett par fall kunde Karin till och med berätta när och var hon fått höra namn, till exempel då hon en gång gått förbi Hustru Barbros kornlada med famnen full av mossa, och inne i kornladan hade då Barbro berättat att Hustru Brijta skulle kallas Dårka. Hustru Barbro nekade bestämt till att detta skulle ha hänt. Hustru Barbro sades ha varit i farten en annan gång också, på en åker, och sagt till Karins husmor Lussia att Karin Olofsdotter skulle heta Knuppa, vilket Hustru Barbro nekade till. När Karin framhärdade och kunde peka ut exakt var detta uttalande skett, nämligen på åkern och norr om Mårtens lada, så nekade Hustru Barbro ändå.

Förutom Dårka och Knuppa nämndes också öknamn som Slabben, Blåflabba, Leekatt, Spijra, Tjärhufwud, Pisshöfwelen, Juuthkongen, Blötpössen, Gudzmansenn, Twillbårn, Karin Bröne och HwippeJönssen.

 

Herr Proubsten gaf och tillkiänna, huru såssom åthskillige i socknen äre Ökenampn gifne, och innlade een förtächning der opå som Zacharias Perssons son i Edhfastmark, Isack skrifwit hafwer. Begärandes att sådant nu kunna Lagligen Corrigerat blifwa. Isack Zachrisson om sine 14 åhr, tillspordes, Om han förtächningen skrifwit hafwer, swarade Ja, Sedan efter hwars begiäran dett är skiedt, Swarade att hans Faders Leegopijgha Karin Joensdotter ifrån Ulterwatnet sig bedit dett giöra, och efter hennes taal hafwer han det skrifwit, och behållit een Wecka, tå Pijparen Lars Olofsson den tagit, Karin skall sagt sig den willia wijsa för Prästen, men sedan sedelen eij begiärat. Karin tillstod sigh bedit Isack den samma skrifwa, henne frågades hwarest hoon samma Ökenambn tagit? Swarande dee wara kombne af Barnen, henne tillsades skaffa sägesman, så frampt hon wille sielf komma der ifrån, tå hon ropade på Peer Joensson i Edfastmark om sine 17 åhr, Och berättade dett han för sigh sagt, 1:o Att Anders Larsson i Sijkåå heetr Slabben, Peer neekade i förstonne, men enär Karin begiärte att han wille giöra Eedh, och om eij han wille dett giöra, tå sade Peer att Olof Håkanssons döttrar Annika och Margeta om sine 15 åhr, hwilka icke tillstädes wore, för sigh dett sagt; 2:o Att Olof Håkanssons hustro Barbro Nilsdotter sagt, att Hustro Brijtha heetr Dårka, hwar till Hustro Barbro neekar, Karin sade henne för sigh säija, dett uti sin egen Kornladu enär Karin med Måssa skulle gåå der förbij, Hustro Barbro neekar som förr. Karin begiärte att hoon måtte Eedeligen sigh befrija, och der hon dett eij giöra wille, begiärte att kunna sigh tillåtas, Hustro Barbro sadhe sigh wäll kunna giöra Eeden, att hon minnas eij dett sagt hafwa. 3:o Att Hustro Barbro hafwer sagt Mårten Andersson heeta Leekatten, hwartill honn neekade, Karin sade henne i sin stugu säija, honom wara snabb som een Leekatt, 4:o att Isack hafwer kallat Jöran Joensson i Siklå hwippe Jönssen, han sade att Olof Håkanssons son Zacharias om sine 11 åhr, som absens är, för de-- berättat. 5:o Sammaledes Anders Östenssonn Gudzmanssonn, R: Ja. 6:o Erich Olofsson Jönssen sade Karin att Olof Håkanssons son, Zachrias sagt, och der hoos frågat Zachris Pärssons dottren, Ingeborgh om hon wille hafwa antingen Hwippe Jönssen, Blötpössen, Gudzmansenn, heller Jönssen. 7:o Isack Zachriassonn som kallas Twillbårn, sade honn honom sielf sigh så kalla, han sade dett Anders sigh dett nampnet gifwit, 8:o Peer Zachriesson Pisshöfwelen, sammaledes af Isack. R. Ja. 9:o Lars Pederssonn JuuthKongen säger Karin sin Mattmoder Hustro Lussia sagt som absens är 10.o Karin Olofzdotter Knuppa, af Hustro Barbro, hwar till hoon neekar, Karin sade dett skier på Åkeren, Norr om Mårtens ladha Hustro Barbro neekade lijkwäll, 11:o Mariat Olofzdotter kallas Tiäruhufwud aff Olof Håkans döttrar Annika och Margeta, absentis, 12:o Karin Bröne /: är den samma som för desse Öknampn beskylles:/ säger sigh af Hustro Barbro så wara kallat, hwilken neekade der till, 13:o Brijta Zachrisdotter heeter Spijra, af Dito som och der till neekade. 14:o Margeta Zachrisdotter Blåflabba dito, hwar till och neekas. Emedan som Olof Håkanssons Barn som beskylles Ökenampn uthgifwit, eij äre tillstädes eij heller altijd närwarande, att Edeligen afhöras i sambl. måhl; altså disteres saken till näste Tingh.

Svea Hovrätt - Advokatfiskalen Västerbottens län (AC) EXIe:3965 (1672-1674)